Jag har inte haft några tydliga stilinfluenser, men jag tror att grunden till mitt stilintresse lades när jag var barn. När jag tittar på gamla bilder och ser mina föräldrar slår det mig att min pappa var otroligt cool. Han gick ofta runt i vida vita jeans och hemma-stickade tröjor som min mamma hade gjort.
Jag hade också en morbror som jag uppfattade som väldigt snyggt klädd. Han var krögare, reste mycket och tillbringade mycket tid i Australien. Hans fru var flygvärdinna, och de tog ofta hem kläder som inte gick att få tag på i Sverige vid den tiden, som Tommy Hilfiger och surf-T-shirts från märken som Quiksilver.
Second hand som en motreaktion
Jag tror att om man som barn ser någon i sin närhet skapa kläder, till exempel en mamma som stickar och låter en vara med och välja tyg eller garn, så blir man tidigt involverad i processen. Det kan i sin tur väcka ett intresse. Det här grundintresset utvecklades sedan i tonåren, när man börjar bygga en identitet, något man ofta gör genom kläder.
Jag minns hur vi åkte till grosshandlaren och köpte pikétröjor från Ralph Lauren. När jag fick min första veckopeng åkte vi till Haninge centrum och gick runt i butiker. Som vuxen har intresset bara vuxit. Dels har jag arbetat i modebranschen, på varumärken som H&M, Cos och Mr Porter. Genom jobbet fick jag tillgång till kläder jag annars inte hade köpt, vilket också skapade en motreaktion: jag började intressera mig mer för second hand.
Virgil Abloh pratade om stilens utveckling som en resa. Först handlar det om identitet och tillhörighet – att signalera genom varumärken och symboler. Sedan rör man sig uppåt i hierarkin och söker dyrare och mer exklusiva plagg. Men det mest sällsynta är det som bara finns i ett exemplar. Då hamnar man i bespoke kavajer och skräddade plagg. Samtidigt är vintage något annat: begränsat, oförutsägbart och utan kontroll. Det är unikt på ett sätt man inte kan styra över, och kanske därför den sista nivån i den där hierarkin.
”Välgjorda, tidlösa saker som håller länge”
Arbetet i modebranschen har också gett mig insikter i vad som faktiskt är värt att betala för. Det blir svårt att rättfärdiga en kavaj från Tom Ford för femtiotusen kronor när man vet att marginalen är enorm jämfört med likvärdiga plagg. Från min tid på Mr Porter har jag i princip bara kvar skor från Edward Green och John Lobb, skor jag använt i många år. Det är välgjorda, tidlösa saker som håller länge. Men även om man har råd är det ofta roligare att leta vintage och hitta något unikt.
Jag började handla på eBay redan runt år 2000. Då köpte jag mycket Arc’teryx från USA, sådant som inte fanns i Sverige, och även jeans från Evisu. Med tiden blev det mer skräddat i takt med att jag började tjäna mer pengar. Men det finns en punkt där saker blir för dyra, och då väljer jag hellre att lägga pengarna på resor eller upplevelser. Second hand blir då en bra kompromiss.
”Gubbig klädkod eller bara tvångstankar”
I dag bär jag nästan bara vintage och second hand, men jag har fortfarande ganska mycket beslutsångest. Jag bestämmer nästan alltid vad jag ska ha på mig kvällen innan. Jag tittar på vädret, känner efter och börjar ofta med byxorna som utgångspunkt. Ibland, när jag har bråttom, tar jag en beprövad kombination, men då känns det lite som om jag fuskar. Trots att jag har mycket kläder och många möjliga kombinationer kan jag fortfarande känna att något saknas. Det handlar ofta om att preferenser förändras över tid – att passformen på ett par jeans inte känns helt rätt eller att en viss färg saknas.
Jag har nog alltid haft en dragning mot att inte se ut som alla andra. Det gör att jag till exempel undviker marinblått, trots att det är en fantastisk färg som klär många. Jag har i stället dragits mer mot jordiga toner. Jag påverkas också mycket av tid på dygnet. För mig är året uppdelat i fyra säsonger, men också i dag och kväll. När det är mörkt ute känns det mer naturligt att bära mörka kläder.
På samma sätt som jag tycker att linnebyxor på vintern är fel, känns det konstigt att bära ullbyxor på sommaren – eller att gå på middag i ljus kavaj och ljusa byxor på kvällen. Det kan vara en form av ”gubbig” klädkod, men det kan också bara vara mina egna tvångstankar.
Erik Östling är mest känd för sitt Instagramkonto Gubbstil, där han delar med sig av stilinspiration hämtad från äldre herrars vardagsklädsel till sina drygt 100 000 följare.
Artikeln publicerades ursprungligen hos Cafés syskonsajt King.
