Annons
Annons

Cirkus Cruise har lämnat Sverige för denna gång. Cafés Emil Persson gick på premiären av Jack Reacher och kom hem med en recension av både filmen och spektaklet.

* * *

Exakt klockan 01.45 natten mot onsdag går Tom Cruise på toaletten.

Annons

Du behöver inte den här informationen, men Aftonbladet ger dig den ändå. Alla medier går som väntat bananas när Tom Cruise kommer till Stockholm för att premiärmingla med kändiseliten och Rafael Edholm.

Man är inte mycket bättre själv. Inne i biomörkret på Filmstaden Sergel ser jag förskräckt hur min telefon åker fram, hur min högertumme tyngdlöst graviterar mot avtryckaren och hur det bara sekunder senare postas ett oskarpt Tom Cruise-foto på mitt Instagramkonto. Bredvid honom på scen, men precis utanför bild: konferencieren Martin Björk.

Filmen Jack Reacher, med biopremiär den 4 januari, går i korthet ut på att alfahannen Cruise mäter sin penis i drygt två timmar och kommer fram till att, ja, den är minsann fortfarande lika stor som när han häromåret klättrade på en skyskrapa i Dubai.

Tom Cruise spelar titelrollen Jack Reacher, en gammal ex-militär som frivilligt lever på flykt. I samband med ett brutalt mord ger han sig tillkänna hos polisen i Pittsburgh. Han har kopplingar till den misstänkte och kan kanske hjälpa till med utredningen.

Snart sugs Jack Reacher in i en härva av korruption, hotbilder och skjutgalna skurkar. Magasin töms. Biljakter uppstår. Däckskriksdiscot öppnar.

Karaktären Jack Reacher för tankarna till en superhjälte utan trikå: omänskligt smart och överjävligt stark. Dräpande både verbalt och fysiskt.

Problemet är att filmen inte kan gömma den ofta orimliga intrigen bakom det förlåtande superhjälteförklädet och följden blir ett antal logiska luckor.

Allra sämst är emellertid den helt onödiga slapstickhumorn: vid ett tillfälle blir en kille så ivrig att puckla på Jack Reacher att han råkar slå kofoten i ansiktet på sin partner in crime. Det hela är mycket surrealistiskt: ett slags street-Kling & Klang. Men den salongsberusade salongen tjuter av skratt.

Som fläskaction funkar Jack Reacher. Det är vad det är: en film att äta pizza med bearnaisesås till. Ännu en flottig stänkare där Cruise går på cruise control.

Rykten säger redan att det ska bli en Mission: Impossible-liknande filmserie om Lee Childs romanhjälte, men förhoppningsvis stannar det vid just rykten.

Tom Cruise borde göra fler filmer som Eyes wide shut, Magnolia och Vanilla sky. Ta roller som tillåter honom att gräva lite i sitt register. Övertyga världen om att han är en sanslös skådespelare i första hand och, möjligen då, en sekteristisk soffhoppare i andra hand.

Det absolut sista han behöver är fler bombastiska penismätningar.

Emil Persson

Annons

Dela (8)
Tweeta

Annons


Laddar