Ur arkivet: Här laddar Alicia Vikander för världsdominans

Artikeln är ursprungligen publicerad i Café 2012.

Man inser hur omtumlande det senaste året varit för Alicia Vikander om man tittar på hennes bokföring.Kvitton avslöjar sista minuten-resor i första klass till presskonferenser i San Diego, regissörsmöten i Los Angeles och New York, festivalpremiärer i Cannes och Sydkorea samt stora filminspelningar i London och hos Zentropa i Köpenhamn. Tittar du på hennes senaste deklaration visar den dock lönebesked från en liten blomsterbutik i Södermalm i Stockholm.

På bara lite över ett år har Guldbaggevinnaren gått från svensk deltidsskådespelare till en av världens hetaste unga Hollywoodtalanger. Men det var inte Guldbaggen för rollen som Katarina i Till det som är vackert som väckte Hollywood. Det var i stället ett misslyckat arbetsprov.

Alicia Vikander tävlade mot Kristen Stewart om rollen som Snövit i den kommande storfilmen Snow white and the huntsman.

Bara fem timmar efter att Vikander ratats hade hon 60 erbjudanden från olika Hollywoodagenter som ville kontraktera henne.

Ryktet hade redan spridit sig i Holly-wood att Vikander var aktuell för rollen, men att filmbolagscheferna inte vågade investera över en miljard kronor på en okänd svensk 23-åring.

I valet mellan henne och Twilight-stjärnan valde Universal Pictures ett etablerat affisch-namn. Då hade Alicia Vikander redan spelat in sekvenser från filmen i två dagar för att övertyga producenterna om att hon var bäst lämpad för rollen.

– Vi gjorde hela scener och filmade i kostym ute i skogen med 70 personer, säger Alicia Vikander när vi ses på Pizza East Portobello, en gammal pub omgjord till gourmetpizzeria nära hennes lägenhet i Notting Hill.

Vikander fick en snabblektion i hur utseendefixerat Hollywood kan vara.

– De diskuterade i vilken vinkel jag är snyggast. Du vet, de sa saker som: ”Din hals och näsa blir lite för stora där. Men där är du snygg. Kan du stå så under hela scenen blir det jättebra.” Regissören bad om ursäkt 15 gånger men sa ändå saker som: ”Snälla, kan du tänka dig att stå
i exakt den vinkeln för du är sjukt snygg i den vinkeln.”

Men Vikander vågade säga emot, förklarar hon.

– Jag svarade: ”Jag måste kunna göra mitt jobb också. Jag kan stå vänd åt det hållet, men när du säger ’action’ kommer jag att göra min scen och då får du följa efter mig med kameran i stället.”

Vikander visar posen då hon såg mest ut som Snövit.

– Men jag förstår honom. Filmen handlar trots allt om världens vackraste kvinna. Hon ska ju vara vänast av dem alla. Då spelar det ingen roll om jag säger: ”Men hon kan vara vacker inuti.”

Blev du knäckt när du fick beskedet att rollen inte blev din? 

– Det var bara sjukt det som hände och jag minns att jag tänkte då: ”Det är klart att jag inte fick rollen.” Förstår du? Och sedan tänkte jag att det var en kul anekdot att berätta för mina framtida barnbarn att jag fick åka och låtsas spela in en Hollywoodfilm i två dagar.

Det är väldigt lätt att tänka sig Alicia Vikander som Snövit. Däremot är det svårt att tro att hon kommer att bli en typiskt sval och färglös Hollywoodstjärna. Vikander är inte rädd för att prata politik.

I Los Angeles har hon dessutom valt att promenera till möten med film-bolag, trots att ingen tar dig på allvar i Hollywood om du inte kommer i bil.

Vikander valde sin amerikanska agentur United Talent Agency – en av världens största, med bland andra Kirsten Dunst och James McAvoy på klientlistan – för att de fokuserade på kvalitet, inte dollartecken.

– Jag vill inte bli inpaketerad och bara göra pengaindrivande filmer, säger hon. Jag vill göra olika typer av filmer, svenska och utländska, de jag tror kommer att ge mig en lång karriär. uta pratade om samma amerikanska indiefilmer som jag själv gillar.
Då kändes det rätt.

Alicia Vikander har bott i London de senaste månaderna för att spela in Atonement-regissören Joe Wrights filmatisering av Leo Tolstojs klassiker Anna Karenina tillsammans med Keira Knightley och Jude Law.

Hennes lunch den här lediga fredagen är pizza och några öl.

– Nu har lunchen blivit after work, säger hon vid ett tillfälle och skrattar.

Vikander delar en lägenhet med Aino Neneh Jawo och Caroline Hjelt i elektroduon Icona Pop som har sin första Londonkonsert på Koko i Camden senare samma kväll.

