Ditt namn uttalas inte friktionsfritt av personer utanför Sverige.
– Tofu har jag fått en gång. Amerikaner tror alltid att de har rätt, ”Tove Strike!”. I Australien och England är det Styrk.
Var du rädd att ingen skulle komma och se dig när du var förband åt Lorde?
– Den turnén är den roligaste jag gjort i hela mitt liv. Som förband förväntar man sig lite uppförsbacke, men publiken har varit fantastisk. Det är coolt att komma till ett land man aldrig varit i där folk kan ens gamla låtar utantill och sjunger med.
Men du har inga stalkers?
– Nä! Jag tror aldrig jag haft ett obehagligt fan, det som är genomgående är att alla är väldigt respektfulla. Snälla och bra, helt enkelt. I Kansas City så skrev jag med några tjejer på twitter som ville träffa mig. Jag brukar spela på ganska små ställen, så jag brukar gå ut och dricka öl med fans efter spelningarna – men i Kansas var det en lång kö som aldrig tog slut av fans, när jag trodde jag skulle dricka några öl med fem-sex pers.
Hur blir man förband åt Lorde och Katy Perry egentligen?
– Jag vet inte, jag fick ett samtal med frågan en dag. Jag skrek rakt ut när de ringde och frågade om jag ville öppna för Lorde. Normalt tar man några dagars betänketid, det är ett stort commitment och kostar en del pengar. Men jag svarade ja på en gång för jag tycker så mycket om henne och respekterar hennes musik. Jag frågade faktiskt hur hon hört talas om mig, och hon hade bara hört Say my name och tyckt om den.
Magin med sociala medier.
– Eller hur. Jag kan få kontakt med vem som helst via typ ett DM. Det är så sjukt bra, det blir enklare att supporta artister man verkligen tycker om. Jag kan också få direktkontakt med personer jag aldrig skulle fått prata med om jag gått den vanliga vägen genom deras management. Man tar hand om den delen själv.
Hur skiljer sig Sway från det du gjort tidigare?
– Jag hade en väldigt tydlig vision att jag ville göra ett album där produktionerna var avskalade och enkla, men samtidigt intressanta. Jag ville att varje låt skulle ha sin egen identitet och sticka ut – min producent Elof (Loelv, reds anm) la nästan två dygn på bara klappljuden. Det är riktigt svårt med klappar, det måste låta najs och inte töntigt.
Är du perfektionist?
– Många tror fortfarande att jag bara sjunger, men i studion är jag alltid den som vill flytta något älvsprak eller fågelkvitter i en låt när den är färdigmixad och klar, bara för att jag hör något som kan bli lite bättre. Jag är extremt noggrann, och det driver folk till vansinne. Så det har varit skönt att jobba med Elof, för han är den första som är likadan som jag.
Du kommer från Umeå, hem till en orimlig mängd rappare.
– Jag vet! Jag älskar rap på västerbottniska. Herregud vad fint det är. Det känns som hemma.
Du flyttade hem efter att du släppt din första platta. Var du rädd att du skulle missa ditt momentum som artist?
– Nä. Jag tror att jag har för bra självförtroende för att bry mig om sådana saker. Jag måste göra det jag måste göra, sen struntar jag i vad andra tycker. När jag flyttade hem ville jag fundera på vad jag ville göra med mitt liv. När jag kom tillbaka till musiken förstod jag att det var mitt liv, och jag måste sjunga och skriva låtar. Jag råkade inte vara med i Idol, jag råkade inte få ett skivkontrakt.
Ångrar du att du var med i Idol?
– Nej. Det är fånigt att prata om tur när det går bra med musik och så, att man ska vara tacksam. Nästan alla artister som är framgångsrika har lagt sjukt mycket jobb bakom det. Efter Idol, med det skivbolag och det kontrakt jag fick, så hamnade jag precis rätt. Jag är fortfarande med samma bolag, och de låter mig göra precis vad jag vill.
Du har tidigare pratat om olika knep för att få folk att lyssna på dig på möten, som att säga vad du tycker och sitta bredbent. Flyger sånt även utomlands?
– Nu har jag utvecklat det där ännu mer. Det har gått överstyr. Mina möten har övergått till att vara show nu. Jag hade ett listening party med Australien-kontoret nyligen, och de hade inrett ett rum med omslaget till skivan och dekorerat det i ”Tove-stil”. De hade ställt fram en soffa och frågade om det var okej för mig att sitta där, och det var fine men sen såg jag en tron i ett hörn och bad om den i stället. Alla måste ha tänkt att jag var galen. Jag bara kör, så länge man är snäll.
Vad är ditt förhållande till politik?
– Det är viktigt och jag bryr mig jättemycket, men det är så mycket som är jobbigt politiskt just nu. Man måste få släppa det ibland. Musiken har fungerat mycket som någonting att vila på, att få en att må bra. Men privat gillar jag att diskutera politik hela tiden. Jag är uppfostrad att prata om sånt, alla mina kompisar pratar om det och det har aldrig varit tabu eller så.
Vad röstar du på?
– Jag pendlar lite grann. Det står väl mellan Vänstern och Fi, men jag tror att det kommer att bli Fi. Jag röstade på dem förra gången, det hade verkligen varit så skönt om de kom in i riksdagen.
Du fyllde nyligen 25. Krisade du?
– Egentligen inte. Jag vet att jag hade en period när jag insåg att jag är bortanför att vara ung och lovande, att jag inte kan bli nominerad till Årets nykomling längre. Ribban har höjts. Men jag har levlat upp själv också, som en Pokémon som gått från att vara en larv till något som sprutar eld.
Tove Styrkes album Sway är ute nu.