Till dig som prutar som en idiot – sluta med det!

Det sägs att vi inte har en prutkultur i Sverige, men det håller jag inte alls med om. Folk är bara sämst i världen på det!

Joel Linde | Foto Blocket  |  Publicerad 2018-02-16 15:57  |  Lästid: 2 minuter

En gång köpte jag ett begagnat Nintendo 64, med Golden Eye, Mario Kart och två handkontroller till, för bara några hundralappar. Hands down lyckligaste dagen i mitt liv. Klipp av den kalibern växer så att säga inte på träd.

Att vilja göra klipp är alltså mänskligt, men att pruta som en jävla idiot är en synd. Och det finns många som prutar som idioter.

Som den gången jag skulle sälja ett soffbord. Det var ett fint bord som jag ville ha tusen kronor för. En kille från Lidingö nappade.

”Vi tänkte ställa det på lantstället”, sa han i telefon på väg för att hämta upp det.

Jag mötte honom vid bilen och vi lyfte snabbt in det i hans baklucka.

”Superfint! Det kommer bli perfekt ute på lantstället”.

(Jag fattar, du har ett lantställe.)

Han frågar om jag tar Swish – självklart tar jag Swish för jag är varken 100 år eller galen – och börjar fippla med mobilen.

”Var det tusen du ville ha?”

Och här vet man ju att det är en jobbig jävel man har att göra med. Man vet väl hur mycket något kostar om man har åkt för att köpa det – vad annars är det man tittar efter i annonsen???

Det enda han har gjort är att berömma bordet och poängtera att det kommer stå så fint på hans lantställe; vi har lastat in bordet i hans bil och allt är klart, när han med flackande blick ändå, nästan tvångsmässigt frågar:

”Jag kan inte få det för 800?”

Ehm, nej tack, jag tar tusen kronor tack. Eller vadå, jag förstår inte tanken, ska jag av absolut ingen anledning säga ”ja tack, ge mig lite mindre pengar!”?

Eller den gången jag skulle sälja en fantastisk Monark-cykel. Röd, 80-tal, otroligt välbevarad. Den var alltså musikvideo med Selena Gomez-fin. Det var ett hån mot mig själv att lägga ut den för 800 kronor, men så blev det.

En kille hörde av sig inom några minuter och kom och tittade på den. Men så såg jag, samma sak där – de där idiotprutarögonen.

Han ”gillade den, verkligen”, men han stod och hummade, pratade i skägget, ville inte plocka fram lädret och hosta upp.

”Ehm… Jag vill egentligen inte ha bockstyre, så… kan jag få den lite billigare?”

Men snälla människa, det är INTE SÅ DET FUNKAR! Jag åker inte och tittar på ett hus om jag letar efter en lägenhet. Om det visar sig att cykeln är rostig som en jävla Puch Dakota – då kan du pruta. Gnisslar den som ett skenande godståg – då får du absolut pruta. Gick cykeljäveln av på mitten när du hoppade på ska jag gladeligen betala dig för att ta den från mig, men att du egentligen inte vill ha det jag säljer är så att säga inte mitt problem – och inte en anledning att pruta.

Eller personen som frågade om han fick betala mindre eftersom tröjan egentligen var lite för liten för honom.

Eller alla som svarar på annonser med frågan: ”Vad är det lägsta du kan sälja för?”

Ja förmodligen det som står där, det pris jag har angivit, som står där jättetydligt. Jag har ju till och med skrivit ”säljer inte för under x kronor” för att undvika jobbiga jävlar som du, vad är det du inte förstår?

Eller folk på typ Shpock som ska pruta ner en skjorta för 100 kronor till 25 kronor – och sen ba ”jo jag bor i Lycksele så kan du skicka med posten?”

Ja, jo för vad gör man inte för 25 SPÄNN?!

 

Skribenten har även irriterat sig på saker folk gör på Instagram, vad de hänger på väggarna och de där värdelösa snabbkassorna!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2018-02-16 16:55