Bajen, bärs och ett torp i skogen – Café besöker ”Bajenhuset”

Som 14-åring såg han Hammarby på plats på Söderstadion för första gången – det förändrade hans liv. Café besöker mannen bakom ”Bajenhuset”.

Jonas Fiskáare  |  Publicerad 2020-04-29 10:07  |  Lästid: 5 minuter

Fagerdalavägen på Värmdölandet. Längs den slingriga landsvägen passerar buss 440 med slutdestination Bullandö. Några kilometer innan ändhållplatsen, strax innan en vägkrök vid hållplatsen Sågen, ligger ett gammalt torp omringat av massa skog. Det gamla rättartorpet från 1856, drar många förbipasserande blickar till sig. Alla de grönvita Hammarbyflaggorna som vajar i vinden och skylten ovanför husingången med texten ”Bajenhuset” går knappast någon obemärkt förbi. Här bor nämligen sedan 11 år tillbaka, en av landets mest dedikerade Bajensupporters – Göran Hansson.

67-åringen som växte upp vid Mariatorget, beskriver sig själv som en ”Söderkis”, ett epitet han ger skäl för, med sin tydliga stockholmska dialekt som kännetecknas av de långt utdragna betoningarna av vokalerna ´a´ och ´e´, och användandet av hälsningsfrasen ”tjeeena!”. Till Bajenhuset är alla välkomna, försäkrar han. Men istället för att bjuda sina besökare på en sedvanlig kopp kaffe, föredrar han att sätta på grillen och lägga bärsen på kylning. Så även när Café är på besök.

På plats i huset är även två mycket goda vänner till Göran: den gamle Bajenlegendaren Mats ”Matte” Werner med 251 matcher i Hammarbytröjan och skyttekung i Allsvenskan 1979, samt Staffan Jernrot, motorcykelminister i Bajenpartiet. Båda bor i trakten och blev vänner med Göran när han flyttade in huset.

Göran i vit luvtröja tillsammans med vännen Matte Werner.

– Som bajare ville man ju se vad det var för lirare som bodde här. På den vägen är det, berättar Staffan.

Göran tar med mig på husesyn. Om vyn utifrån vittnar om att det bor en hängiven Bajensupporter här, är det ingenting mot vad som avslöjar sig inomhus. Här går ALLT i grönvita tecken, golvet täcks av en grön heltäckande matta, väggarna är i vit träpanel och alla skåp, köksluckor och dörrkamrar är målade i kontrasterande grön färg. Överallt trängs Hammarbydekoren – i sovrum, kök och vardagsrum. På väggarna hänger flaggor, halsdukar och matchtröjor. På en tv i ett hörn rullar en karaokeversion av danska Re-Sepp-Tens-dängan Vi er røde, vi er hvide. Fast refrängen har bytts ut mot ”Vi är gröna, vi är vita, vi är fulla på Rosita.” I ett annat hörn står ett vitt skåp, som pryds av diverse flaggvimplar, ölglas, ljusslingor och som kronan på verket ett foto av kungen – den ikoniska frisparksspecialisten Kennedy Bakircioglu.

”Altaret”.
En specialdesignad burk med Göran och Kennedy tillsammans.

Är det här ”altaret”?

– De andra journalisterna kallar det det i alla fall, svarar Göran.

Under åren har han fått många besök från journalister, både från Sverige och utlandet. Efter en artikel i Mitti 2016, där ett videoklipp (se ovan) fick 27 000 visningar på bara två dagar, blev det nästan hysteriskt enligt Göran.

– Sveriges Radio hörde ju av sig och ville köra en direktsändning härifrån på morron, dan efter derbyt mot Djurgården. Dumt nog sa jag ja, jag hade ju varit på en krogrunda kvällen innan... När jag vaknade tänkte jag: ”Vad fan ska jag säga?” Men sen när jag ringde upp dom för att berätta som det var, sa dom att det var lugnt, det var ju inget tv-inslag. Så jag ringde hit Matte som moraliskt stöd och så körde vi på.

Vi går ut i trädgärden igen och slår oss ner vid ett bord. Göran räcker över en öl, sin favorit – en långburk Sju Komma Tvåan.

– Du är den förste journalisten som tar dig en sjua och inte bara skriver om dom, konstaterar Göran.

