Cloettas chokladbit Sportlunch är ett intressant kapitel i svensk godishistoria. Ursprungligen hette den Mellanmål och det fick den också göra i drygt 60 år innan den 1996 döptes om till Sportlunch, av glasklara skäl. Man märkte nämligen att elitidrottare åt den hela tiden som lunch.
Ni vet hur det är, man har ju hört ett nästan tröttsamt antal historier om idrottsmän- och kvinnor som innan viktiga tävlingar behöver maxa allt de har, och därför hetsäter Sportlunch. Denna justering av dieten pushar dem den där extra biten.
Namnet är heller ingenting som man bara låter existera utan att låtsas om det, utan Cloetta själv lutar in i det med följande beskrivning av produkten:
”Den populära chokladen är en modern och sportig chokladbit som passar vid de flesta tillfällena under dagen.”
På vilket sätt den är sportig framgår inte riktigt i texten, men man får väl välja att lita på Cloetta här. Är det någon som vet något om idrott och sport så är det väl godisjätten från Linköping.
Det är roligt att den har ett tvådelat namn och båda delarna representerar produkten precis lika bra. Den har ju som vi redan varit inne på en oerhört stark idrottsanknytning, men den är på samma gång en fullgod ersättning till en lunch. Många tror ju att man bör kombinera proteiner, kolhydrater, grönsaker och sånt på ett genomtänkt sätt, men det är bara att krångla till allt i onödan. Man behöver egentligen bara trycka i sig en Sportlunch, eftersom mjölchoklad och frasiga rån fyller samma funktion, men utan allt meck i köket.
Den är förstås inte bara nyttig, utan också j*kligt god, om ni ursäktar kraftuttrycket.
Sportlunch är det bästa av två världar – sport och lunch