Den viktigaste texten du kommer läsa idag: en mördad bloggares sista ord
Vi publicerar nedanstående i samarbete med Dissidentbloggen, som drivs av svenska PEN, för att uppmärksamma hur politiska bloggare världen över råkar illa ut på grund av sina texter. Svenska PEN är en organisation som engagerar sig i yttrandefrihetsfrågor och kämpar för fängslade och förtryckta skribenter världen över.
Författaren och bloggaren Ananta Bijoy Dash skrev flera inlägg på sin Facebooksida bara timmar innan han mördades på öppen gata i staden Sylhet i norra Bangladesh den 12 maj. Enligt polisen blev han attackerad av fyra män som försvann från platsen. En grupp som säger sig vara knuten till indiska grenen av al Qaeda har tagit på sig dådet.
Ananta Bijoy Dash medverkade regelbundet på den sekulära sajten kallad Mukta Mona, modererad av bloggaren och aktivisten Avijit Roy som också han mördades tidigare i år i Dhaka. I Bangladesh är situationen mellan sekulära och konservativa muslimer mycket spänd. Pressfriheten i landet är begränsad.
Här följer ett av Dashs sista inlägg.
11 maj 2015: Polisen begick tjänstefel
Text: Ananta Bijoy Dash
Översättning från engelska: Jan Henrik Swahn
”När Avijit Roy mördades stod polisen en bit ifrån och tittade på. Mördarna avlägsnade sig utan en skråma från platsen för dådet. Polisen kom sedan fram till att inget tjänstefel hade begåtts. Man skulle väldigt gärna vilja veta vad polisens tjänst i så fall gick ut på.
I samband med att Oyasiqur Rahman Babus mördare flydde förhöll sig polisen lika passiva. Oturligt nog för dem kunde de denna gång inte hävda att de fullföljt sina åtaganden. En transperson vid namn Labanaya tog nämligen fast mördarna som fängslades.
Polisen agerade papperstigrar när kvinnor trakasserades en efter en inför tusentals åskådare under nyårsfirandet. Poliserna var först och främst sysselsatta med att inte åsidosätta sina plikter. De var fullt upptagna med att bereda väg för förövarna så att de skulle kunna fly. När Lyton Nande och flera andra tog fast några av dem som legat bakom sextrakasserierna och överlämnade dem till polisen valde polisen kort tid efteråt att frisläppa dem.
När det blev ramaskrin i alla medier om händelsen förnekade polisen kategoriskt att något sådant skulle ha ägt rum. De hade inte nåtts av några klagomål. När sedan videoklipp från mobiltelefoner tydligt visade förövarna i aktion lades locket på. Det var den gamla vanliga visan. Inga klagomål hade framförts till polisen. De gjorde därför ingenting trots att ett flertal av dem som begått de sexuella trakasserierna hade identifierats. Något tjänstefel hade inte begåtts.
När ett antal vänsterradikala organisationer, varibland flera studentförbund inlämnade en skriftlig protest till polisen med krav på att få veta varför inga hade gripits, varför man inte hade lyft ett finger eller på något sätt ansträngt sig för att göra något, gick polisen till attack och misshandlade en rad universitetsstudenter med gevärskolvar och kängsparkar. Även här informerades jag om att polisen inte hade underlåtit att ta sitt fulla ansvar. Jag är nu väldigt ivrig att få veta vari detta ansvar egentligen består.”
* * *
Dissidentbloggen publicerar de texter som makthavare vill sudda ut
Aldrig har det varit så enkelt att publicera sig och göra sin röst hörd som i dag – genom webbsidor, bloggar och sociala medier har människor världen över fått nya möjligheter att sprida det fria ordet. Men samtidigt som nya dörrar har öppnats under det senaste decenniet, så ser vi även hur totalitära regimer sakta men säkert försöker täppa igen hålen och censurera de nya digitala medierna – bloggar med obekväma sanningar stängs ned och upphovspersoner tystas genom hot och repressalier. Nya galler har fallit ned över Internet och diktatorer har hunnit ifatt den tekniska utvecklingen.
Svenska PEN:s satsning Dissidentbloggen lyfter fram de förbjudna texterna – de som inte kan skrivas och publiceras i författarnas egna hemländer – och ger dem en svensk och en internationell publik. Vi har i dag läsare i över 80 länder.
Alla texter publiceras på originalspråket, men även på svenska och engelska.
Dissidentbloggen publiceras sedan 2011 av Svenska PEN med stöd av Postkodlotteriets Kulturstiftelse, SIDA och Statens Kulturråd.
* * *
Läs också!
”Nils Horner är den modigaste reporter jag känt”
