Christopher Garplind: ”Jag står fast vid att jag inte ska synas i rutan före 22.00”

Stämmer det att du har haft Howlin’ Pelles mamma som lärare på gymnasiet?

”Det stämmer. Jag var ensam i min klass om att läsa böcker och jag upplevde att hon såg mig och fattade vem jag var. Hon gav mig till exempel J.D. Salingers The Catcher in the Rye och Ismael av Klas Östergren. Jag träffade faktiskt henne på Pelles 40-årsfest. Hon är den enda lärare som det är mysigt att träffa igen – jag älskar henne.”

Vad fick dig att ge upp ditt indielöfte om att aldrig synas i tv före 22.00?

”Jag står fast vid att jag inte ska synas i rutan före 22.00. Jag gjorde det i rent horigt syfte för att marknadsföra Cyklopernas land. På spåret har 2,7 miljoner tittare per avsnitt, så det är en ganska bra reklampelare. Det var mycket roligare och gick bättre än vad jag trodde. Det är som att vara på ett kollo. Man är där i några dagar och så sitter man i baren med Benny Andersson. Benny var förvisso nykter – men det var inte jag.” 

Du kallades för ”bad boy” i en tv-krönika.

”Det är inte så svårt att vara en bad boy i På spåret. 90 procent av dem som är med är 50-åriga kulturjournalister som inte är kända för sin badness. Jag fattade vad de vill ha från mig och var yngst med god marginal, och då var jag ändå 34 år. Jag drog mycket drogreferenser, saker som jag var helt säker på skulle klippas bort. Men det gjorde de inte, vilket var kul. Inte för att jag är en obstinat tonåring som vill pressa in den typen av grejer, men det är inte så svårt att framstå som en bad boy i det sammanhanget.”

Vad blir nästa steg i folklighetsresan?

”Jag har tackat nej till Fångarna på fortet och Hela kändis-Sverige bakar. Målet är inte att bli folklig. Det får räcka med På spåret – jag vill fortsätta vara Sveriges enda indie-programledare.”

2021 hade första säsongen av Cyklopernas land premiär – och sågades. Hur hanterade du det?

”Vi blev hatade av i stort sett alla utom Johan Croneman. Men vi var megainställda på det, det är den typen av program. Sen var det inte så bra i början heller. Det tog ett tag innan det satte sig även för oss. Vi sa till och med innan att folk kommer att hata det här, men att vi måste göra det vi själva tycker är kul. Det känns farligt att tänka på mottagaren, även om SVT såklart gör det.”

Hur stor frihet har ni från SVT?

”De har lagt sig i mycket mindre än vad jag trodde. De har bara stoppat en grej – ett skämt om att Carina Bergfeldt vill knulla sin amerikanske halvbror. Det var väldigt roligt, men blev bortklippt. Annars är det väldigt fritt, och det är jag supertacksam för.”

Nu beskrivs det som ett hyllat kulturprogram, varför har opinionen vänt?

”Vi hade ganska tidigt en grupp hardcorefans som tyckte om vad vi gjorde. Men det tog typ tre säsonger innan det kändes som om alla älskade oss. Det såg man också på tittarsiffrorna, som vi dubblat sen starten, och folk skrev snälla saker. Man märkte det när folk som pissade på oss tidigare låtsades som om de aldrig gjort det och att de alltid älskat programmet.”

Håller du med i Fredrik Wikingssons beskrivning av dig som ”en fuck-up som ändå får saker att funka”?

”Jag kan skriva under på den bilden. Ibland vill folk placera in mig i ett Jonatan Unge-fack. En poor man’s Jonatan Unge: fattigare, lite mindre framgångsrik och lite smalare. Jag är en högfungerande fuck-up. Jag har fuckat upp många privata relationer, men jag har inget annat att göra om det här skulle skita sig så jag måste ändå hålla mig på mattan. Hade jag jobbat på bank hade det varit lättare att fucka upp när man håller på med något man inte tycker är extremt roligt. Man blir också äldre, jag är inte intresserad av att supa bort hela livet.”

Är du bra på att hantera bakfylla?

”Emil Persson, som också är panelist i Cyklopernas land, brukar ge mig beröm för att jag alltid kan jobba bakfull. Han säger att jag är en maskin. Jag skulle aldrig ställa in ett jobb på grund av bakfylla, det är för pinsamt. Jag dyker alltid upp, om än ibland lite sent, och gör alltid det jag ska. Så länge man alltid gör det man ska kan man fucka upp allt utanför. Det håller nog inte mina expojkvänner med om.”

Du retar ofta kändisar i tv och radio. Men det känns som om du kommer undan med det mesta. Varför är det så svårt att bli arg på dig?

”Jag vet inte? Jag är väldigt gullig kanske. Folk har dock blivit varit arga, ska sägas. Jimmie Åkesson har varit skitsur och Suzanne Osten gapade på mig en gång i Hangaren på Sveriges Radio. Hon skrek att jag hade skändat henne. Jag förstod inte vad hon pratade om. Sen skrek hon: ’Vad skulle jag gjort då? Skulle jag inte tagit emot Guldbaggen?!’ Jag kunde fortfarande inte fatta vad hon menade. När jag backtrackade allt handlade det om att Messiah Hallberg hade en grej i Cyklopernas land om att alla som tar emot pris på Guldbaggegalan pratar om hur svårt det är att göra film och då var hon med i ett kort kollage. Det var allt och jag var helt oskyldig i det fallet. Den psykiska hälsan på den typen av kulturutövare verkar inte alltid vara på topp.”

Du var med och gjorde Kent-dokumentären Vi är inte längre där (Sista åren med Kent). Hur var det följa sina tonårsförebilder så nära?

”Vi filmade dem så länge, så det tog inte jättelänge innan det där la sig. Du vet, det är fyra 45-åriga pappor från Eskilstuna. Jag blev vän med Martin Sköld under inspelningarna och träffar honom fortfarande ibland. För mig var det en sinnessjuk cirkelslutning, men det var svårast med Jocke Berg för han är Gud. När vi gjorde dokumentären var ett spår att han skulle ha en grej om låtskriveri. Då fick jag i uppgift att ha med mig ett antal låtar som han skulle berätta om hur de kom till. Man vet att det kommer att vara Utan dina andetag som kommer att komma med. Men jag la till en massa låtar som jag själv ville höra om, som Ensammast i Sverige. Den klipptes såklart bort sen. När han la sång i sångbåset på en låt till sista skivan så kändes livet fejk – det var jättesurrealistiskt. Off-cam var jag verkligen som om jag var 15 år och träffade någon jag var kär i. Jag kunde inte bete mig – men jag fick honom att skratta en gång!”

Vad sa du?

”Jag kommer inte ihåg vad jag skämtade om, men jag minns att det skedde på Pipersgatan på Kungsholmen. Jag har i efterhand verkligen missbrukat att jag har hans mejl. Ibland slänger jag i väg en fråga om jag kan komma och lyssna på lite demos, men han svarar aldrig.”

Femte säsongen av ”Cyklopernas land” har premiär på SVT och SVT Play fredag 8 september.