– Nä, förresten! Lasse Allerstedt... du vet Mitti-journalisten, honom bjöd jag på Göta Fisk. Då drack vi några såna här.

Hur började supporterskapet till Bajen?

– Man har ju sagt det tio gånger nu, men i varje fall. Jag var 14 år och jobbade på Aftonbladet när jag fick följa med några äldre fotbollsintresserade killar till Söderstadion. Där förändrades mitt liv, till det bättre får man hoppas.

Han fick även följa med till Råsunda och Stockholm Stadion för att se AIK och Djurgården, men det gav ingenting. Det var först när han fick se Bajen på Söderstadion som det sa ”klick”.

– När spelarna kom fram till oss i klacken efter matchen för att dansa med oss, då blev jag som tokig. Det gick inte att få mig därifrån, tårarna bara rann.

Sedan den dagen är han klubben trogen. Hemmatcherna besöker han och Staffan alltid på plats. Det blir även några bortamatcher per säsong, resten ser de i Bajenhuset. Med värme minns alla åren från läktaren. Gemenskapen och kärleken där var något alldeles speciellt. Resultaten var aldrig det viktigaste, man fann sig i att Bajen var ett ”mittengäng”. Men när laget gick till SM-final mot IFK Göteborg 1982, anförda av Bajenklackens egen sambaorkester – Hägersten Hot Heaven – som fick både Söderstadion och Ullevi att gunga med i sambatakter, glömmer han inte i första taget.

– Oj oj oj, är det enda Göran få fram.

Är det ditt bästa Bajenminne?

– Jag ska säga dig att det var det jävligaste jag varit med om. För jag går ner i halvtid på muggen. På den tiden hade dom en Shell-mack utanför, och där höll dom på att blåsa upp en sån här MEGABALLONG med texten: ”Blåvitt SM-guld”. Då började jag fundera om den här matchen var uppgjord. ”Vad skulle dom gjort om Bajen vunnit, skulle dom skjutit ner den då?”

Samtalet fortsätter borta vid grillen där Staffan sköter ”wurrarna”. Göran verkar inte alltför deppad över att fotbollen står still just nu. Han tycker mer synd om handbollslaget som låg på kvalplats upp till högsta serien, men nu inte får kvala.

– Det e mer synd om Matte här, som älskar all fotboll. Han har inget att titta på nu. Jag e ju bara bajare, jag brukar säga det när landslaget ska ut och spela: ”När fjollorna ska ut och göra bort sig, då stör det bara seriespelet.”

Vid intervjutillfället har det gått fyra dagar sedan hemmapremiären i fotbollsallsvenskan skulle ha gått av stapeln mot Kalmar FF.

– Vi hade allmän flaggdag nu i söndags, istället för att gå på premiären. Men jag skrev det Facebooksidan, att här flaggas det ju året om.

Har du någon drömgäst du vill ska komma hit?

– Inte fan e det Zlatan i alla fall, han e dryg jävel rakt igenom. Jag har hört flera bajare som sagt att: ”fy fan, kan vi inte slippa honom”.

Målvakten Johan Wiland hade han däremot gärna sett komma på besök. Annars är det Matte och Kennedy såklart, som är de mest namnkunniga profilerna som besökt honom i Bajenhuset. Idolen Kennedy känner han sedan lång tid tillbaka. Första gången de träffades var när Göran gjorde ett reportage för sin ”slit-och-släng-blaska” Södermalm Explorer, en gratistidning han gav ut tillsammans med Rega Media under 90-talet.

Göran i Bajenhalsduken tillsammans med polismannen Göran Bergström på Zinkensdamm under en bandymatch.

– En liten skittidning men den var väldigt populär faktiskt. Det handlar ju om Söder och Bajen.

Han berättar om bilden på omslaget (se ovan).

– Det e ungefär 18 minusgrader på Zinken vid det tillfället. Han (polismannen) kommer från Maldiverna och jag direkt från krogen. Du ser mina händer, dom e nästan vita. När han kramade om dom med sina handskar gjorde det nästa ont.

Det är många fina minnen bevarade i pärmen där alla numren av tidningen finns samlade. Fast för Göran personligen var tidningen en förlustaffär och till slut gick det inte längre. För 18 år sedan var han helt ”black” och visste inte vad han skulle göra med sitt liv.

– Men sen började jag putsa fönster och det e det bästa jag gjort, det med.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2020-05-06 23:09