Daniel Kindberg om Östersunds framgångar

Östersunds FK:s 
frispråkige sportchef Daniel Kindberg talar ut om sin blodiga bakgrund i det militära, mångmiljonaffärerna och 
de odiskutabla mästerskapsdrömmarna. Och så utser han allsvenskans mest 
överskattade spelare.

Gusten Dahlin | Foto: Robert Henriksson  |  Publicerad 2018-03-25 10:00  |  Lästid: 9 minuter

I taxin på väg från flygplatsen in till centrala Östersund gafflar jag lite med chauffören om ÖFK:s växande betydelse för staden. För några år sedan spelade Östersund seriematcher mot klubbar som Junsele och IF Älgarna inför några hundra åskådare. Nu är det en vecka kvar tills laget ska möta Arsenal hemma på Jämtkraft Arena, i sextondelsfinalen i Europa Leauge. Taxichauffören suckar djupt, ser ut genom det snövåta fönstret.

– Tänk att det skulle komma en dag då ÖFK faktiskt känns viktigare än älgjakten.

När ÖFK:s ordförande Daniel Kindberg slår sig ner i en sotsvart skinnfåtölj, vi ses på den brittiska pubkedjan Bishop’s Arms vid Stortorget, berättar jag vad taxichauffören sa. Vad känner Kindberg, ÖFK:s starke man, inför sådant där?

– Jag blir väldigt, väldigt stolt. Att vara viktigare än älgjakten är det absolut finaste betyg man kan få. Och så tänker jag på den där stunden när jag satt med Graham (Potter) för sex år sen och slutförhandlade…Jag hade slut på argument, visste inte vad jag kunde säga mer för att övertyga honom. Det sista jag sa var att ”Förstår du inte? Jag har ett uppdrag till dig här som i slutet av dagen bara handlar om att göra ett folk stolta. Det är vad du ska göra här.”

Café mötte ÖFK:s sportchef på en pub 
i Östersund, dagarna 
innan det första mötet med Arsenal i Europa League i mitten av februari.

Ringer Chelsea i 
morgon så hade jag gärna satt mig ner för en diskussion.

Från notiser till löpsedlar. Från deltidskontrakt på några tusenlappar till bud i femtiomiljonersklassen. Det har skrivits spaltkilometer om hur Östersund tagit sig från Division 2 till Europa League på bara sex år. De skådespelande och balettdansande spelarna som lirat skjortan av lag som Galatasaray, Athletic Bilbao och Hertha Berlin, har omformat synen på vad ett svenskt fotbollslag kan uträtta.

Bakom spakarna på den lilla klubben med de stora ambitionerna sitter Daniel Kindberg. Klubbens ordförande har pissat på jantelagen och därmed retat gallfeber på stora delar av Fotbollssverige.

– Jag har jättedålig koll på vad andra klubbar och deras supportrar säger och tycker om oss. Jag lägger inte heller någon vikt vid det. Men personligen tycker jag om att ta det omöjliga och visa att det faktiskt är möjligt. Det är viktigt för mig att inspirera andra, inte minst barn och ungdomar, och visa att man faktiskt får sikta hur högt man vill.

Efter de enorma framgångarna under 2017 – då Östersunds lyckades åstadkomma ett svenskt cupguld, en femteplats i allsvenskan och avancemang till och från Europa Leagues gruppspelsfas – var en samlad expertkår överens om att laget skulle tappa flera stjärnor under vintern. Men när transferfönstret slog igen i månadsskiftet januari–februari hade bara en nyckelspelare lämnat: den franske mittfältsgeneralen Fouad Bachirou (till regerande mästarna Malmö FF). Det var ett scenario som Kindberg bara några veckor tidigare hade fnyst åt. Han kallade ryktena för patetiska, och att Bachirou själv bara skulle skratta åt dem.

– Vi hade räknat med att förlora någon av våra framträdande spelare, men jag trodde inte att det skulle bli Bachirou. Men vi fick väldigt bra betalt och jag är inte bitter över att han hamnade i Malmö FF. Fouad är 28 år gammal och har varit skadad en hel del. Det får visa sig om han lyckas vara lika bra hos dem som han var hos oss i höstas. Men det finns det inga garantier för.