– Det är kul för vi är på samma språngbräda i karriären just nu, säger Alicia.

De bor ovanför en skoaffär, mitt emot Frälsningsarmén, på Portobello Road.

En gatumusikant spelar på ett oljefat utanför porten. Killen från Karibien står där varje dag. Han börjar klockan nio på morgonen. När han slutar på kvällen sätter kvarterets alla klubbar och restauranger på sina högtalarsystem. Varenda oljefatsslag hörs in i Vikanders lägenhet som om calypsofesten pågick i hennes sovrum.

Inte en idealisk miljö om man får nya manus varje dag som ska utvärderas och om man dessutom behöver vila mellan inspelningarna av Anna Karenina.

– Det blir så jävla jobbigt att lyssna på hela dagarna. Jag blev nästan glad när tjejerna började repa inför sin konsert i sitt rum och det ljudet överröstade oljetrumman.

Hon är rädd för att bli den tjatiga och ordningsamma morsan i minikollektivet.

– Men vi är fortfarande i förälskelsestadiet. Du vet, man vill visa upp sig från sin bästa sida. Vi gör kaffe åt varandra och sånt.

Anna Karenina spelas in utanför London. Vikander är i fint sällskap. Det är svårt att hitta någon svag länk i en skådespelarlista som blandar etablerade brittiska stjärnor som Keira Knightley, Jude Law och Emily Watson med unga hyllade löften som Aaron Johnson från Kick ass och Domhnall Gleeson från Never let me go. Tom Stoppard, som skrev Shakespeare in love, har dessutom bearbetat manuset. Redan första arbetsdagen fick Alicia lära känna sina nya arbetskamrater Keira Knightley och Jude Law på ett lite udda sätt.

– Det var riktigt old school. Joe Wright samlade alla skådespelarna i ett rum och sa: ”Vi kommer alla att skämmas i dag. Det är lika bra att ni släpper alla hämningar direkt.” Vi skulle leka lekar för att lära känna varandra. Vi rullade runt på golvet och lekte tafatt. Men det funkade faktiskt bra, för redan andra dagen klappade vi varandra på ryggen som om vi arbetat tillsammans i tre veckor.

Alicia spelar Kitty.

– Jag ska spela en fem år yngre och extremt naiv tjej som kastar sig in i en förälskelse i en ung snygg officer som kan sägas vara som vilken ”toy boy” som helst.

– Vi har skalat bort lite av de politiska historierna i boken. Vi gör kärlekshistorien. Det är något som alla kan ta till sig med tanke på hur kärlek och förälskelse kan urarta på många olika sätt. Jag menar, vad är egentligen riktig kärlek? Ska det vara som för Anna Karenina att man bara släpper allting och enbart går efter sina känslor. Ska det vara så fysiskt att man inte kan ha kontroll i hjärnan eller ska det vara som för Kitty som växer in i sin kärlek.

Hur är du?

– Jag är ganska kontrollerad, men vill samtidigt bli så förälskad att man kan döda för någon. Som Romeo och Julia. Jag älskar såna historier.

Alicia Vikander är uppvuxen bland scendekor och teatersmink. Hennes mamma är skådespelerskan Maria Fahl Vikander. Pappa är psykiater. De skildes när hon var tre månader gammal. Alicia bodde med mamma i Göteborg, men reste till pappa i Sandared, utanför Borås, varannan helg. När mamma inte hade barnvakt följde hon med till Backateatern.

– Jag älskade det. Jag ville inget annat, säger Vikander och ler.

Redan som sjuåring stod hon på Göteborgsoperans scen i Kristina från Duvemåla. Bara 15 år gammal flyttade hon hemifrån, upp till Stockholm och Kungliga svenska balettskolan. Andra året på utbildningen ifrågasatte en engelsk danslärare hennes ambitioner. Han frågade: ”Do you want to be a dancer or a movie star?” Alicia tog studenten på dansskolan, men svaret på frågan blev filmstjärna. Tomas Alfredsons julkalender En decemberdröm var ett av skådespelarjobben som tog Vikanders tid under balettutbildningen.

– Tomas hade redan då planer på att filma Låt den rätte komma in. Men när han berättade att han skulle göra en vampyrfilm sa jag att jag inte tyckte att det var en bra idé. Jag var väldigt ung och tyckte inte att det hade gjorts några bra svenska skräckisar. Men det fick jag ju äta upp, säger Vikander och skrattar.

Nu är hennes roller betydligt större än julkalenderns Toni i ”Bråkiga gänget”.

I vår väntar en huvudroll i jätte-produktionen The seventh son med Julianne Moore och Jeff Bridges. Sergej Bodrov (Oscarsnominerade Mongol) regisserar Holly-woodfilmatiseringen av Joseph Delaneys fantasysuccé Väktarens lärling, första delen i den framgångsrika
Väktarserien. Legendary Pictures, som låg bakom Inception, hoppas att den ska lägga grunden till nästa ungdomsfranchise.

