Jury: Joakim Almén (JA), Tom Cehlin Magnusson (TCM), Robin Åberg (RÅ) och Joel Ågren (JÅ).
50.
Josefinito & Johar Untz – C U in B3RLIN
Josefin ”Josefenito” Johansson och Johar Bendjellouls eurodisco går rätt in i det hål i hjärtat Alice Dee Jay lämnade efter sig när DJ Jürgen meddelade att gruppen lade ner. Men vad är väl DJ Jürgen jämfört med Johar Untz? (RÅ)
Bästa parti: Som alltid i eurodiscohits, sista refrängen efter sticket när partytåget lyfter från marken.
49.
Huggorm – Hybris
Pang på-rock från Luleå på precis rätt sida klichégränsen. Som duon själva skriver på sin Instagram: ”Det är bara rock, jävligt bra rock.” (JA)
Bästa parti: När refrängen sjungs återhållsamt med pianot som instrumentalt understöd.
48.
Hurray for the Riff Raff – Rhododendron
En låt om att ”hitta uppror i växtlivet”, enligt Hurray For The Riff Raff-sångerskan Alynda Segarra, och en försmak av den kommande skivan Life on Earth som släpps i februari. Naturpunk! (JÅ)
Bästa parti: Attitydsfriska refrängen “Don’t turn your back on the mainland!” går inte av för hackor.
47.
Opus Kink – This Train
Om du gillade Anders Wendins 90-talsskaband Monster kommer du älska det här. (JA)
Bästa parti: Hela introt är otroligt, speciellt när blåset kommer in. Men det svänger extra satan om blåsets jazzmarkeringar efter att sångaren på bästa Joe Strummer-manér gastar ut ”The streets of London” i refrängen.
46.
Houndmouth – Make it to Midnight
En sån där låt som dök upp i någon skräddarsydd Spotify-spellista och som vägrar släppa taget. Fan vad man älskar när det händer. Länge leve sävlighetsrocken! (JÅ)
Bästa parti: Trycket i ”oh lie lie” i raden ”Some get high, some grow tired and some go oh lie lie”. Popperfektion.
45.
Vånna Inget – Allt som skaver nu ska gå över med tid
Hösten 2021 kommer jag minnas som festhösten då jag fick för mig att en timmes promenad hem efter att krogen stängt var ett föredömligt sätt att lindra bakfyllan dagen efter. Alltid ylandes mot fullmånen (i den mån himlen serverade fullmåne) med Vånna Ingets vackra och ångestfyllda panglåt i öronen. (JA)
Bästa parti: När den snygga synthen följer sångaren Karolina Engdahls ”aahhaa, aahhaa”-körer i outrot.
44.
Charley Crockett – Honest Fight
Det sägs att Charley skrev och spelade in hela Music City USA på en vecka. På den åttonde dagen vilade han. Låter som en sån där klassisk 60-talscountry-dänga jag drömmer om att amerikaner på en bar i Nashville sjunger med i. (RÅ)
Bästa parti: Refrängen som du sjunger med i redan första gången. Everybody now! ”I’m just doin, what I think is right”.
43.
ABBA – Don’t Shut Me Down
ABBA spelade högt med återkomsten. Förstasingeln I Still Have Faith in You var för all del en fin låt men saknade sväng. Istället var det B-sidan som blev årets största statement inom svensk musik, ABBA hade inte tappat det. (RÅ)
Bästa parti: Efter introt när Benny Anderssons piano sladdar in, öppnar bakluckan och plockar ut stormästarens allra bästa synthslinga.
42.
José González – El Invento
Sympatisk småbarnspappapop på spanska. Lågmält och fjäderlätt, på gränsen till sövande. Perfekt mindfulnessmys för en julstressad medelklass. (JÅ)
Bästa parti: Spanskan. För jävla fint språk ändå.
41.