Men de fetaste ÖFK-rubrikerna under januarifönstret handlade om Saman Ghoddos och det bud från spanska Celta Vigo – på 50 miljoner kronor – som Kindberg tackade nej till. Stjärnforwardens agent, Nenad Lukic, kallade Kindberg ”tokig” och la till: ”Han är inte normal.” Kindberg tar lätt på den typen av utspel, säger han.

– Det är klart att det var lite pirrigt att tacka nej till ett bud som motsvarar hela vår omsättning. Det är som att Arsenal skulle nobba ett bud på fem miljarder. Men vid vägs ände var det ganska enkelt att fatta. I sommar kommer vi att få ännu bättre betalt, Saman själv kommer att ha fler och bättre klubbar att välja mellan. Men framför allt är vår ambition att tävla med så bra spelare som möjligt i vår och då kan vi inte släppa honom.

– Men visst krävs det mod för att säga nej till så mycket slantar. Men jag ställer höga krav på mina ledare och spelare vad gäller att visa mod, så då kan ju inte jag fega ur och sälja av våra möjligheter att tävla med de bästa.

I fjol knep ÖFK en femteplats 
i allsvenskan. Kommer laget att fortsätta överraska i år, trots 
att man tappat nyckelspelaren 
Fouad Bahirou (bilden, mitten)?

Med mångmiljonintäkter från försäljningar och Europa League-framgångar var det nog många som trodde att laget skulle hämta in ett par namnstarka spelare. Men bortsett från den tidigare IFK Norrköping-talangen Tesfaldet Tekie och AIK-försvararen Noah Sonko Sundberg så är det få som har koll på Östersundslagets övriga nyförvärv. Men truppen är bra nog, försäkrar ordföranden. Han säger, utan omsvep, på det där patenterat Kindbergska sättet, att han räknar med att klubben tar sig till final i Europa League (vilket de alltså inte gjorde, utan åkte ut mot Arsenal. reds anm).

– Självklart. Det är klart att vi ska vinna, det vet vi. Annars är det ingen mening att ställa upp. Sen är det klart att efter en match och tre träningar kan vi vara fyra man kort på grund av skador. Det ska man vara ödmjuk inför.

Det måste ha ringt lite fler spelaragenter den här vintern jämfört med för bara ett år sedan?

– Visst, men framgångarna har inte ruckat på vår filosofi. Bara för att vi är i ett annat läge i dag jämfört med tidigare så kommer vi inte att börja värva en massa färdiga 28-åringar framför ofärdiga, men betydligt mer spännande, 19- till 23-åringar. Jag har tackat nej till en handfull etablerade spelare som alla fotbollsintresserade i Sverige vet vilka de är.

Daniel Kindberg arbetade länge inom det militära, nådde graden överstelöjtnant och tillbringade många år utomlands i krigshärjade områden såsom Libyen, Balkan och Kongo. Han har tidigare sagt att han har ”svenskt rekord i antal terapitimmar”.

– Jag är stolt över mig själv att jag vågat ta hjälp att prata om sådant som varit och är jobbigt.

Vad är det värsta du varit med om inom det militära?

– Jag har varit i extremt utsatta situationer och exponerats för mycket, sett blod och död och det är klart att man blir märkt av det, men det jobbigaste för mig har varit att se barn i krigshärjade länder som lider och är förtvivlade.

Under din militära karriär blev du kidnappad i Stockholm har du berättat tidigare?

– Jag har olika teorier om vad det handlade om, men av sekretess vare sig vill eller kan jag prata mer om det. Jag blev kidnappad i centrala Stockholm, togs ut till Älvsjö och hamnade på sjukhus. Allt blev offentligt genom att det blev en polissak av det, men det är också allt jag kan säga om den episoden.

För de flesta blir största skrällen i Allsvenskan 2018 när vi vinner guld. Men inte för mig

Det militära övergick till fullt fokus på fotboll, och på fastighetsvärlden (Kindberg är i dag, förutom ordförandeposten i Östersund, även vd för det kommunalägda bostadsbolaget Östersundshem). Han klev in i Östersunds styrelse 2005, och blev 2011 klubbens ordförande. Året därpå, medan klubben fortfarande harvade i Division 2 Norra Norrland, rekryterade han den helt okände engelsmannen Graham Potter som chefstränare.