– Jag ska spela en häxa som är hälften människa och därför fajtas med sina inre demoner om huruvida hon kan vara god. Hon är född ond och är på gränsen att förråda en kille hon känner en djup åtrå till.

Ben Barnes, känd från Berättelsen om Narnia och Dorian Gray, spelar Vikanders förälskelse i filmen, huvudpersonen Tom.

– De har en sådan där djurisk dragningskraft till varandra som är väldigt populär att ha mellan två unga människor i ungdomsböcker, säger hon menande.

Alicia Vikander talar sig varm för regissören Sergej Bodrov.

– Han är en visionär, väldigt europeisk i sitt arbetssätt: mån om att inte bara spela in mot green screen, utan även använda autentiska, filmiska miljöer. Scenerna från Kina i Mongol är otroliga. Jag
hoppas att det blir så här också.

– De siktar på att The seventh son ska bli nästa stora ungdomsfranchise. Locka den publiken igen, men med något helt nytt. Vi får se om de får ihop de 120 miljoner dollar de vill ha i budget. Det är helt galet hur mycket pengar de vill lägga på den där filmen. Det kan bli en riktig lekstuga. Jag ska hänga i en massa vajrar, springa in i berg, flyga – och fajtas med Julianne Moore.

Alicia Vikander har redan gjort reklam för filmen på Comic-Con, den stora serie- och fantasymässan i San Diego. Filmbolaget bokade en förstaklassbiljett till henne, trots att Vikander sa att det inte behövdes.

– Jag förklarade för dem: ”Jag kan åka ekonomiklass. Höj min lön med mellanskillnaden i stället.” Men det gick inte, de insisterade på att jag skulle åka förstaklass. Det är ganska absurt.

Vikander satt på en scen med de andra stjärnorna och berättade om filmen.

Vad fick du för frågor?

– Det var på den nivån att jag undrade vad jag gjorde där. Jag vinkade och sa ”I’m so excited to do this film” och sedan var
jag klar. Jag var där i 23 timmar för att sitta och vinka lite.

Hur var Jeff Bridges?

– Snäll. Lika cool som man tror. Jag fick en kram. Det var roligt att se hur alla män
reagerade när Bridges kom in i rummet i en kort bred Hawaiiskjorta med vita flamingor. Varenda man i rummet mellan 20 och 70 år ville inte bara vara honom utan vara med honom. Allt stannade upp. Men han var väldigt älskvärd, vänlig och öppen. Männen fick fnittra och de fick rodna.

Vikander ser fram emot inspelningen.

– Jättemånga som har jobbat med Jeff och Julianne tidigare säger att de blir som föräldrar som tar hand om dig och ser till att du mår bra.

Under samma resa upptäckte Vikander baksidorna av sin nyvunna stjärnstatus. Hon passade på att träffa sin vän Alexander Skarsgård. De fotograferades av paparazzis. I amerikanska tidningar spekulerades det i att de var ett par. Nyheten återberättades i svenska tidningar.

– Det fick mig att tänka: ”Aha, det är så där lätt att skriva vad som helst.” Vad lätt saker sprider sig. Det är sjukt. Man har börjat förstå hur det fungerar. Jag och Alexander har gemensamma vänner och gick bara på samma fest.

En amerikansk tidning skrev att Vikander var så vacker att hon kunde ha ”fått vem hon ville” på seriemässan. När jag tittar på hennes foton ser det ut som att hon skulle välja Optimus Prime. På en bild kramar Vikander en jättelik modell av Transformers-roboten. Eller rättare sagt, hon kramar Optimus Primes ben och ler överlycklig.

– Jag var som ett barn. Det var tusentals människor som var utklädda till sina favoritfigurer. Det var så vackert. Alla var så glada.  Jag tog massor av bilder och hade jätteroligt med alla figurer. Min amerikanska agent skakade bara på huvudet. Jag såg ett äldre par som hade en ny dräkt varje dag under mässan. De gick hand i hand och var exalterade. Du vet, det finns par i 65-årsåldern som sparar pengar i ett helt år för att kunna åka. Jag betraktades i och för sig som ett freak eftersom jag inte var utklädd.

Vem skulle du klä ut dig till om du fick?

– Alla tjejkaraktärer är så boring. Captain America kanske. Han är ganska cool.

Vikander – som säger att hon vill ha en karriär där Michael Haneke kan varvas med Quentin Tarantino – trycker ner en limeklyfta i sin Corona.