Big Red Machine feat. Fleet Foxes & Anaïs Mitchell – Phoenix
Det råder inte brist på namnkunniga gästartister på Big Red Machines senaste skiva How Long Do You Think It’s Going To Last. Men så är det också Justin Vernon från Bon Iver och Aaron Dessner från The National som står för inbjudningarna. The Last Waltz-doftande låten Phoenix, med Robin Pecknock från Fleet Foxes på sång, är en folkrocksparentes i lyxförpackning. (JÅ)
Bästa parti: Falsettsången i refrängen, uppbackad av Anaïs Mitchell.
40.
Israel Nash – Canyonheart
Det enda Neil Young-substitut du behöver 2021. (JÅ)
Bästa parti: Vågar man hoppas på en munspelsrevival 2022?
39.
Little Simz feat. Cleo Sol – Woman
Flow, flow, flow är det när brittiska Little Simz hyllar alla kvinnor som gör sin grej. (RÅ)
Bästa parti: Från raden ”She a Ghana girl.
Calm with it, never let the marijuana fail” och framåt jonglerar ”Simbi” med takten utan att någonsin tappa den.
38.
Bleachers – Stop Making This Hurt
80-talssyntar möter Springsteenskt driv i en av årets mest medryckande indiepopdängor. En låt att vingla in det nya året till. (JÅ)
Bästa parti: Får inte den levnadsglada synthmattan det att sprätta i benen så är du död inombords
37.
Viagra Boys – Ain’t Nice
Aldrig har väl något så risigt låtit så bra som Viagra Boys på Welfare Jazz. Singeln Ain’t Nice får en att känna sig lika risigt bra som bandet. (RÅ)
Bästa parti: Saxofonsolot är det värsta som sänts i radio i år. När det i mitten växlar upp en nivå exploderar ens hjärnceller likt mentala fyrverkerier, och det är vackert.
36.
Strand of Oaks – Galacticana
Om introspektiv flanellrock som The Waterboys, My Morning Jacket och The War On Drugs toppar listan på dina mest spelade artister på Spotify så finns det gott om guldkorn att vaska på Strands of Oaks senaste album In Heaven. Inte minst den sympatiska singel Galactiana. (JÅ)
Bästa parti: Antipandemiraden “I believe that ecstasy happens when we all get together” är såklart en alldeles föredömlig albumöppning 2021.
35.
Parquet Courts – Walking at a Downtown Place
Funkdiscopunkarna i New Yorks eventuellt bästa band senaste åren fortsätter att spotta ur sig svängiga superlåtar. (JA)
Bästa parti: Discotrummorna som driver låten genomgående. Men visst, ett parti sa vi. Bas- och gitarrsolot i slutet av låten, då.
34.
Dry Cleaning – Scratchcard Lanyard
Hela albumet New Long Leg låter som om ett brittiskt Sonic Youth gjort en platta med bara Kim Gordon-prat över gitarr à la Kool Thing. Florence Shaw levererar orden med en nonchalans på Mark E. Smith-nivå över en matta av konstskolerock. (RÅ)
Bästa parti: Raden ”A woman in aviators shooting a bazooka” framkallar bilder i sinnet, varje gång.
33.
Madlib – Road of the Lonely Ones
Ett möte mellan två av 2000-talets mest inflytelserika musiker som lät som en mjuk explosion. (TCM)
Bästa parti: Trummorna, alltid trummorna.
32.
Linn Koch-Emmery – Blow My Mind
You had me at the loudQUIETloudiga introt. (JA)
Bästa parti: Det korta, snygga stoppet i samband med att Linn drar ut på ”destroy” i bryggan och refrängexplosionen därefter.
31.
Cleo Sol – Don’t Let Me Fall
Ljudet av en solstråle genom fönstret samtidigt som man tar den första klunken kaffe en söndag. (TCM)
Bästa parti: Precis när man tror att låten är slut så kommer det ännu en dos Terry Callierskt barfotamys.
30.
Earl Sweatshirt – 2010
Earl Sweatshirts comeback lät lite som att reda ut förra årets julbelysningstrassel. På 2010 rätar Earl ut de senaste åren av hans jazzigt slingrande råttkung till musik för att i stället låta en självlysande sampling lysa upp vintern. (TCM)
Bästa parti: Hur man kastas in i låten.