Många har fascinerats av hur Kindberg lyckats behålla tränaren, som bland annat ryktats till Premier League-klubben Stoke, genom hela resan. Daniel Kindberg tror inte att lagets står och faller med tränaren.

– Jag tänker inte på Östersund i framtiden med eller utan Graham, dels för att jag gärna har honom här länge till, dels också för att vi bara har vunnit Svenska Cupen. Vi har inget SM-guld än, vi har inga titlar i Europa, så vi har mycket kvar att åstadkomma tillsammans.

– Visst har Graham varit enormt viktig för oss, främst vad gäller det sportsliga, men det är ju det system, den kultur, de idéer och de ideologier vi har byggt upp här tillsammans som är det verkligt väsentliga. Allt vi gjort här, hbtq-certifiering, att vara en rättvis och jämställd förening, våra sociala projekt…det är fundament som inte är kopplade till en eller två personers vara eller icke vara.

Kommer balettföreställningar, bokcirklar och andra sidoprojekt som ni drivit parallellt med den sportsliga verksamheten att avta nu när den fotbollsmässiga nivån höjs?

– Vi har hela tiden strävat efter att bygga hela den sociala människan, att utveckla spelarnas mod och beslutsfattning. Vårt mål är att spelare som kommer hit ska bli goda samhällsmedborgare. Det kommer absolut inte att förändras.

ÖFK marknadsför sig som en jämställd och rättvisemärkt förening. Klubben är hbtq-certifierad och har policy om lika många kvinnor som män i styrelsen, exempelvis. Kallar du dig själv för feminist?

– Nej, det gör jag inte. Men det är enkom för att jag är för dåligt insatt i det ordet och den vokabulären. Om man inte har koll på vad ett ord verkligen betyder så ska man inte använda det, då blir det lite hyckleri. Både jag och ÖFK arbetar till hundra procent för att vara jämställda och rättvisa. Vi är inte feministiska och vi är inte antifeministiska. Vi eftersträvar jämlikhet, mångfald och att alla ska vara exakt lika mycket värda som människor. Det är ord jag kan stå för fullt ut.

Den mediala bilden av dig – ”handlingskraftig”, ”kaxig”, ”maktgalen” och ”frispråkig” är några adjektiv som jag ramlat över genom åren – tycker du att den stämmer?

– Jag skulle inte kalla mig själv för kaxig, men jag är väl medveten om att jag har en grundmurad och solid självkänsla. Visst har jag ett starkt självförtroende, jag går absolut med på att jag är rak, uppriktig och inte drar mig för att ta fighter och diskussioner. Men frispråkig, jag vet inte … Jo, det är väl klart att jag är frispråkig jämfört med många andra, men det handlar ju mer om att jag alltid säger vad jag tycker och tror.

– Sen kan ju olika bilder av en framträda beroende på vem det är som rapporterar. Lokala medier och nationella medier har olika utgångspunkter och ingångsvärden. Det får man köpa. Jag har egentligen bara varit riktigt besviken på media i Sverige en enda gång.

Jaså?

– Det var vad jag tyckte var ett nesligt försök till någon form av granskande reportage av Offside (svenskt fotbollsmagasin reds anm). Anders Bengtsson (chefredaktör och reporter för samma tidning och som får svara på kritiken längst ner i artikeln. reds anm) var här och jag upplevde honom som en jäkla trevlig kille och jag tyckte att vår intervju gick väldigt bra, och sen kom reportaget ut där han hade använt sig av en lokaljournalists fakta, eller rättare sagt beskrivningar som fakta, men som påvisbart var både felaktigheter och rena lögner. Då blev jag väldigt besviken, rentav ledsen. Jag blev faktiskt, för första gången, väldigt förvånad över svensk journalistik.

