Hoppa till innehåll

Fem japanska städer på fem dagar

Cafés Jonas Strandberg reste till Japan för första gången och besökte fem olika städer på fem dagar. Här är hans berättelse.

Jag tar en rask morgonpromenad genom Kyoto. Morgonsolen kikar fram mellan hustaken, människor är på väg till jobb och skola. Japans gamla huvudstad håller på att vakna till liv. Det fridfulla uppvaknandet avbryts av plötsliga larmsignaler från alla håll. En av dem kommer från min ficka. 

Nödsituationsvarning. 
Tidig Jordbävningsvarning: Kraftiga skakningar förväntas snart. Håll dig lugn och sök skydd i närheten. (Japan Meteorological Agency)

Vid tillfället befinner jag mig ett par kilometer från mitt hotell. En kort stund överväger jag att springa ner i tunnelbaneuppgången, utan att vara helt säker på varför. Det är bara en första impuls. I filmer som utspelar sig under Kalla kriget guidas barnen att ta skydd under skolbänken om bomben skulle smälla, men det känns inte heller som ett användbart knep.

Jag ser mig runt på de andra i området. De tittar på sina telefoner, stoppar ner dem i fickan och fortsätter med sin dag. Ingen reagerar det minsta. Utom jag då, en svensk på sitt första besök i Japan.

Dag 1: Nagoya

Att som sitt första resereportage få uppdraget att resa till Japan är speciellt på flera sätt. Dels har jag aldrig besökt Asien och dels har jag precis som många introverta barn och tonåringar haft en väldigt intensiv fascination för japansk populärkultur.

Resan går först från Stockholm till Helsingfors. Finnair har ganska nyligen återintroducerat sin linje till Nagoya, Japans fjärde största stad efter Tokyo, Yokohama och Osaka. Det fick jag googla mig till, då Nagoya för mig fram till nu varit helt främmande.

Efter en drygt tretton timmar lång resa landar planet i Japan just som solen börjat gå ner. En taxi hämtar mig och de andra journalisterna på resan för att ta oss till hotellet Prince Nagoya, en av stadens relativt få skyskrapor där hotellet börjar på våning 31.

Det är något kul med städer där ett hus är avsevärt högre än alla andra. Tankarna vandrar till högstadiet och hur kul det kunde se ut när en i klassen plötsligt över ett sommarlov blivit två huvuden längre än alla andra. Eller till Västerås och stadens enda skyskrapa. Men eftersom vi på de här få dagarna ska hinna besöka sex olika städer och min jetlaggade hjärna skriker efter sömn slutar jag fundera över det och knyter mig.

Nagoya
Fin utsikt över Nagoya på morgonen.

Dag 2: Inuyama

De här dagarna ska Nagoya komma att fungera som en hubb där resorna utgår från. Idag värmer vi upp med en kortare tågresa till Inuyama där bland annat landets absolut äldsta borg och tehus är belägna. En sjukt praktisk detalj var möjligheten att justera alla tågsäten, så man alltid var vänd i körriktningen. Eller tvärtom om man är lite knepig och föredrar det.

Jag har från frukosten burit med mig en takeaway-mugg i timmar utan att hitta en möjlighet att slänga den. En kort sekund överväger jag att glömma kvar den efter teceremonin vi bjuds in till, men det känns inte bra i magen så jag avstår.

Inuyama Castle är mäktigt att se och kan tacka sin höga ålder delvis på grund av en både brand- och jordbävningssäker konstruktion.

Inuyama

De många, skojiga varningsskyltarna var något jag uppskattade mycket med resan. Den här var en favorit.

Varningsskylt

Det går att klättra upp högst i tornet på slottet och speja ut över Kisofloden som är vacker att se, trots den här dagens halvrisiga väder. Ett skyddsräcke finns på plats men räcker mig ungefär till knäna, så det känns nästan mer som en fälla än ett skydd mot en fallolycka.

Inuyama

När dagens utflykter är över återvänder vi till vårt basläger i Nagoya, där jag lämnar min takeawaymugg på mitt rum. Vi avrundar dagen med en otrolig Izakayamiddag bestående av en mängd smårätter.

Dag 3: Hida Furukawa och Takayama

Planen var att använda den drygt två timmar långa tågresan mot den lilla staden Hida Furukawa att fånga lite sömn, men den spektakulära utsikten över bergen och floden omöjliggör det. Det är så vackert och jag vill inte missa en sekund.

Japan
Japan

Hida Furukawa beskrivs enklast som en japansk variant på en sömnig westernstad. Några dagar i april varje år lever samhället upp med en färgsprakande vårfestival, men när jag anländer är det en väldigt lugn plats. Vi tittar förbi en man i 80-årsåldern som stöper ljus och ler oavbrutet när han berättar om det. Vi hälsar på hos en lokal sakeproducent.

Hida Furukawa

Hida Furukawa
Över hela staden finns kanaler insprängda, där runt tusen koifiskar simmar runt. Detta har sitt ursprung i att vattnet på 70-talet förorenades och när man fått det rent igen ville undvika att det upprepades. Tankarna gick som så att om man vet att det finns en mängd fina fiskar som lever i vattnet vill man inte smutsa ner det med en massa skit. Det är en strategi som verkar ha fungerat.

