En av de absolut bästa, roligaste komedier som gjorts är Wet Hot American Summer från 2001. Faktiskt är det svårt att se vilken film som skulle placera sig högre upp.
I rollistan till denna vansinnigt roliga klassiker om sista dagen på ett sommarläger ser vi mängder av superstjärnor innan de blev superstjärnor. Rollistan stoltserar med namn som Bradley Cooper, Amy Poehler, Paul Rudd, Elizabeth Banks och många, många fler.
Wet Hot American Summer har genom åren byggt upp ett sådant stort kultfölje att den fått inte mindre än två uppföljare i form av miniserier på Netflix – också de två väldigt lyckade. De båda serierna går fortfarande att se på Netflix, vilket förstås är positivt. Men här kommer problemet.
Originalfilmen som är anledningen till deras existens går inte att se röken av.
Och har inte heller synts på flera år. Inte heller någon annan svensk streamingtjänst har vett att tillhandahålla filmen, som trots allt inte är vilken indiekomedi som helst. Den långa listan av välkända namn blandat med creddiga humorproffs som Ken Marino, Michael Showalter, Molly Shannon, Michael Ian Black och David Wain borde vara tillräckligt. Sedan är den förstås också den roligaste film som någonsin gjorts.
Det här är faktiskt goda skäl för vem som helst att bli radikaliserad och förvandlas en hårdför förespråkare för fysisk media. Att fnysa ljudligt åt argument om streamingtjänsternas ”smidighet”. Argt muttra något halvt hörbart om vad vi egentligen är beredda att offra i jakten på smidighet och sedan försvinna in i ett själsligt, ensamt mörker.
Över tid slutar man ta hand om sig själv. Det går längre och längre mellan träningspassen. Duscharna även dem mer och mer sporadiska och man äter mest sånt som tar tre minuter att laga och serveras med ett pling. Varför ska man ens ta tillvara på sin enda kropp och själ längre?
När man inte enkelt kan se den roligaste film som skapats.
Jag förstår väl på något plan att alla ens favoriter inte alltid kan finnas att streama, och att man har något sorts ansvar att hålla sig med åtminstone ett litet kärnbibliotek av favoritfilmer på DVD och bluray. Men när man är så här ilsken är man inte rationell. Och nu har jag inte den här filmen tillgänglig och jag blir så arg att alla streamingtjänster har sovit på den bollen så fruktansvärt länge. En sovmorgon som är helt omöjlig att rättfärdiga.
Alla streaming- och VOD-tjänster är egentligen skyldiga till detta kulturbrott, men mest skyldig av alla är förstås Netflix. Om man tagit på sig att såväl producera som distribuera hela två serier baserat på en film borde det faktiskt innebära ett kortare fängelsestraff att inte också säkra ursprungsfilmen.
