Hej Café, sitter i en lite obekväm sits. En nära kompis (ej bästa) gifter sig i höst. Hans bestman vill slå på stora trumman, och den tilltänkta budgeten är redan långt över det jag tycker är rimligt. Hur ska jag ta mig an situationen utan att bli pank eller betraktad som en snåljåp? /C
Jahapp, då var det dags för den svenska medel- och övre medelklassen att börja vallfärda till altaret igen. Lättade restriktioner betyder också inflation i bröllop. Skämt åsido, bröllop är roligt och ett synnerligen fint tillfälle att samlas kring med familj och vänner. Men det är inte utan gnissel, och då mer specifikt det återkommande pengagnisslet. Vad är egentligen en rimlig kostnad att kräva av sina bröllopsgäster? Och är det obligatoriskt att tacka ja när inbjudan till den stundade svensexan (eller möhippan) kommer?
Svaret är som vanligt mångbottnat, men det bör ändå sägas direkt: Sluta ruinera era vänner för att ni är sugna på att stå klädda i tyllkjol och frack i Guds hus. För en sekund under den feministiska våren tänkte man att tvåsamheten kanske skulle utvecklas åt ett håll där äktenskap inte var riktigt lika viktigt som, tja – säg en jämställd relation. Nu verkar flera snarare resonera som att gifter jag mig inte så finns jag inte. Valet att ingå i ett äktenskap drabbar tyvärr inte bara er själva, det drabbar även era stackars vänner som lämnas med blödande plånböcker och en bakfylla som kräver veckor för att återhämta sig från. Men tack för en ’kul fest’.
Det är också helt okej att tycka att något är för dyrt även om den faktiska summan finns att spendera. Gifter sig din vän och du förväntas närvara på bröllop i två dagar exklusive resa, samt tre dagar på svensexa i Sopot (för där är det billigt att festa enligt dem som planerar). Ja, då blir plötsligt tiden otroligt värdefull. En del menar att det inte går att sätta ett pris på vänskap, och sällan blir väl det påståendet så smärtsamt felaktigt som när du står där på flygplatsen och kallsvettigt tömmer näsborrarna innan du äntrar säkerhetskontrollen. (Och lägg till att Sopot inte alls var så billigt som de hävdade.) Kort beskrivet – det är inte alltid roligare utomlands och i synnerhet är pengarna sällan värda mödan eller kompisen.
Tyvärr är det minst lika oklädsamt med dem som gör motsatsen. De riktiga snålisarna är de som tycker att det är rimligt att få allt men inte vill betala för sig. Ofta har de högavlönade jobb, men vill inte lägga pengar på sin bästa vän. Bortförklaring är att de är ekonomiska, inte snåla. Lika fel som det är att anta att alla kan spendera en orimligt hög summa är det oartigt att gnälla och tvinga alla andra i sällskapet att anpassa sig efter ens egen snåla summa. Är det bara ren snålhet (eller ekonomiskhet?) som hägrar, ge personen en snabb, hård lavett på vardera kind.
För att sammanfatta svaret på den inledande frågan, det är både mångbottnat och samtidigt enkelt. Det är i grunden brudparet som behöver leverera det svaret. Ska ens vänner behöva ta ställning till om ens bröllop och tillhörande aktiviteter är för dyrt eller inte, ja då är det nog för dyrt. •
Varje månad svarar Cafés vett och etikett-expert, frilansskribenten Stina Vickhoff, på läsarnas frågor om sociala regler. Behöver du själv, eller någon du känner, vägledning i kutymfrågor? Mejla dina frågor till stina@vickhoff.com.