Ni känner till dem. De finns över hela landet och de är märkligt identiska var man än befinner sig. Sammanslutningarna som har förvandlat den annars så sansade grannen till en oroad själ som ständigt tycks undra “vad det var som lät”. Som tycker sig ha hört sirener och vibrerande av nyfikenhet klickar sig in i gruppen Enskedebor eller Vad händer i Husum eller Det händer i Nässjö, ocensurerat för att fråga om någon vet vad utryckningen egentligen gällde. Jag syftar förstås på våra lokala Facebookgrupper.
Senast jag räknade var jag medlem i ett tjugotal lokala grupper. Flera av dem knutna till platser där jag aldrig satt min fot. Det har varit avsevärt fler än tjugo, men dessvärre har jag blivit utesluten ur ett flertal. En av dem är gruppen tillhörandes orten där jag växte upp. Än idag minns jag det första inlägget som mötte mig, när jag blev medlem i denna mycket märkliga grupp.
“Tidigt i morse åkte jag förbi kyrkan. På parkeringsplatsen står en silverfärgad Hyundai. Två män står utanför och röker. Nån som vet nåt?”
Sedan dröjde det inte mer än någon minut innan det första svaret dök upp:
“Obehagligt.”
Som ett resultat av de många grupperna jag varit medlem i kan jag med säkerhet säga att blandningen av inlägg ser likadan ut var i Sverige man än befinner sig. Här följer de fem mest klassiska fenomenen i lokala Facebookgrupper.
1. Bilder på stökiga papperskorgar
Ett klassiskt inslag är bilden på en papperskorg med en massa skräp runt och en irriterad fråga om hur folk egentligen tänker. Detta inte sällan följt av ett vänligt menande svar som menar att det sannolikt är en fågel som rotat runt efter något gott att äta. Detta oftast följt av ett “Ja men ändå.”
2. Bilder på hundbajs
Bakgrunden till detta är så oändligt fascinerande. Tänk dig att du är ute på promenad och plötsligt får syn på en hög med hundbajs. Först och främst. Jag säger inte att det är rätt att lämna en hög sådär, verkligen inte. Det är bara intressant att tänka sig vad som egentligen driver en människa att ta fram telefonen, öppna kameran, kanske zooma lite och sedan ta en bild på högen. Känner man sig inte pyttelite äcklig då? Bara lite?
3. “Tack för insläpp”
Ofta ser vi det här från det äldre gardet. Någon som just “skaffat Facebook” och som kort efter att ha delat en bild med texten “Dela denna om du också kommer ihåg saltgurka!” blir medlem i sin lokala grupp. De tackar vänligt för att ha blivit godkända som medlemmar och blir bemötta av fullständigt otyglat raseri. Vreden som admins känner när de ser ett “tack för insläpp” får en att oroa sig allvarligt för deras hälsa.
4. Den raderade kommentaren
En medlem har skrivit något ruskigt oförskämt som bryter mot gruppens regler och får som resultat sin kommentar raderad. Istället för att gå vidare i livet och fundera över om de kanske ska vara lite trevligare mot sina medmänniskor skapar de ett helt nytt, inte lite förorättat inlägg där de undrar varför kommentaren tagits bort. Detta är oftast det första tecknet på att en utbrytargrupp är på väg att ta form. En “ocensurerat”-version av ursprungsgruppen där det inte finns någon åsiktskorridor. Såvida man inte har negativa åsikter om SD vill säga. Där går gränsen i ocensureratgrupperna.
5. “Admin får ta bort detta om det inte passar…”
Denna brasklapp slängs på av en person som med hundra procents säkerhet vet att hen håller på att dela något irrlevant, men vill glida under radarn med fejkad ödmjukhet. Alternativt när något absolut passar in i gruppen, men postaren vill fjäska för moderatorerna. Det man med kan garantera är att ingen av de är en speciellt sympatisk person.
Vad exakt alla de här människorna ska göra med informationen om vad det var som lät, eller vad blåljusfordonet hade för ärende är inte hundra procent klarlagt. Att de behöver informationen fort är dock ett som är säkert. Och det snabbaste sättet att stilla sin nyfikenhet, ja det är ju att fråga om det är nån som vet nåt.