Vi stannade till på Fukuzenji Soba för en lunch bestående av de godaste sobanudlar jag ätit.

Lunch

De engelska översättningarna är pedagogiska och jag får lära mig att nameko är slemmig svamp och mekabu är slemmigt sjögräs.

Meny
Toalettskylt
En skylt vars anledning att existera väcker extrem oro över mänskligheten.

Takayama är det stopp på resan som får absolut minst tid, vilket är lite synd. Jag hade gärna dröjt kvar där lite, men tiden är knapp. Vi hinner åtminstone äta på restaurangen Karakuri som serverade områdets omtalade Hida Beef och det var en otrolig matupplevelse där man själv fick steka köttet som smälte i munnen. Dessvärre råkade jag även steka mina pickles och fick skämmas som en hund.

Dag 4: Kyoto

Från Takayama återvänder vi med morgontåget till Nagoya, köper på oss bentolådor till lunch och byter tåg till det blixtsnabba Shinkansen med destination Kyoto. Kul fakta om Kyoto är att om man kastar om bokstäverna bildar de Tokyo. Eller kul och kul, det är så i alla fall.

Men faktum är att fram till 1868 var detta den japanska huvudstaden och än idag platsen där kejsaren kröns. Det är även en stad som i stort var förskonad från andra världskrigets bombräder, vilket innebär att mycket gammal arkitektur finns bevarad. Det skapar en speciell känsla när man vandrar igenom staden där gamla vackra fasader samsas med modernare arkitektur.

Kyoto

Kyoto

Kyoto är både hem och ursprung till en av landets mest välkända exporter – Nintendo. Företaget som idag är känt för sina klassiska tv-spel grundades så tidigt som 1889 och ägnade sig då åt att producera Hanafuda-spelkort. Som ett gammalt Nintendofan är deras ursprungliga kontor i Kyoto en självklar destination under besöket. Efter en strejkande kartapp lyckas jag till slut hitta det ursprungliga kontoret, utmärkt av plaketter på engelska och japanska.

Kontoret har stått tomt och igenbommat under många år, men har sedan en tid tillbaka fungerat som ett hotell. Jag frågar tre japanska kvinnor som är på väg ut om de skulle kunna tänka sig att ta en bild. De ställer upp och jag förklarar efteråt att det beror på att jag är ett stort fan av Nintendo och har letat efter den här platsen länge. De skrattar, jag går därifrån.

Dagens nästa stopp är det zenbuddhistiska Tenryu-ji-templet, beläget i utkanten av Kyoto. Här hittar jag ännu en skojig skylt som varnar för aporna som lever och verkar i bergen. Skyltens layout är inte fullt så zen som resten av templet och det skapar en spännande kontrast.

Kyoto

Att vandra omkring i det här harmoniska templet och den tillhörande trädgården fyller en med ett lugn som är lite svår att sätta ord på. Det är en väldigt annorlunda upplevelse mot hur jag föreställde mig att min allra första Japanresa skulle bli. På ett sätt känns allt mer främmande än någon plats jag någonsin besökt och samtidigt är det den mest välkomnande och varma.

Under Kyotovistelsen bor vi på The Thousand Kyoto, ett otroligt stilrent och samtidigt hemtrevligt hotell som jobbar mycket med naturliga ljusinsläpp. Mötet mellan det traditionella och moderna som präglar Kyoto i allmänhet ser man även tydligt i inredningen.

Kyoto
Foto: The Thousand Kyoto

Dag 5: Kyoto

Det känns bisarrt att vakna upp dag fem i Japan och tänka att ikväll är det dags att resa hem. Just som jag börjat komma in i rytmen. Idag har vår guide bokat in oss på ett möte med geishalärlingen Katsuhide, och i samband med det får vi lite av det döende yrkets historik.

Geisha

Vi får veta att de är artister som spelar instrument och dansar för att underhålla gäster på tehus. Att de under utbildningen sover med en träkloss under nacken för att inte förstöra frisyren. Att män ursprungligen var geishor, men att kvinnorna visade sig vara betydligt mer populära. Att det faktiskt bara tar några minuter att få bort sminket när man ska gå och lägga sig. Och ja, att det som sagt är ett allt ovanligare yrkesval. Det finns bara 500 geishor över hela Japan och hela 200 av dem är verksamma i Kyoto.

Och efter det mötet är det dags för mig att resa hem. Det känns otroligt plötsligt. Det har varit så enkelt att via Nagoya ta sig runt till en rad olika fascinerande städer som alla har sin tydliga identitet. Trots att jag bara varit här fem dagar känns det som att jag fått se och uppleva väldigt mycket av den japanska kulturen. Självklart vill jag en dag besöka även Tokyo, men det känns roligt och överväldigande att ha fått möjligheten att skapa ett annat första intryck av det här landet än de allra flesta. En spretig och intensiv resa jag aldrig kommer glömma.

Flygplan

Reseprogrammet sattes ihop av Inside Japan och hotellen som vänligt huserade gruppen var Nagoya Prince Hotel Sky Tower, Tokyu Stay och The Thousand i Kyoto.

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.