Hoppa till innehåll

Surfingen välkomnas till OS i Paris men avgörs på andra sidan jorden

Det går nu alldeles utmärkt att ta ett dopp i Seine men att surfa där är fortfarande en utmaning. Därför avgörs tävlingarna i de olympiska spelens nyaste tillskott, surfingen, på andra sidan jorden.

I Tokyo 2020, eller snarare 2021 men vem räknar, plockade man fram rullbrädorna ur förrådet och lät dessutom äntligen alla timmar av staketmålande och bilvaxning bära frukt. I vad som låter som en våt dröm för alla som växte upp på 80-talet välkomnade man både skateboard och karate in i OS-gemenskapen. Om fyra år i Los Angeles vet vi redan att flag football gör sin debut och för er som inte vet riktigt vad det är för sport så ska jag förklara så pedagogiskt jag kan.

Det är amerikansk fotboll fast för barn, fast för vuxna. Ni vet när läraren bad en att trycka ner ett färgglatt band i byxlinningen och man lekte “svanspjätt” på idrottslektionerna. Kombinera det med att kasta boll och ni har en grundläggande förståelse för vad flag football innebär. Vad OS i Brisbane 2032 kommer bjuda på kan vi bara spekulera i. En kombination av spökboll och dunkgömme kanske? Bollen i burken? Den som lever får se.

I Paris är det surfingen som fått kliva in i idrottssamfundets finrum tillsammans med den ädla och anrika sporten breakdance. Folk som snurrar på huvudet och imiterar vindmöllor får vi dock vänta på tills helgen men surfingen är i full gång.

Australiens Ethan Ewing. Foto: Getty Images

Vad kan man säga om det senaste tillskottet då? För det första har väl ingen undgått det faktum att det numera går alldeles utmärkt att bada i Seine, floden som rinner rakt igenom hjärtat av Paris. Det enda som behövs är badkläder och en stark önskan att inmundiga ohälsosamma mängder E. colibakterier. Till och med Frankrikes president Emmanuel Macron har lovat att ta sig ett dopp, dock har han inte sagt när doppet ska ske, vi får anta att han har nog med skit att stå i som det är.

Att surfa på Seine är svårare, floden är inte känd för sina halsbrytande vågor och eftersom Paris inte är en kuststad har man fått vara lite kreativ för att få in surfingen på programmet. Alla tävlande har flugits ner till Tahiti, på andra sidan jorden, för att tampas med de monstruösa vågorna vid Teahupo’o, en legendarisk och svåråtkomlig surfspot. Oavsett din tidigare erfarenhet av eller intresse för surfingens ädla konst kan jag varmt rekommendera de här sändningarna som någon form av makaber slow TV. Tänk “Den stora älgvandringen” men när som helst kan en tsunami skicka älgen in i en närliggande postkod.

En bild av Brasiliens Gabriel Medina som märkligt nog inte är manipulerad. Foto: Getty. Images
Stjärnan Carissa Moore från Hawaii. Foto: Getty Images

Ett hett tips är att titta på surfingen med amerikanska kommentatorer då de oerhört kraftfulla vågornas framfart och den lilla människans kamp på brädan ackompanjeras av en nästan ASMR- liknande redogörelse för vad som händer på skärmen. På samma sätt som en golfkommentator nästan viskar som att han befinner sig på green bredvid den puttande spelaren. Det är oerhört fascinerande hur de enorma krafterna som verkar kan skapa en så rogivande och avkopplande tittarupplevelse och för mig blir surfingen ett välkommet inslag i tablån.

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.