Alexander Bard älskar fortfarande att festa: ”Sex, droger och rock’n’roll har aldrig varit fel”

Tobias Ivarsson  |  Publicerad 2014-12-04 17:00  |  Lästid: 4 minuter
Alexander Bard

Vi frågade ut Idol-domaren Alexander Bard om hans nya religion, bråket med Camilla Henemark och varför han inte kommer att sakna att skriva autografer till barnfamiljer

Du var satanist en period?

– Ja, det var ett roligt experiment. Vi lanserade satanistkyrkan i Sverige, men egentligen var det mer ett konstnärligt projekt. Jag skulle inte säga att det handlade om religion.

Du har någon gång sagt att du var satanistpräst.

– Jamen ... I tonåren kan jag väl ha stått på en kyrkogård med grisblod och tyckt det var hur kul som helst. Det är förlåtligt.

Din senaste bok Synteism handlar om ”att skapa Gud i internetåldern”?

– Synteiströrelsen uppstod för omkring fem år sedan på Burning man-festivalen i USA. Idén började spridas att man kan skapa en ny religion för vår tid, eller egentligen att man redan gjorde det. Jag anser att Burning man, till exempel, är religion. Men den saknade en sammanhängande filosofi.

Vad säger du till en ateist som tycker det är mossigt att skriva om religion i dag?

– Då har jag glada nyheter, för man måste först bli ateist för att bli synteist. Man måste genomgå det ateistiska stålbadet för att rensa hjärnan från alla gamla föreställningar. Sen inser man vad man har förlorat. Vi ska hacka de gamla abrahamitiska religionerna sönder och samman. Jag är extremt kritisk till både islam och kristendom, jag är både islamofob och kristofob, det är farliga religioner. Och det gäller även judendomen. Men jag är en post-ateist. När jag träffar en aggressiv ateist brukar jag säga: ”Du säger bara vad du inte tror på, inte vad du tror på.” Det är därför ateister inte bygger katedraler, de kan bara sitta och tro på sitt eget feta ego.

Vad vill du se i stället?

– Jag tror på insikten om att det behövs en frivillig kollektivism. Det är därför jag är intresserad av ekobyar och kollektivboenden. Man kan skratta åt 70-talet, men det har aldrig funnits fler kollektiv än nu.

Lever du själv så?

– Ja, jag delar hem med ett par personer. Det gör vi för att sporra varandra att vara i rörelse. Jag reser hela tiden. Jag har inte sett en svensk jul på 25 år. Har man inga jävla ungar så behöver man inte det.

Röstade du på Piratpartiet i höst?

– Ja, jag gick med i Piratpartiet i februari. Jag tycker de är intressanta nu när det går åt helvete för dem. Nu kommer krisen och då måste de fråga sig varför de är här egentligen. Kampen om det fria nätet är vår tids största fråga, allt annat är avhängigt den. Här finns det utopiska i dag.

Tidigare var du centerpartist.

– Jag var medlem i ett år och var med och kläckte idéer till det radikala idéprogrammet. Sedan när partiet backade från det insåg jag att jag inte orkade vänta på att de konservativa pensionärerna ska dö ut.

Du slutade med ett Facebook-inlägg där du kallade centerkvinnorna ”missfosterhjärnor” och ”sexhatarmoralister” eftersom de ville kriminalisera sexköp utomlands. Hur känns ordvalen i dag?

– Jag tänkte ta bladet från munnen och förklara att de hade alldeles för många troll i partiet som de måste göra sig av med. Puckon. ”Missfosterhjärnor” är dessutom väldigt roligt. Jag ångrar ingenting jag skrev den dagen.

Men du skapade ett rejält bråk.

– Ja. Så typiskt Sverige. Det blir bråk om tonfallet, inte innehållet. Vad spelar tonfallet för roll? ”Du är inte trevlig.” Det handlar om makt och åsikter. Det är därför ingen talar klarspråk om Sverigedemokraterna som ju är en hög puckade idioter.

Vad hände med Army of Lovers efter Melodifestivalen i fjol?

– Vi åkte runt i Europa och gjorde bara politiska saker. Vi spelade på Pridefestivalen i Belgrad. Där blev det upplopp, men alla stora tidningar var där och vi fick ut vårt budskap. Och vi tafsade på alla program-ledare, oavsett kön. Jean-Pierre och jag kysstes på rysk tv på nyårsafton. Det blev upplopp i Ryssland med. Protester i Duman och Putin var förbannad, precis som det ska vara.

Camilla Henemark fick sparken från Army of Lovers i ett öppet brev efter Melodifestivalen. Hur är kontakten mellan er i dag?

– Obefintlig. Vi är som gamla syskon, men hon har så vansinnigt mycket problem och hon vill inte ta emot hjälp. Då står jag inte där och hamrar på en dörr som inte är öppen.

Vad har du för planer inom musiken i övrigt?

– Det enda band jag gör något med är Army of Lovers, och det är bara för att det finns något politiskt i det.

Så du är inte artist längre?

– Nej, jag har inte tid. Jag har gjort det i 25 år. I praktiken har jag lämnat musikbranschen. Jag gick ut med ett bang sista året, var med och skrev vinnarlåtarna både i franska och kinesiska The voice. Framgångarna har bara hållit i sig. Det var ett perfekt läge att kliva av. Nu ska jag vara filosof på heltid.

Bor du bara i Sverige nu?

– Nej, mitt andra hem är Istanbul. Europas största och intressantaste stad. Till skillnad från Berlin är den inte full av svenskar som vill knarka.

Skulle du inte sakna rampljuset?

– Tror du jag skulle sakna att skriva autografer till barnfamiljer? Inte ett dugg, kan jag säga dig. Mitt ego bygger inte på att bli igenkänd på gatan. Drivs man av sånt ska man träffa en terapeut och göra sig av med det behovet.

Var tjänar du dina pengar i dag?

– En smart filosof i dag jobbar framför allt med tyska storföretag. Jag blir inlåst på slott i Bayern och ska hitta fel i deras resonemang. Sånt får jag betalt för.

Hur annorlunda lever du i dag jämfört med när du var som mest aktiv som artist?

– Sex, droger och rock’n’roll har aldrig varit fel. Eller jag säger sex, droger och discomusik. Jag önskar jag kunde säga att jag hade lugnat ner mig, men det vore inte sant. Jag älskar att festa fortfarande.

Linus Larsson
Foto: Niclas Brunzell

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-08-26 19:34