– Man utsätts för många sjuka situationer som folk inte förstår när man söker roller. Jag försökte få rollen som Judge Anderson i Judge Dredd. Jag var tvungen att skicka in en film på mig själv när jag provspelade för rollen. Eftersom de inte har någon fantasi i usa satte jag upp håret lite högt och tryckte upp det lilla jag har. Jag spelade in allt i mitt vardagsrum. Jag mådde så dåligt när jag gjorde det. Samtidigt vet jag att alla stora skådisar har gjort det. Jag gjorde det i alla fall med glimten i ögat och jag hade inte ställt mig i bikini framför kameran.

När hennes Macbook Air nu ändå är framme visar hon en trailer som ska sälja hennes kommande danska film A royal affair till utländska distributörer.

– Jag får varna dig först. Det är naket under några sekunder. Det måste sälja internationellt, säger hon och skrattar.

Vikander spelar där den unga engelska prinsessan Caroline Mathilde som 1766 gifte sig med Danmarks kung Kristian vii och senare inledde en kärleksaffär med hans tyska läkare Johann Friedrich Struensee.

Vikander fick rollen trots att hon inte pratade danska. Hon tog en intensivkurs i danska för att vara tillräckligt bra för att dela på rampljuset med Mads Mikkelsen. Danmarks mest kända filmstjärna spelar hennes älskare.

– Jag sov inte på fem nätter efter att jag hade fått rollen. Jag tänkte: ”Vad fan har jag gjort?” Jag tittade på dansk tv och fick panik för jag förstod ingenting. Men det där var en roll jag ville ha mer än Snow white and the huntsman. Jag fick nästan tunnelseende, så mycket ville jag ha den.

Alicia Vikander hann bara avsluta inspelningen innan det var dags att resa igen. Lars von Triers filmbolag Zentropa, som ligger bakom A royal affair, ville i sista sekund att hon och regissören Nikolaj Arcel skulle göra pr för filmen genom att gå på Pirates of the Caribbean: On stranger tides-premiären på Cannesfestivalen.

Så Alicia Vikander, som ändå skulle ha en rad möten på festivalen, åkte direkt från A royal affair-inspelningens avslutningsfest i Prag till filmpremiären i Cannes.

– Min agent ordnade så att vi kunde låna kläder. Vi åkte direkt till Valentino och där valde de ut kläder åt oss. Vi var extremt bakfulla. Vi bara stod där och sa ”What the fuck”. Jag har aldrig sett det förut. Alla stora märken hyr sviter på hotellen i Cannes och förvandlar dem till visningsrum. Det första som händer är att man har ett glas skumpa i handen. Jag stod där och gjorde tummen upp till personen närmast bredvid mig och sa ”Fan vad fett”. Jag passar verkligen inte in i den världen, haha.

Efter att Arcel och Vikander hade fått låna haute couture-plagg forslades de så i en limousine till premiären. Arrangörerna trodde att de hade huvudroller i Pirates of the Caribbean: On stranger tides.

– De skrek ”You’re late, you’re late!” till oss, säger Vikander och skrattar.

Vikander tyckte det var så genant att anlända till filmen som om hon var en av stjärnorna att hon rusade ut ur limousinen, förbi alla fotografer och filmfans, och in i biosalongen.

– Jag sprang fram på röda mattan i min paljettklänning och skor med 20 centimeter höga klackar. Jag var livrädd att jag skulle förstöra klänningen. Jag vågade inte ens tänka på hur mycket den kostade. Men jag var orolig att alla fans som väntade skulle bli besvikna om de trodde att det var Penélope Cruz som kom åkande i bilen.

Men fråga inte Alicia Vikander vad hon tycker om Cruz eller Johnny Depps insats i filmen – hon såg bara bråkdelar av den.

– Vi var så otroligt trötta efter att ha varit vakna i nästan två dygn, och nickade till under hela filmen. Vi var väldigt nöjda med att det var en 3d-film. De där glasögonen täcker ögonen även från sidan, haha.

Skulle du vilja jobba med Zentropas grundare Lars von Trier?

– Ja, jag fattar inte kritiken om att han gör kvinnofientliga filmer. Han gör kvinno-roller som inte finns någon annanstans. Men man kanske ska vänta till nästa film. Nu ska han ju göra Nymfomanen, säger hon och skrattar.

Vi promenerar vidare genom Notting Hill. Vikander går in i en hälsokostaffär under The Westway.

Trots att hon snart ska börja spela in storsatsningen The seventh son tar hon inget för givet.

– Ibland kan de lägga ner en produktion på två dagar.

Det låter ganska pressande. Hur orkar du med den ovissheten?

– Det är extrema toppar och djupa dalar, men det blir lite som en drog med tiden. Jag kan kanske inte förutse allt, men när det verkligen går vägen är det en sån kick att man kan leva med förutsättningarna. Vem vet vad som händer framöver. Jag kan bara se till att köra så hårt det går.

Artikeln är ursprungligen publicerad i Café 2012.