5. Al Pacino (Djävulens Advokat)
Pacinos fullkomligt frikopplade tolkning av Lucifer (och Keanu Reeves chef) i Djävulens Advokat är väldigt underhållande och väldigt Pacino. Det är väl nästan den enda rollen han spelat de senaste 30 åren, men här fungerar det riktigt bra.
4. Peter Stormare (Constantine)
Den andra gången på listan som Keanu Reeves konfronteras med Satan är det i en mer krypande, obehaglig och sjuklig form med all mörk Stormare-energi man kan önska sig. En väldigt läskig Satan, helt enkelt.
3. Jack Nicholson (Häxorna i Eastwick)
Denna tolkning påminner lite om Pacinos, men med Nicholsons busiga tillika elaka uppsyn. En djävul som gillar att ha kul och en roll vars utstrålning stämmer väl överens med Nicholsons egen.
2. Gabriel Byrne (End of Days)
När Arnold Schwarzenegger ska möta ondskans krafter i End of Days leds de av den briljanta karaktärsskådisen Gabriel Byrne, som senare skulle hyllas i kammarspelet In Treatment. Byrnes version av mörkrets furste är tungsint, kontrollerad och manipulativ och har en ledsen irländsk accent som vaggar in en i falsk trygghet.
1. Juliette Caton (The Last Temptation of Christ)
Filmhistoriens absolut bästa tolkning av den bibliska fallna ängeln ser vi naturligtvis i Scorceses The Last Temptation of Christ. Det går lätt att hävda att Nicholson eller Pacinos vildsinta spel är mer tilldragande och att de därför borde hamna högre på listan, men det är en dum och ytlig slutledning.
Den otroligt nedtonade och tillsynes oskyldiga skepnad Lucifer tar för att så tvivel hos Jesus är så kusligt och briljant gestaltad av Juliette Caton att inga stora gester behövs. Filmhistoriens bästa Lucifer.