– Jag har alltid haft en bild av att svenska journalister varit väldigt noggranna med kritiskt granskande och källkritik, men min känsla är att det där naggats ordentligt i kanten de senaste åren. Alla kan ha en dålig dag på jobbet, men det där var orättvist, missvisande och ett slag under bältet. Att lokala journalister kan sväva ut och gå hårt åt en med felaktigheter, det får man hacka i sig. Det blir jag inte ens upprörd över längre, men jag gillar ju Offside, har verkligen lärt mig att uppskatta den tidningen. Så det var väldigt tråkigt.

Man kan samtidigt tycka att du ska tåla att bli granskad?

– Jag ska granskas, jag ska tåla allt 
möjligt, men nej, det där var över gränsen för mig.

Pengarna har rasat in för Daniel Kindberg de senaste åren. Senast i höstas fick han tillbaka de drygt 16 miljoner kronor han satsat i ÖFK (dagen efter att han berättat om exakt hur mycket han investerat i klubben, i Olof Lundhs podcast. Bakgrunden var att ingen skulle kunna ifrågasätta hans tredjepartsägande, och att han i och med detta satt på flera stolar.) Har splash the cash-kulturen som tagit över proffsfotbollen på senare år nått även honom?

– Det dyraste jag köpt är mitt vapen som jag jagar med. På handleden sitter en klocka jag fått av mina syskon efter min morfar, och bilar…Ja, okej då, jag älskar bilar och jag tror faktiskt att jag har störst motor under huven av alla i laget, men statussymboler och attribut har aldrig varit min grej.

Känslan är att 16 miljoner är en piss i Nilen för dig. Om det skulle försvinna en miljon från ditt sparkonto i morgon, skulle du märka det?

– (Stort skratt). Jag har tillräckligt med slantar för att klara mig, så är det ju. Men det är klart att jag hade märkt om en miljon helt plötsligt försvunnit … hoppas jag! Det mesta av mina pengar är ju uppbundna i annat, så jo, en miljon hade jag märkt.

Vad har du för relation till jantelagen?

– Jag tycker att den är jobbig. Jag försöker vara positiv, driva processer, skapa utveckling, så i många avseenden hämmar den mig. Sen handlar ju allt om att kunna backa upp det man säger, det är ju där
jantelagens brytpunkt ligger.

Om Chelsea ringer dig imorgon och erbjuder 100 miljoner kronor skattefritt för att bli deras nya Roman Abramovitj-figur, sitter du på första bästa flight till London då?

– Nej, det skulle jag inte göra. Men jag hade gärna satt mig ner för en diskussion. Jag hade velat veta vad som förväntats av mig, ambitioner och befogenheter. Men för mig handlar det inte om pengar, det är ingen drivkraft. Jag gör det jag gör i ÖFK på grund av passion och kärlek, och jag hade behövt samma ingångsvärden för att gå in i en annan klubb också.

Jonas Olsson i Djurgården 
är Allsvenskans mest 
överreklamerade spelare.

Vilket är allsvenskans mest 
underskattade lag?

– Elfsborg.

Vem är årets mest överreklamerade spelare?

– Oj, det var en svår fråga…
(lång tystnad) Jo, nu vet jag! 
Jonas Olsson i Djurgården.

Vad, vem eller vilka blir allsvenskans stora skräll i år?

– För de flesta blir det naturligtvis när vi vinner guld. Men inte för mig.


Anders Bengtsson, chefredaktör och ansvarig utgivare på Offside, kritiseras i artikeln. Så här svarar han på kritiken:

– Äh. ÖFK hade inte varit i närheten av var de är i dag om det inte vore för Kindbergs pengar – därför grottade jag ner mig i hur han skapat sin förmögenhet. ’Follow the money’ och allt det där. Och: Inte ens han själv kan förneka att det varit väldigt ifrågasatta affärer och många dubbla stolar. Det är trist att han ska blanda in Linda Hedenljung (reportern på ÖP) i det här. Hon nominerades till Guldspaden för sina Kindberg-granskningar. Personligen tycker jag att han ska vara nöjd med att så få sportjournalister valt att beskriva något annat än klubbens framgångssaga.”


Fotbollsexperten Alexander Axén tror att det kommer att stå mellan Malmö och AIK kommande säsong: ”Det är ingen raketforskning.” – Läs om Axéns fem viktigaste punkter inför Allsvenskan 2018 här!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2018-04-19 11:42