29.
Jayda G – All I Need
Jayda G fortsätter att leverera febrig house för fullpackade dansgolv i dessa ofebriga och opackade tider. (TCM)
Bästa parti: Går det att få nog av suckande körer?
28.
Du Blonde feat. Ezra Furman – I’m Glad That We Broke Up
Du Blonde är en brittisk Courtney Love-figur för 2020-talet. (JA)
Bästa parti: När leadgitarren lägger några sparsamt smakfulla toner i mitten av refrängen, precis innan Beth Jeans Houghton (kanonnamn!) förkunnar att hon är ”Glad that we broke up and I’m glad that you’re back.”
27.
India Jordan – And Groove
Retrohouse som låter som när man blundar på ett dangolv men ändå känner hur allt blinkar. (TCM)
Bästa parti: Samplingen i introt är så bra att man hade kunnat lägga på vilket trams som helst efter det och ändå haft en hit.
26.
Jessie Ware – What’s Your Pleasure?
Retrodisco är man ganska trött på i ärlighetens namn, men när den kommer paketerad i så här glansigt omslagspapper så är det svårt att motstå. (TCM)
Bästa parti: Gospelkörerna, men finns det å andra sidan en enda låt med gospelkörer där dessa inte är höjdpunkten på en låt?
25.
Altin Gün – Maçka Yolları
Turkisk 70-talsdisco med psykedelisk twist från Nederländerna är ingredienserna i denna pärla. Handklapp, cowbell och årets dribbligaste elgura – bara i introt! (RÅ)
Bästa parti: Hänget i ”Of of!”.
24.
The Killers – In the Car Outside
Uppskattar när The Killers bestämmer sig för att skriva en hit. (JA)
Bästa parti: När den jangliga leadgitarren introduceras för första gången genom markeringen av övergången (”du-du-di-du”) mellan första refrängen och andra versen.
23.
Brandi Carlile – Broken Horses
Amerikansk radiorock fast bra! En lesbisk Free Bird! Låten du spelar när du säger upp dig, fimpar i chefens kopp och bränner iväg i en Cadillac! (RÅ)
Bästa parti: Introt och första versen både sätter det musikaliska sammanhanget och visar vem som bestämmer.
22.
Turnstile – Mystery
Nyligen sa trevlighetsprofessorn och rockens officiella talesperson Dave Grohl att mainstream-pendeln håller på att svänga tillbaka till gitarrmusik och att det är bra för att det finns så jävla många bra rockband där ute just nu. Turnstile, som blandar hardcore med elektroniska inslag, är ett av de mest spännande gitarrbanden i världen just nu, och Mystery är den bästa introduktionen. Kommer till Lollapalooza i sommar. (JA)
Bästa parti: När sångaren Brendan Yates skriker ”All the mystery” som sedan glider in på ett kort gitarrsolo. Skrikmimade, kanske inte helt klädsamt, med varje gång när låten gick som varmast i somras.
21.
Caroline Polachek – Bunny is a Rider
En perfekt sockrig poplåt, absolut, men nog är det lite sinnesrubbat att Pitchfork påstår att det är årets bästa låt?(TCM)
Bästa parti: Marimban! Eller den lilla visslingen? Kanske basen. Eller det som bara kan beskrivas som ett bebisskratt.
20.
Markus Krunegård – Rockin’ in a Free World
91:an och Etta sitta längst fram i all ära, men Krunegård för mig har alltid varit som bäst i något högre bpm, med en vass elgitarr som främsta instrumentala vapen. Precis som det var i Laakso, Hets! och det mesta på debutalbumet Markusevangeliet. På färska albumet Kemtvätten återvände Krunegård till sina rötter. (JA)
Bästa parti: Japandroids-gitarren i introt sätter tonen direkt.
19.
