Årets hetaste tv-serie är här – så bra är Sagan om Ringen: Maktens ringar

HBO har rullat ut två väl godkända avsnitt av sin Game of Thrones-prequel House of the Dragon, och på fredag är dags för nästa fantasykoloss att svinga sitt svärd när årets hetaste tv-serie (förlåt oss, House of the Dragon) har premiär på Amazon-ägda Prime Video. 

Vad som beskrivs som höstens stora fantasykrig är egentligen årets stora seriekrig alla kategorier. För vilka serier kan toppa dessa i engagemang? 

Premiäravsnittet av House of the Dragon är den mest streamade HBO-premiären i streamingtjänsten historia och det är ingen vild gissning att Maktens ringar kommer att gå samma fina – om inte bättre – sifferöde till mötes och samtidigt kränga mängder av nya Prime Video-abonnemang för Amazon. För lyckligtvis är de två första avsnitten bra, förbannat bra. Visuellt rappar Maktens ringar linjalslag över knogarna på sin fantasykonkurrent i House of the Dragon.

Vi återkommer mer till det strax, men först ska vi backa det berömda bandet. Amazons Prime Video har skvalpat i abonnemangsbakvattnet av de riktigt stora spelarna på streamingmarknaden, Netflix och HBO. Åtminstone i de nordiska länderna. Visst, streamingtjänsten har starka originalserier som briljanta The Boys och fotbollsdokumentärerna All or Nothing som följer lag som Leeds, Arsenal och Manchester City – men inte den serien som får folk att knappa in sina kortuppgifter för ett abonnemang på studs. 

2017 berättade Amazon att man köpt rättigheterna till att göra serie av ett världens mest älskade varumärken. I sin ambition att växa ytterligare som underhållningsplattform hostade Jeff Bezos Amazon upp hisnande 2,6 miljarder kronor till Tolkien-familjens bolag Tolkien Estate som äger rättigheterna till Sagan om Ringen. Bara för att få möjligheten att spela in en tv-serie med Midgård som spelplats.

Den nya Sagan om Ringen-serien har kallats för världens dyraste tv-serie och det var i den pompa och ståt-linjen som Amazon flög in storchefen för att piska upp stämningen ytterligare inför premiärvisningen. Jeff Bezos var på plats i biografen vid Leicester Square i London och höll ett tal för den samlade skådespelarensemblen och media som sedan visades de två första avsnitten som släpps på fredag. Café var där och här är intrycken.

Maktens ringar, som löst baseras på berättelser som J.R.R. Tolkien skrev utöver sina bästsäljande böcker, utspelar sig i den andra tidsåldern en handfull tusen år innan Sam och Frodo gav sig ut på sin välkända resa som utspelar sig i den tredje tidsåldern.

De två första avsnitten kretsar främst till att ge kontext och introducera karaktärer och platser. I det första avsnittet får vi bland annat stifta bekantskap med en kär karaktär från Peter Jacksons filmtrilogi, alven Galadriel (spelad av svenskfödda doldisen Morfydd Clark).

Den skickliga befälhavaren Galadriel sätter snabbt action-tonen genom att dräpa ett gigantiskt snötroll i sin jakt på spår efter ondskefulla Sauron, som tidigare mördat hennes bror. Hon ser tecken på att Sauron fortfarande förpestar världen med sin bottenlösa ondska, men resten av alvsläktet vägrar tro på det. Jakten på mörkrets furste avbryts för stunden och det mesta verkar till en början problemfritt och idylliskt i Midgård. Men man anar hela tiden ett underliggande mörker redo att explodera.

Det är märks att produktionsbudgeten är väl tilltagen. För Maktens ringar är storslaget, ambitiöst och vackert. Man vill flytta in i den förtrollande Midgård-världen som målas upp och helst knipa ett förstahandskontrakt i dvärgarnas stad Khazad-dûm som visuellt ser mest spektakulär ut av alla världar. Trots hård konkurrens från alvernas boning.

I Khazad-dûm, som efter sitt förfall kom att bli Moria i filmerna, bor bland annat den charmigt tjurskallige prins Durin IV (Owain Arthur), som verkar fylla samma karaktärsfunktion som Gimli i filmerna. Prins Durin är god vän till ett annat kärt återseende, den i Maktens ringar några tusen år yngre alven Elrond (Robert Aramayo).

Ska alla karaktärer som serien hinner introducera under de första två avsnitten rabblas kan vi hålla på hela dagen, men släktet harfoots får ett hedersomnänmdande. Harfoots är en sorts föregångare till hobbits som tillsynes lever ett bekymmerslöst liv till en dag då en mystisk man med lika mystiska krafter dyker upp. En karaktär som vi troligen får se mycket mer av under seriens gång.

De som oroat sig över att det kommer att vara för mycket animerade specialeffekter kan andas ut. Orcher spelas av skådespelare precis som i filmerna och ser precis ut som man vill att de ska se ut. Tillskillnad från Star Wars som tog det obegripliga beslutet att datoranimera stormtroopers i prequel-trilogin. I övrigt använder man sig inte av specialeffekter i onödan, det märks att produktionen försökt bygga upp riktiga inspelningsplatser i så stor utsträckning som möjligt.

Det visuella sminkar över vissa skavanker, som att karaktärerna ibland häver ur sig lite väl många plattityder (vilket i och för sig är en sjukdom för hela fantasygenren) och att tempot svajar ibland. Hur de riktiga Tolkien-fanatikerna kommer att reagera är undertecknad för lite Tolkien-fanatiker för att svara på. Men seriens första två avsnitt innehåller ändå tillräckligt med blinkningar till böckerna och filmerna och tordes tillfredsställa även de mest inbitna fansen. Trots att många varit skeptiska på förhand. 

Efter två avsnitt vill man bara ha mer. Mycket mer. House of the Dragon må ha inlett strålande och känns överlag som den något vuxnare serien. Men Sagan om Ringen-serien vinner klart på poäng i eskapism, om det är så du vill fördriva tv-tiden i soffan i höst.

Och på tal om tv kommer här en ren uppmaning: det vore ett generalfel att inte se Sagan om Ringen: Maktens ringar på största möjliga tv-apparat tillsammans med bästa möjliga ljud. Soundtracket är nämligen lika imponerande som det visuella. Så snälla du, se inte serien på en datorskärm.

Sagan om Ringen: Maktens ringar har premiär med ett dubbelavsnitt som släpps fredag 2 september på Prime Video. Första säsongen sträcker sig över åtta avsnitt och det planeras redan för säsong två som enligt plan börjar spelas in senare i höst.