Det du tror är sherry är en gammal förlegad vanföreställning, skapad av dåliga upplevelser och skeva minnen från din barndom
Sherry? Sa du sherry? Sånt där sötsliskigt starkt som mormor har nån bortglömd flaska av i skafferiet, sånt där sött som man får sockerchock av bara man sniffar på det?
Ja, precis – fast tvärtom. Det du tror är sherry är en gammal förlegad vanföreställning, skapad av dåliga upplevelser och skeva minnen från din barndom. Och nu ska vi bryta den vanföreställningen.
Jag gick själv länge runt och trodde att sherry var just den där trista sörjan till vin som bara pensionärer och dårar drack, egentligen enbart baserat på att jag testade någon droppe på en middag hemma hos morfar när jag var i tioårsåldern. Men senare, framför allt såklart när jag började plugga vin, insåg jag vilket supervin det här är! Fräscht, torrt, djupt, aptitretande, unikt och karaktärsfullt. Och idag älskar jag skiten! Jag är såld!
En riktigt sval fino som aperitif, en oloroso till cigarren, eller en palo cortado till kantarelltoasten – inget annat än himmelriket om du frågar mig
Visst, det finns absolut sherry på marknaden som är rejält söt och sliskig, men då handlar det i regel om konstgjorda varianter där man sötat och färgat genom blandning och inte på naturlig väg. De klassiska varianterna är något helt annat.
Det här blir såklart ytterst förenklat, men grunden i sherry ett vin som produceras i Andalusien i södra Spanien. Man gör ett vanligt bordsvin, på druvan palomino, som man sedan spritsätter. Ska man göra det som kallas fino eller manzanilla spritar man bara lite försiktigt, så att när det, när man lägger vinet på fat, bildas ett tunt jästtäcke som kallas flor över vinet. Det skyddar vinet från syre och vinstilen blir extremt lätt, fräsch och torr.
Om man däremot spritar upp lite mer kan inte jästtäcket bildas och vinet utsätts då för syre under lagringen, vilket ger mörkare färg och smaker av sirap, nötter, choklad och karamell – en stil som i sin tur kallas oloroso.
Sedan finns det lite olika varianter däremellan – amontillado och palo cortado är värda att lägga på minnet – men de är egentligen viner som glider på skalan mellan fino och oloroso.
En riktigt sval fino som aperitif, en oloroso till cigarren, eller en palo cortado till kantarelltoasten – inget annat än himmelriket om du frågar mig.
Dessutom kostar de fortfarande i princip gratis.
Sju sjyssta sherrys:
Tio Pepe Fino (nr 8225, 60 kr). En riktig klassiker i segmentet. Torr och jästig med tydliga nyanser av gula äpplen. Fram med charkbrickan!
Alegria Manzanilla (nr 8379, 60 kr). Har gott om citrus och också ett litet pepprigt kryddbett. Superfräscht, lysande aperitif.
Electrico Fino En Rama (nr 76210, 91 kr, BS). ”En Rama” betyder att vinet är ofiltrerat, vilket ger en lite mustigare och fylligare smakupplevelse.
Lustau Solera Reserva Amontillado Los Arcos (nr 8227, 100 kr). Muskovadosocker, hasselnötter och lite kanderad apelsin. Men fortfarande snustorr och fräsch. Så satans gott!
Cuco Oloroso Dry (nr 8239, 86 kr). Enkelt men bra vin som visar upp klassisk olorosokaraktär, med russin, valnötter och choklad i doft och smak.
Jalifa Rare Dry Old Amontillado 30 Years (nr 91266, 199 kr). Enormt fräscht vin, trots åldern – som mest bara märks genom djupet och komplexiteten, tillsammans med nötighet och söta russintoner.
Palo Cortado Península Solera Reserva (nr 8233, 221 kr). Har samma elegans och fräschör som en fino, men med gyllenbrun färg och fantastisk komplexitet. En av mina absoluta sherryfavoriter alla kategorier. Magiskt till kantarelltoast eller svampsoppa.
Tips:
• Jag tycker bäst om att dricka sherry i vitvinsglas, snarare än de klassiska små copitasglasen.
• Tänk också på temperaturen: fino och manzanilla gärna runt 10 grader och amontillado, oloroso och palo cortado runt 14 grader.
