Klättra i träd
När man var liten klättrade man i träd precis hela tiden. Man föll tio meter rakt ner, slog sig illa, men reste sig omedelbart och klättrade vidare. Klättra i träd var bland det absolut roligaste man kunde göra och det var helt gratis. Men tänk att en av de där gångerna blev den allra sista. Att du nästa dag vaknade, slängde i dig lite frukost, gick ut och såg på träden. Och så kände du ”nä”.
Busplinga
Ett annat stort barndomsnöje som var helt gratis, om man bortser från skammen man någon enstaka gång betalade med när man blev påkommen. Man tog sig på skakiga ben fram till någon grannes dörr, plingade frenetiskt några gånger och sprang sedan därifrån i den mest potenta mixen av panik och eufori man någonsin upplevt.
Busringa
Besläktat med busplingningen, men mer anpassat för dåligt väder. Ofta saknade busringningarna den typen av finess som exempelvis Hassan stod för. Det var mer att man ringde ett nummer på slump och när någon svarade så lade man av ett högt gallslrik rakt i luren och slängde sedan direkt på. Skrattade oroligt i en halv minut och ringde sedan upp nästa offer.
Sladda i grus
Man jobbade upp en bra hastighet på sin mountainbike, cyklade in på grusplanen och slängde sig på bromsen i den brutalaste tvärnit man kunde uppbåda. Målet var väl eventuellt att skapa ett så stort spår som möjligt.
Sparka på lyktstolpar
Bland det absolut roligaste man kunde göra som barn var ju att sparka på lyktstolpar tills de slocknade. Kanske hade ni som växte upp i städer annat på gång, men för oss från glesbygden var det lyktstolpekickandet antagligen det fetaste man kunde göra. Men sedan fyllde man 30.
