8. Resident Evil: The Final Chapter (2017)
Den film som tog flest försök att se från början till slut. Problemet här var att apokalypsen hade tagits alldeles, alldeles för långt. Känslan var sedan länge att det inte längre fanns något att förlora, att ingen någonsin dör och att Milla Jovovich kan göra vad manuset behöver att hon gör. Och eftersom ingenting spelar någon roll bryr man sig inte ett dyft om vad som händer i den här filmen.
7. Resident Evil: Retribution (2012)
Spelserien lyckades vända det allt mer dominerande actionfokuset efter den sjätte delen och styra tillbaka Resident Evil till skräck. Den resan ser man inte alls i filmserien och denna femte, näst sista Jovovich-rulle är bara en lång serie högljudda actionsekvenser kantade av sladdrig fanservice som inte gör någon glad.
6. Resident Evil: Afterlife (2010)
Seriens stora 3D-film, där en hel del skräp kommer flygande mot en i tv-soffan på ett även för den här serien onaturligt sätt. Klonerna har helt tagit över handlingen här och känslan påminner om när Marvel började pressa in alternativa universum som universal-ursäkt för det ena och det andra. Två av berättarkonstens värsta ”allt var en dröm”-synder.
5. Resident Evil: Extinction (2007)
Denna Mad Max-influerade tredje del i Jovovich-serien har i stort sett helt och hållet skalat bort kopplingar till spelen. Fram till en viss punkt eskalerade actionfokuset i spelserien, och denna process är trefaldigt påskyndad i filmserien. Skräcken är här helt frånvarande.
4. Resident Evil: Welcome to Raccoon City (2021)
Den här kommer nästan ingen ihåg och de som kommer ihåg den tycker ganska illa om den. Det här ska inte missförstås som någon sorts försvarstal. Rebooten Welcome to Raccoon City är inte bra, men den är betydligt bättre än många av Milla Jovovich-filmerna. Det är kul att filmen gör en ansträngning att filmatisera de två första spelen i ett svep och vissa miljöer är som tagna ur spelen. Problemet är att den precis som Apocalypse känns på tok för billigt gjord.
3. Resident Evil (2002)
Man behöver verkligen inte kopiera ett spels handling inför vita duken. Det konstiga är att handlingen för denna film är unik, samtidigt som den känns tagen ur ett tv-spel. Antagligen beror det på att man ville åt mer av en actionrulle än den krypande, kusliga stämning som det första spelet bjuder på. Vad det i sin tur beror på är omöjligt att besvara.
2. Resident Evil: Apocalypse (2004)
Trots att den första Milla Jovovich-filmen i stora drag ignorerade det första spelets handling har man i Apocalypse mallat handlingen rätt ordentligt på spel nummer 2 och 3. Nemesis som planterades i slutet av den första filmen är nu ett massivt Terminatorliknande hot. Filmen har helt okej Resident Evil: Nemesis-stämning, men känns lite för billig för att vara helt övertygande.
1. Resident Evil (2026)
Efter att ha etablerat sig som den nya generationens hopp för skräckgenren med kusliga Barbarian och Weapons var det dags för regissören Zach Cregger att ta sig an Resident Evil. Den här filmen följer inte någon av spelens handling, men att se den känns som att spela spelen, på det bästa av sätt.
I filmen följer vi budet Brian som en mörk vinterkväll ska leverera en väska med oklart innehåll till ett sjukhus mitt i Raccoon City. Filmen är stämningsfull, spännande och rolig och går lätt att se som ett sidospår till Resident Evil 2-spelet. Ösigt och brutalt från början till slut.