Makthaverskan – This Time
Det är en slitsam värld där ute för halvstora band. Alltför många lägger ner efter två, max tre album. Därför blir åtminstone undertecknad lycklig av att Göteborgs-veteranerna i Makthaverskan 1. Fortfarande håller på, 2. Aldrig tummar på sin beroendeframkallande blandning av pop, post-punk och shoegaze 3. Släppte en av sina bästa låtar någonsin i år. (JA)
Bästa parti: Maja Milners otroliga röst i refrängerna.
18.
My Morning Jacket – Never in the Real World
Vill krympas och bosätta mig på ett korttidskontrakt i Jim James humbuckers i Never in the Real Worlds coda. (JA)
Bästa parti: Låtens coda, givetvis.
17.
Chai – Donuts Mind if I Do
En låt som känns lika gott som en solig söndag i maj. I Japans bästa bands värld finns ingen plats för bekymmer. Vad det gör med partyt? ”It makes the party better”. (RÅ)
Bästa parti: Årets bästa mima-med refräng.
16.
Charli XCX feat. Christine and the Queens & Caroline Polachek – New Shapes
Charli XCX, Christine and the Queens och Caroline Polachek bildar något slags Traveling Wilburys som gör musik som är så högblank att det går att spegla sig i den. (TCM)
Bästa parti: Det vore inte en blänkande poplåt om något annat än refrängen hade varit höjdpunkten.
15.
Mogwai – Ritchie Sacramento
Hård kamp mellan instrumentala Ceiling Granny (en perfekt rip-off av Smashing Pumpkins runt Siamese Dream) och Ritchie Sacramento som låter som en morfindröm inbäddad i ett bomullstäcke. Ritchie Sacramento vinner med några futtiga konståkningsdecimaler just för att den låter som en morfindröm. (JA)
Bästa parti: När sången och trummorna kommer in i första versen. Eller fan, får jag ändra mig? I så fall: den perfekta fuzzeffekten på basen i refrängen.
14.
Normani feat. Cardi B – Wild Side
Mullrande r’n’b som får vem som helst att känna sig som Helen Lovejoy. (TCM)
Bästa parti: Introt. Det finns också en textrad där Cardi B sjunger om en vattenmelon som, om jag förstår den rätt, kommer göra det svårt att se på en sådan utan att rodna framöver.
13.
The War On Drugs feat. Lucius – I Don’t Live Here Anymore
Det finns något hypnotiskt över Adam Granduciels drömska americana. Det går liksom inte att värja sig från gruppens luftiga papparock. 80-talskitchiga titelspåret I Don’t Live Here Anymore kan mycket väl vara något av det bästa bandet gjort. Som gjord för nattliga bilfärder i höga hastigheter på tomma motorvägar. (JÅ)
Bästa parti: Raden “Like when we went to see Bob Dylan. We danced to Desolation Row”. Är det ens praktiskt möjligt?
12.
Thåström – Södra korset
Thåströms tionde soloalbum markerar en välbehövlig nytändning för Sveriges skyggaste rockstjärna. Den patenterade industribluesen har ersatts av syntar, piano och referenstätt spoken word-berättande. Bäst är Pimme på sakrala öppningsballaden Södra korset, med First Aid Kit på kör. Och den största behållningen är som vanligt rösten. Raspighetgoals! (JÅ)
Bästa parti: ”Jag är Fallada, Fallada.” Gåshud.
11.
Grouplove – Deadline
Egentligen vill jag välja riviga Seagulls – min och min rockmamma Annikas mest lyssnade låt i år – från Grouploves senaste album This is This. Men den här listan är möjligen i större behov av en bra poplåt. Singeln Deadline från samma album är en perfekt poplåt. (JA)
Bästa parti: Drivet i ”Taste that medicine”-sticket.
10.
Bicep – Sundial
Bicep börjar närma sig något slags Ramones-tillstånd på sistone: Låtarna låter mer eller mindre likadant, men är allihop fulltankade ångvältar. (TCM)
Bästa parti: Man får ducka när trummorna kommer tillbaka tre minuter in.
