6 bevis på att ung gubbdisco håller på att ta över världen

Olof Helldin  |  Publicerad 2015-06-03 10:05  |  Lästid: 2 minuter
emil-persson-nojesredaktor-cafe

Giorgio Moroder och Nile Rodgers leder en ny genre. Pharrell Williams och Robin Thicke är också bevis för att man inte behöver vara gubbe för att vara gubbdisco, skriver Cafés nöjesredaktör Emil Persson.

* * *

Det måste till ett hyfsat album för att totalt rita om musikkartan, för att kliva in på en redan belamrad arena och säga: ”Alla ni andra gör fel, så här ska vi göra i stället.” Daft Punks Random access memories var ett hyfsat album.

Du minns förstås de två discoskallarnas världsherravälde. Sommaren 2013 hade man kunnat skicka ut Ashton Kutcher på Stockholms tunnelbana (eller var som helst i världen, really) för att konfrontera sittdansare och skrika:

– You got Daft Punk’d!

Alla är redan bekanta med termen gubbrock: bredbent musik med jeansröv och extra underbett. Tack vare Daft Punk kan vi nu även etablera genren gubbdisco.

Giorgio Moroder
När Daft Punk släppte Random access memories banade de väg för discon – och 74-årige Giorgio.

I skymundan av hitsen Lose yourself to dance och Get lucky var Giorgio Moroder-samarbetet – enligt klassisk Marc Jacobs-metodik döpt till Giorgio by Moroder – största snackisen på skivan. 74-åringen blev sedan den allra hippaste bokningen till Way Out West samma år. Den 12 juni släpper han Déjà vu, sin första fullängdare sedan 1985 där han gästas av Sia, Charli XCX och Kylie Minogue.

Nile Rodgers gnuggade gitarr på Random access memories och har också fått en freakrenässans. Efter samarbeten med Avicii och Sam Smith återförenar han nu legendariska Chic. Albumet It’s about time har planerad release i sommar.

Snoop Dogg, som klockar in på 43 jointsnurriga jordsnurr, är aktuell med albumet Bush. Efter att ha experimenterat med ett antal andra genrer landar även Snoop nu i funkfuktig disco med ambitionen att kittla dödsskönt i prostatan hos lyssnaren.

Men på samma sätt som man inte behöver vara gubbe för att spela gubbrock behöver man inte heller vara gubbe för att spela gubbdisco. De yngre artisterna går i samma fotspår.

Pharrell Williams, en annan Random access memories-adept, bjöd upp till höftrull på sitt succéalbum Girl förra året. Robin Thickes Blurred lines har så mycket 70-tal i sitt dna att han stämdes av Marvin Gayes familj (och förlorade). Samma antika influenser kan höras i Maroon 5:s Sugar, Katy Perrys Walking on air och Arcade Fires Reflektor. Mark Ronsons sönderspelade Uptown funk vågar jag inte ens nämna av rädsla för att väcka trumpetens vrede.

Vi lever i ett sånt gubbdiscoinferno just nu att kristallkronor snart byts mot discokulor i bostadsrätterna, att människor snart promenerar i Bee Gees-synk nerför stadens gator och att – ta mig fan – John Travoltas hår snart växer tillbaka igen.

C’est Thicke, förlåt, Chic.

Emil Persson

* * *

Läs också!

16 bevis på att Södermalm har Sveriges roligaste poliser

22 ord som du förstår om dina päron kommer från Stockholm

11 kändisar som ser exakt ut som två andra kändisar ihop

7 saker som kommer hända om Måns Zelmerlöw blir världskändis

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 10:44