Att använda ordet ”klassiker” ihop med ”sallad” låter kanske som en motsägelse. För är inte salladen en ganska modern uppfinning? Både ja och nej. För samtidigt som det är svårt att tänka sig Karl-Oskar och Kristina lunchandes på en fräsch räksallad innan de ägnade eftermiddagen åt att bända bort stubbar ur en leråker i 1800-talets Småland så har man faktiskt ätit någon form av sallad ändå sedan antikens Rom. Ordet kommer till och med från latinets ”salata” vilket betyder ”saltade örter” vilket var vad man kallade att äta råa grönsaker med en dipp bestående av olivolja, vinäger och saltlag från olika inläggningar – inte helt olikt de råa grönsaker med sardell- och olivdipp man äter i området än i dag.
Efter antiken upplevde dock salladen ett par hundra mörka år. Under 1600-talet försökte brittisk adel introducera färska grönsaker till folket men utan större framgång, och fram till 1800-talet kallades till och med gurkor, cucumbers, för ”cowcumbers” eftersom det ansågs vara mat som bara kossor kunde äta. När brittiska bönder till slut något motvilligt började odla gurka för mänsklig konsumtion störde de sig så på formen att gurkorna fick växa sig raka i särskilda formar och författaren Samuel Johnson föreslog att denna nya gröda skulle serveras ”tunt skivad, dressad med peppar och vinäger och sedan slängas i soporna eftersom de ju är totalt värdelösa”.
Salladen, som vi känner den i dag, det vill säga en rätt man äter till ett glas rosé och gärna med solen i ögonen – alternativt med ett par shoppingpåsar under bordet – uppstod först i 1900-talets USA när kockarna på storstadshotellen började uppfinna nya lunchrätter till sitt fashionabla klientel. Bara under 1920-talet i New York uppstod en mängd klassiker, som Chef’s salad, salladen på Ritz-Carleton eller Waldorfsalladen på Waldorf Hotel. Med hjälp av oerhört populära kokböcker som Fancy Salads of the Big Hotels och The Edgewater Beach Hotel Salad Book spreds recepten och resten är, som det heter, historia.
Tommy Myllymäki tipsar – så blandar du sallad
1. Förbered ingredienserna till din sallad.
2. Plocka salladen i hela blad och riv sedan i bitar om bladen är för stora. Har man stora stammar kan man plocka bort dem.
3. Skölj ordentligt i kallt vatten så salladen blir ren. Om du vill ha den extra krispig lägger du den i isvatten. På sommaren är salladen ofta väldigt krispig ändå, annars är det ett trick som gör salladen fräschare och godare. Förvara i kylen om det inte är dags att äta riktigt ännu.
4. Torka salladen ordentligt, helst i salladsslunga. Ju noggrannare du torkar salladen, desto bättre fäster dressingen, och om det är vatten kvar på bladen tunnar det ut dressingen och du får en tunn sörja i botten av skålen. Inte kul. Om du inte har en salladsslunga, snurra runt salladen i handduk utomhus eller låt rinna av ordentligt i durkslag. Torka sedan försiktigt av vattnet med en handduk.
5. Dressa salladen. När du blandar en sallad är det viktigt att du har en vid bunke eller tallrik. Allra helst ska den vara så stor att man kan vända salladen med hjälp av händerna. Sprinkla ut dressingen och börja så snabbt som möjligt att blanda. Vill man ringla över mycket dressing snabbt kan man använda en plastflaska i stället för att skeda ut den. Anpassa mängden efter hur tjock dressingen är och texturen på salladen. De dressade bladen ska smaka som att man vill ha lite mer dressing, annars upplevs det fett och mäktigt när man äter en hel tallrik.
6. Blanda. Kupa händerna och vänd snabbt runt salladen med dressingen tills bladen har ett tunt lager av dressing.
7. Lägg upp på tallrikar och ringla över lite extra olivolja om det passar. Ät direkt!