10 anledningar varför alla borde se ”Sagan Stenmark”

Om nostalgi är så fel så vill jag inte leva. Speciellt inte under juletider, en högtid som byggd kring överdriven konsumtion av just nostalgi.

Och frågan är om inte den allra mysigaste nostalgin i jul kommer från TV4- och C More-håll. I den nya dokumentärserien Sagan Stenmark har man lyckats göra en pangdokumentär i tre delar om en av Sveriges mest älskade idrottare (och kändisar) genom tiderna – alpinfenomenet Ingemar Stenmark.

I dokumentären bryter den annars väldigt onostalgiske Stenmark ner sin karriär i mindre beståndsdelar: Tärnaby har förstås stor plats, precis som bröderna Mahre och Stenmark åker på en Europa-turné som inbegriper besök hos gamla konkurrenter, skidtillverkaren Elan och hans gamla hem i Monaco. Budgeten verkar inte vara ett problem – dokumentärteamet har till och med åkt till Los Angeles för att djupintervjua hans äldsta dotter Nathalie Stenmark.

Sagan Stenmark är väldigt mycket att ta in – Café riktar strålkastaren mot några av dokumentärens största höjdpunkter.

Här är 10 anledningar varför du borde se Sagan Stenmark – julens mysigaste feelgood-dokumentär.

1. Slow TV om ditten och datten (bland annat talgoxar) i Tärnaby

Dokumentärseriens första avsnitt kretsar mest kring där allt började för Ingemar Stenmark, i den lilla skidtokiga byn Tärnaby. Byns gyllene grabb är tillbaka för att hälsa på nära och kära från förr. Och det går långsamt. Jävligt långsamt. Stenmark är ute på tur med barndomsvännen och sedermera landslagskollegan Stig Strand. Han kollar på ugglor i en tubkikare och diskuterar med brorsan Jan-Erik huruvida det är första gången han ser en uggla i verkligheten eller inte.

Vackrast, och som allra långsammast, är det nog när bröderna Stenmark sitter vid matbordet, äter en oklar vätska med sked och tittar ut genom fönstret för att konstatera att en talgoxe är skadad och att ”det är nog ögat”.

2. Gamle Tärnaby-åkaren Tony Olofssons äkta känslor

Det är något med äldre, till synes snälla, män som blir emotionella. I ett av Sagan Stenmarks mest rörande ögonblick är faktiskt inte Ingemar själv huvudperson. Istället är det Ingemars gamla vän och Tärnaby-konkurrent Tony Olofsson som blir tårögd när han får se deras gamla tränare Stig Ove Gustavsson berätta att hans talang var i paritet med Stenmarks. Men att han saknade backning från hemmet för att lyckas. I en känslosam synk förklarar Olofsson att han aldrig hört det förut och att det var ”otroligt för mig att höra. Jag blir jätterörd”. Det blir du som tittare också.

3. Alla intervjuer från förr där Stenmark är blyg

Man skulle kunna ägna en hel dag åt att bara kolla på gamla intervjuer med den fåordige Stenmark. Man blir alltid lika varm inombords av att höra den unge Ingemar väsa ur sig blyga, korthuggna svar i stil med: ”Nä. Idag var inte trevligt.” och ”Jo, idag tyck' jag det gick ganska bra.”

4. ”Stenis” ägnar sig fortfarande åt murhopp

Det finns en klassisk scen från Mästarnas Mästare-säsongen 2011 när Ingemar Stenmark var med (och, såklart, vann the whole shit). Den superhjältetränade ”Stenis” gör, utanför Mästarnas tävlingsuniversum, jämfotahopp upp på en mur. Något Kenny Bräck, fullt rimligt, ställer sig frågande inför. Trots att det var elva år sedan verkar det vara en rutin som alpinfantomen fortsatt med för att testa sin fysiska status. I Sagan Stenmark gör han det igen i Monaco – och skadar sig när han snavar på stenmuren. I ett senare läge förklarar han, med ett besviket tonläge, för Pernilla Wiberg hur skadan uppkom.

5. Han uppfann mer eller mindre carvingskidan

Precis som Gunde Svan, en annan stor svensk vinteridrottare verksam under samma era, pressade Stenmark gränserna för materialet. Faktum är att hans noggrannhet och materialnördighet gjorde att han mer eller mindre uppfann carvingskidan. 13–14 år innan carvingskidan blev praxis i alpincirkusen upptäckte Ingemar och hans serviceman Juri Vogelnik att skidan gick snabbare under slutet av säsongen, på grund av att kanterna på skidan nötts ner. Något som gjorde skidan mer lättmanövrerad i svängar. Dock vågade aldrig Ingemar tävla på sina nya skidor.

”Felet att den var för lång. vi hade inte gjort den kortare. Den blev för vek. Vi hade en bra skida, men jag vågade inte tävla på den”, säger Ingemar Stenmark i dokumentären.

6. Hans fru Tarja var kär i Ingemar som tonåring

Ingemars fru Tarja Stenmark förklarar, något genererat, att hon hade Ingemar Stenmark som idol som liten, att hennes barndomsrum var tapetserat med alpinfantomen och var, ja, kär i honom. Men innan det slog kärleksgnistor i vuxen ålder fick Ingemar jaga henne. Länge. Något han själv ger bifall åt med ett leende i en senare synk.

7. Rivalen Phil Mahre älskar Stenmark så mycket att han bryter ihop

Tvillingbröderna Phil och Steve Mahre utgör en betydande del av dokumentärseriens andra halva. När ena Mahre-brorsan, Phil, pratar om hur han förlorade guldet i slalom i Lake Placid-OS 1980 till sin stora idol gör han det med en högst oväntad känsloyttring: han faller i tårar och kungör hur mäktigt det var att just Ingemar slog honom. Med rasp på rösten konstaterar han att han efter åket gick och satt sig bredvid Ingemar som satt vid några höbalar. Han avrundar, med gråten i halsen, anekodoten med att beskriva sin konkurrent som ”the greatest”.

8. Rivalen Phil Mahre älskar Stenmark så mycket att han bryter ihop en andra gång

Med tårar i ögonen och känslosam röst sammanfattar Phil Mahre i slutet av dokumentären Stenmarks arv: ”En speciell man. Han förtjänade allt han fick uppleva.”

9. Stenmark möter sina gamla konkurrenter och vänner under en Europa-turné

Dokumentärteamet tar med Ingemar på en Europa-turné med karriärsbetydande nedslag. Ingemar besöker bland annat Elans huvudkontor (Ingemars skidmärke under hela karriären), gamla trotjänande servicemannen Juri Vogelnik, Bojan Križaj och så tar han en svängom till Monaco och hänger med Pernilla Wiberg. Där Ingemar bosatte sig för att göra sig en slant på skidåkningen när han genom en så kallad B-licens blev proffs i början 1980-talet. Gemensamt för alla besök är att alla gamla vänner och konkurrenter hyser en enorm respekt för Ingemar och hyllar honom som den extremt duktiga idrottsman och vänliga person han var och är.

10. Stenmark anses vara greatest of all time av precis allt och alla

”Fina hyllningen” är en kvällstidningsrubrik som används flitigt. Att räkna alla ”fina hyllningen”-hyllningar i dokumentärserien skulle vara svårare än att räkna alla gånger Tom Hardy gubbgrymtar på film. Alla, precis alla, älskar Ingemar Stenmark. Och samtliga intervjupersoner som har koppling till skidåkning refererar till honom som den bäste som någonsin utövat alpinskidåkning.