Filmisk knockout, del 1

Glittrande bucklor, brutala mord och magiska mål. Robert Börjesson listar tidernas 10 bästa sportdokumentärer. I dag presenterar vi fem av dem. Tidigare publicerad i Café 03/2011.

1) Knarkkungen och fotbollshjälten
The two Escobars (USA, 2009). Regi: Jeff Zimbalist och Michael Zimbalist.

Handlar om Colombias fotbollsstjärna Andrés Escobar – som mördades på grund av sitt självmål mot USA i fotbolls-VM 1994 – och hur hans liv är samman­flätat med en annan Escobar, knarkbaronen Pablo.

Genom Andrés Escobars tragiska öde skildrar dokumentären ”Narco soccer”-tiden då landets gangsters delade upp förstaligans lag mellan sig och använde fotbollen för att tvätta drogpengar. Colombiansk fotboll har aldrig varit så bra, men den har heller aldrig varit lika korrumperad. Bara människor med en dödsönskan ville vara fotbolls­domare under ”Narco soccer”-väldet.

Bästa citatet: ”Jag har mördat runt 250 människor. Bara en psykopat håller räkningen exakt.” (Pablo Escobars högra hand ”Popeye”.)

'
2. Tårarna i Edmonton
King’s ransom (USA, 2009) Regi: Peter Berg

Tänk dig att Foppa hade tvingats spela för det finska ishockeylandslaget mot sin vilja. Så kändes det först för Edmonton Oilers fans när klubbens ägare Peter Pocklington, efter fyra Stanley Cup-segrar på fem år, sålde nationalhjälten Wayne Gretzky till LA Kings den 9 augusti 1988.

Gretzky grät under presskonferensen då affären offentliggjordes, men kallades senare förrädare för att han lämnat sitt hemland. Kanadensiska politiker försökte till och med stoppa övergången. Gretzkys fru, skådisen Janet Jones, fick ök­namnet ”hockeyns Yoko Ono” och anklagades för att ha tvingat Gretzky till Hollywood eftersom hon ville göra filmkarriär.

King’s ransom – regisserad av Friday night lights-skaparen Peter Berg – ingår i ESPN:s briljanta 30-for-30-serie (precis som The two Escobars). Filmen visar fans som bränner Pocklington-dockor och hur affären lyckades med det omöjliga: att skapa hockeyfeber i LA.

Bästa citatet: ”Wayne fejkade tårarna.” (Pocklingtons uttalande efter affären gjorde inte Oilers ägare mer omtyckt.)

3. Från slummen till NBA
Hoop dreams (USA, 1994). Regi: Steve James.

Under fem år följde regissören Steve James två unga baskettalanger och dokumenterade deras dröm om att lämna Chicagos slum för ett liv som NBA-stjärnor. Slutresultatet är inte bara en fantastisk berättelse om den brutala konkurrensen i amerikansk collegebasket, utan också en skakande skildring av segregationen i USA och hur idrott blivit det enda hopp många unga svarta har för att undvika droger och fattigdom. Steve James har senare medgett att han blev så gripen att han inte kunde hålla sig opartisk, utan hjälpte familjerna ekonomiskt. När spelarna berättar att kvarterens knarkbaroner ger dem pengar till de senaste basketskorna, för att på det sättet köpa en andel i deras framtid är det The wire, men på riktigt.

Bästa citatet: ”När jag blir NBA-stjärna ska jag köpa ett hus till min mamma, se till att min syster och bror har det okej och ge min pappa en Cadillac Oldsmobile som han kan glida runt i.” (Arthur Agee, 14.)

4. Tidernas snabbaste man
Senna (Storbritannien, 2010). Regi: Asif Kapadia.

Vissa idrottsögonblick är så tragiska att de inte går att radera ur minnet. Som läktarkatastrofen på Hillsborough. Ulrike Maiers brutna nacke under störtloppet i Garmisch Partenkirchen. Men framför allt: Ayrton Sennas dödskrasch på Imola 1994.

Häromåret röstade inte mindre än 217 formel 1-stjärnor i alla åldrar om vem som var tidernas främsta förare. Vinnaren blev det brasilianska underbarnet Senna.

Den här nya dokumentären speglar hans genialitet och död. Enligt Daily Telegraph grät McLaren-chefen Ron Dennis i tio minuter när han såg Senna, medan forne rivalen Alain Prost har vägrat se den.

Bästa citatet: ”Om du inte längre satsar allt på att gå förbi när du får en lucka på banan, då är du inte längre en racerförare.” (Senna om att ta risker.)

5. Deffat världsgenombrott
Pumping iron (USA, 1977). Regi: George Butler och Robert Fiore.

Body­building handlar inte bara om stora muskler. Det handlar lika mycket om mental styrka. Ingenstans är det tydligare än i Pumping iron, dokumentärfilmen om hur en viss Arnold Schwarzenegger försvarar sin Mr Olympia-titel 1975.

”Arnie” ställs mot en ny ung utmanare, underbart naiva Lou Ferrigno, men psykar sönder honom så fullständigt dagarna inför tävlingen att den blivande Hulken till slut tröstäter gräddtårta i sitt omklädningsrum.

Filmen, full av underhållande oneliners, var det första tecknet på att Arnold Schwarzenegger egentligen inte var gjord för att bli actionfilmhjälte, utan manipulativ politiker.

Bästa citatet: ”Det är lika tillfredsställande som att ha sex med en kvinna och få utlösning. Kan ni fatta hur mycket jag är i himmel­riket. Jag får känslan av att komma på gymmet och jag får känslan av att komma hemma. Jag kommer dag och natt.” (En leende Arnold jämför kicken han får av att träna med sex.)

Se de fem andra filmerna i Robert Börjessons topp 10-lista här.