Namnet ”The Antwerp Six” var egentligne en slump. Den brittiska pressen behövde en etikett för de sex belgarna som dök upp på British Designer Show med svårstavade namn. De hade inte grundat en rörelse och var inte ett kollektiv – de hade helt enkelt inte råd att resa var för sig. Men myten var omöjlig att stoppa. Inom några år hade Dirk Birkkembergs, Ann Demeulemeester, Walter Van Beirendonck, Dries Van Noten, Dirk Van Saene och Marina Yee var för sig tagit till Paris och etablerat sex av de mest inflytelserika solokarriärerna i modern modehistoria.
De kom från en stad som ingen räknade med på den tiden. Paris, Milano, New York – det var modets givna koordinater på 1980-talet. Men Antwerpen hade något annat: en undergroundscen som liknade Londons och, ramförallt, modeskolan Royal Academy of Fine Arts Antwerp, som uppmuntrade både traditionellt hantverk och kreativ frihet. Av de sex är Dries Van Noten den som nått bredast berömmelse och haft störst genomslag i herrmodet. Född 1958 i en familj av skräddare – hans farfar var Antwerpens förste skräddarmästare – hade han modet i blodet långt innan han satte foten på akademin. Hans herrkollektion 1986, den som presenterades i London, ledde omedelbart till order från varuhuset Barneys i New York.
Under fyra decennier byggde Van Noten ett herrmode som saknar egentlig jämförelse. Hans signum var en förmåga att blanda det oväntade – indiska broderier mot flamländsk torrhet, orientaliska tryck mot klassiskt skrädderi, högt och lågt, dåtid och nutid – utan att det någonsin kändes konstruerat. The New York Times kallade honom ”ett av modets största genier”. Han vann CDA:s internationella designerpris 2008 och adlades senare av den belgiska kungen. Men viktigare är att hans kläder aldrig gick ur modet. Van Noten drev sitt varumärke oberoende i nästan fyra decennier, utan reklam, utan att klä kändisar och utan väskor som kassako. 2024 lämnade han det egna varumärket efter 38 år och över 100 kollektioner. Hans avskedsvisning var en herrkollektion i Paris – en passande hyllning till att det var herrmodet han alltid började med.
Utställningen som The Antwerp Six förtjänar
The Antwerp Six på MoMu i Antwerpen, som jag besökte vid öppnandet i slutet av mars, är den första stora retrospektiven som ägnats åt alla sex designers gemensamt – och den första med deras fulla medverkan. Varje designer har fått sitt eget rum med sin egen logik och estetik, ett medvetet kuratorval som understryker att de aldrig var ett kollektiv.
Dirk Bikkembergs visas i ett mörkt rum med sin fascination för sport (fotboll) och maskulinitet. Walter Van Beirendonck för en dialog med Pukpuk – den tecknade robot han skapade på 1990-talet för att bära budskap om hiv och queer-identitet. Dirk Van Saenes rekonstruerade roterande catwalk, övervakad av en fejkad kändispublik, är en träffsäker kommentar om vad modeveckor sedan dess har blivit. Dries Van Notens rum fokuserar på de legendariska finaler som definierade hans kollektioner. Ann Demeulemeester har skapat ett avskalat, svart rum i linje med hennes universum.
Utställningens mest emotionella del är Marina Yees rum. MoMu har återskapat hennes lägenhet i Antwerpen – ateljén där hon levde, arbetade och tecknade i decennier. Yee gick bort i november förra året, 67 år gammal.
Alla fem kvarvarande designers har tillägnat utställningen hennes minne. I ett modesystem som i dag drivs av hög hastighet, algoritmer och krävande ägare är det svårt att föreställa sig en grupp som Antwerp Six. Just därför känns utställningen på MoMu så nödvändig – och ovanligt inspirerande.