9.
Mdou Moctar – Afrique Victime
Episk ökenrock från Nigers gitarrhjälte Mdou Moctar. På titellåten från ett av årets bästa album skapar gruppen ett groove av sällan skådat slag som bygger upp budskapet om att kontinenten ska resa sig. (RÅ)
Bästa parti: Det går inte att bara välja ett gitarrparti. Ibland är det ”spela som din mamma gått bort”-tungt à la Funkadelics Maggot Brain, ibland är det virtuost som Moctars idol Van Halen men mest är det genombrottet för en unik strängböjare.
8.
Mike – Crystal Ball
Dåsigt mys från ett av årets bästa album. (TCM)
Bästa parti: Den lilla, lilla blåssamplingen.
7.
Idles – Crawl!
Kraftfulla britterna i Idles senaste skiva Crawler, som behandlar sångaren Joe Talbots kamp mot missbruk, är deras jämnaste och bästa hittills. Gruppen drar ned på tempot och går ofta ifrån sin annars typiska benknäckarrock och det mesta på skivan är Niclas Alexandersson-stabilt. Crawl! sticker dock ut som en stenhård jävla Zlatan-frispark. Idles klart bästa låt sedan Never Fight a Man With a Perm och Danny Nedelko. (JA)
Bästa parti: Taggtrådsenergin i verserna var årets bästa verser att träna till. Talbots ”I’m feelin’ mani-fuckin’-fique” i slutet av refrängerna är också en perfekt lyrikdunk i ryggen.
6.
Kacey Musgraves – Breadwinner
En skilsmässolåt som får Kacey Musgraves att låta som hela Fleetwood Mac. (TCM)
Bästa parti: Refrängen är softrock så fjäderlätt och bomullsmjuk att man nästan glömmer bort de giftiga textraderna.
5.
Wolf Alice – Smile
Suggestiv rockperfektion från Storbritanniens kanske mest mediekramade band senaste åren. Fantastiska live – ett måste när de kommer till Lollapalooza i Stockholm i sommar. (JA)
Bästa parti: Stoppet över ”And you don’t like me well that isn’t fucking relevant” i slutet av första versen innan det hårda instrumentala partiet skapar dynamik.
4.
Lana Del Rey – White Dress
Om man kunde tonsätta sockervadd så låter det ungefär så här. (TCM)
Bästa parti: När hon går från en falsett spröd som maräng till raden om att ”You were my man” är gåshud varje gång.
3.
Sam Fender – Seventeen Going Under
Så gör du drinken Seventeen Going Under:
- 10 cl Bruce Springsteen
- 4 cl War On Drugs
- 2 cl av australiensiska indierockbandet Rolling Blackouts Coastal Fever
- 4 cl kranvatten från Newcastle
Alla ingredienserna smälter samman till en av musikåret 2021 bästa låtar. Lyssna och låt dig förföras. (JA)
Bästa parti: Saxofonsolot som följer efter den bombastiska refrängen.
2.
Olivia Rodrigo – Good 4 U
Gudarna ska veta att jag hatar punkpop och det obegripliga återupplivningsförsöket av genren som just nu sker, ute i fullt dagsljus dessutom. Men till och med jag kan blunda för de distade gitarrerna och njuta av de gnistrande melodierna när refrängen kommer tutande. (TCM)
Bästa parti: Försök att lyssna på refrängen utan att sjunga med i ”I’ve spent the night crying on the floor of my bathroom”.
1.
Kanye West – Jesus Lord
Det finns en version som är nio minuter, en annan som är nästan tolv minuter, men oavsett hur många stavelser eller legendariska rappare som Kanye försöker trycka in i den långsamt svällande låten är det aldrig nog. Av många svindlande stunder på Kanye Wests kroniskt uppskjutna Donda så var Jesus Lord allra störst. (TCM)
Bästa parti: Av ungefär tio-elva olika alternativ: När Jay Electronica skakar om låten med sådan kraft att det låter som att ens telefon ska sprängas.