Tove Lo om filmdebuten i ”Utvandrarna”, LA-livet och egna cannabisläsken

När King intervjuade dig senast sa du att du vill skriva manus och göra soundtrack till en långfilm. Nu blev det långfilmsdebut som skådis i julens storfilm Utvandrarna. Hur gick det här till?

– Jag fick ett mejl från mitt skivbolag om att regissören Erik Poppe ville att jag skulle göra en audition för rollen som Ulrika. Jag skrattade och tänkte att det måste blivit fel, för det är ju en riktig roll och jag har aldrig gjort något liknande tidigare. Men det stämde, så jag skickade en audition till honom inspelad på mobilen. Den var inte så bra, men han såg något att bygga vidare på och ville att jag skulle göra en till audition live. Han gav mig mer verktyg att jobba med och då kände båda att det här nog kan gå med lite arbete.

Din roll som Ulrika i Västergöhl är en av de mer explosiva och färgstarka karaktärerna i filmen. Var hämtade du inspiration?

– Jag pratade mycket med Elisabet, min acting coach, och Erik för att hitta känslorna för scenerna. Vad jag varit med om i mitt liv som kan bidra med en viss känsla. Man får tänka sig in i situationer där man själv känt ilska, rädsla och vilsenhet. Det pratas mycket om att man ska känna att man försvarar sin karaktär oavsett vad man tycker om deras handling. Det kändes väldigt lätt med Ulrika för hon skapar verkligen sin egen väg.

Du lär få en del frågor i stil med ”Hollywood nästa?” nu. Är det en ambition från din sida att satsa på skådespeleriet? 

– Jag gick på en del möten med agenter från stora filmbolag tidigare i min karriär, men efteråt kände jag bara: ”Det här är inte något jag vill ge mig in i.” Hela Hollywood-scenen känns bara kall och hård. Jag kommer nog inte att börja springa på auditions, men om det kommer ett erbjudande med en fantastisk roll som Ulrika så skulle jag absolut tacka ja. 

Kallas du fortfarande för ”the saddest girl in Sweden” i USA?

– Jag funderade faktiskt på att kalla mitt nästa album för det, det har ju liksom varit min stämpel sedan 2014. Det är intressant, tycker jag, för det känns som en väldigt amerikansk grej. Pop har förändrats så mycket de senaste sex, sju åren. När jag släppte min första platta var pop mer av en lycklig tillflykt. Man skulle inte sjunga om så sårbara och destruktiva ämnen som jag gjorde. Bara för att du sjunger om ledsna situationer blev det likställt med att du måste vara ledsen hela tiden. För mig är det bara min emotionella outlet. 

Namn: Ebba Tove Elsa Nilsson.
Född: Den 29 oktober 1987 i Helsingborg.
Bakgrund: Efter flera år som låtskrivare slog Tove Lo 2014 igenom stort internationellt som soloartist med superhitten Habits. Har sedan dess släppt fyra album, samarbetat med artister som Lorde, Coldplay och Zara Larsson och befäst sin position som Sveriges kanske största internationella popstjärna det senaste decenniet. Vunnit Denniz Pop Awards, P3 Guld och flera Grammis.
Aktuell: Gör långfilmsdebut som karaktären Ulrika i nya filmatiseringen av Vilhelm Mobergs bok Utvandrarna. Filmen är en svensk storsatsning, regisseras av prisbelönta norske regissören Erik Poppe och har premiär på juldagen.

Hur ser du på bilden av dig som feministisk förebild?

– I början av min karriär frågade folk ”How does it feel to be a bad girl?” med tillägget att jag var en ”rebel, trashy role model”. Sen ändrades det till att jag var en bra förebild, en feminist som står upp för kvinnor och skriver sanna texter. Men jag har alltid skrivit om samma ämnen. Omvärlden har förändrats mer än vad jag har gjort. 

Ditt senaste album Sunshine Kitty kändes mer klubbigt än dina tidigare. Vad blir det för inriktning på nästa album?

– Sunshine Kitty var mer klubbigt och gladare. Nästa album blir lite mörkare, mer existentiellt, och med fler ballader. Musiken beskriver var jag varit mentalt de senaste två åren. Upp och ner, som alltid.

Du köpte nyligen hus i LA. Vart har du flyttat?

– Laurel Canyon-området. Jag trivs jättebra. Det är vackert och man kan gå på hajk med hunden. 

Många hus i hillsen kommer med en kändishistorik. Hur är det med ditt?

– Jonah Hill har bott i området, och i mitt hus har Danny McBride från Eastbound & Down bott. Vi får fortfarande hans post ibland.

Vilka är dina tre bästa LA-tips?

– Malibu Pier är ett måste. Mycket bättre än Santa Monica Pier. Det är lugnare, vackrare och det finns en hel del roliga restauranger där ute. Fortsätt med att hajka runt Hollywood Reservoir och dra sedan till Downtown och käka middag. Bottega Louie och Bestia är bra krogtips. Downtown är nice. Det finns många bra low key S&M-klubbar där. Många har en liten avdelning där det är S&M-action och en bardel där du kan ta en drink och stå och snacka och kolla på när folk blir smiskade, vilket brukar vara ganska kul. 

Du släppte nyligen en cannabisdryck – en sorts Club-Mate fast med infuserad THC. Är det bra tryck i den?

– Det tycker jag absolut. Jag tycker om att dricka en sån i stället för att dricka tre drinkar. 

Det är mer hälsosamt än att trycka i sig tre cocktails? 

– Haha, ja. Det får man ju inte säga i Sverige, men det är det absolut.

Hur går försäljningen?

– Den går jättebra! Mina föräldrar är inte superglada över det här, men så berättade jag för pappa (Magnus Nilsson, entreprenör som var med och startade iZettle, reds anm.) att jag fått göra en intervju i Forbes …

Oj, då kom avundsjukan? 

– Haha ja, han sa att han måste kolla in vad den här industrin handlar om.

Pappa har inte fått vara med i Forbes?

– Nej, inte än. Det var kul att jag hann före – med cannabis.

Texten publicerades ursprungligen på Cafés syskonsajt King Magazine.