Panerad fisk med kall sås
Trots uppenbara brister var den här rätten allas favorit. Paneringen var aldrig någonsin knaprig men inte heller förutsägbar. Den kunde precis lika gärna vara stenhård som mjuk och degig. Såsen var så god att den enbart behövde marknadsföras med en beskrivning av temperaturen den höll och till och med skolans kokta, oskalade potatis kunde accepteras i det här sammanhanget. Tillbehören innefattade alltid rivna morötter och kalla gröna ärtor. Om du hävdar att du inte gjorde ett glädjeskutt i korridoren när du såg den här pangrätten på matsedeln så ljuger du eller så var du vegan, men det var vi inte på den tiden så du ljuger.
Ryssröra med pitabröd
Det här är en maträtt som du garanterat aldrig någonsin har ätit eller ens sett utanför en skolmatsal. En oklar röra med köttfärs, ris, lök och vitkål som skulle tryckas ner i torra stackars pitabröd som låg ute tills de blev så spröda att bara tanken på den här oheliga blandningen fick de att spricka. Den historiska kopplingen till den stora björnen i öst är nog otroligt tunn och jag har svårt att se den här rätten figurera på Michelin-krogarna i Moskva. Sen om det beror på att Moskva är Europas folkrikaste stad men ändå helt utan restauranger i den kalibern eller på att ryssröran är ett riktigt skolkökshopkok som aldrig borde sett dagens ljus låter jag vara osagt.
Knäckebröd med grillkrydda
Den här kulinariska explosionen har räddat fler tonårsliv än både “Sluta skjut”-kampanjen och Operation Rimfrost. Många är de gånger som kräsna skolelever har kastat ett öga på dagens mat, lagt tillbaka tallriken och brickan lite demonstrativt för att, med bestämda steg, gå bort till knäckebrödshörnan och förse sig med en näve Wasa Frukost eller Falu Rågrut. Varje macka rikligt smörad med något riktigt trött margarin och sen strösslad med en rejäl dos grillkrydda eller aromat. Man fick så mycket fibrer i sig att man kunde ställa klockan efter niondeklassarnas tarmrörelser.
Potatisbullar med lingonsylt
En annan pangrätt som aldrig lämnade någon besviken var potatisbullarna. Halv- eller helfabrikat kan de lärda tvista om för det enda man brydde sig om var såklart den otroliga smakupplevelsen. I efterhand kan man dock tycka att det var lite märkligt att Sveriges kommuner kände att potatisbullar, i sig själv, var en fullgod måltid för en växande ung människa som behövde fokusera under en lång skodag. Jag är ingen dietist men jag har svårt att tro att färdigköpta, frysta potatisbullar är sprängfyllda med vare sig protein, fibrer eller vitaminer. Lite snabba kolhydrater i all ära men förmodligen väldigt lite substans i övrigt. Kanske var det en övertro på lingonsylten som gjorde att de två tillsammans sågs som en fullvärdig lunch, vi kommer ju faktiskt från en kultur som länge tyckte att ett glas mjölk med en sked lingonsylt i var en adekvat efterrätt.
