TV: Recension av nya albumet: “Vi kan inte hjälpa att Håkan alltid är så bra!”
För dig som missade morgonens livesända Håkan-TV kan du här se det hela i efterhand – eller bara läsa Cafés Emil Persson och Klas Ekmans utlåtande om skivan.
Vi är många som har väntat på Håkan Hellströms nya album Du gamla du fria som släpptes under fredagen. Inte minst hade Cafés Klas Ekman och Emil Persson väntat på släppet. Trots att det är svårt att bedöma en låt och ett album efter första lyssningen bad vi de båda göra ett försök – i direktsändning på Cafés Facebooksida.
Vi byggde upp en tillfällig studio här på kontoret och gjorde vad vi kunde (nåja) för att få till en göteborgsk känsla med bland annat räkmackor, göteborgsk öl och göteborgskt snus.
“Det här blir kul!” tänkte vi och började sända den mest ZTV-osande tv sedan…ZTV.
I studion kommer Daniel Lindström på besök och pratar om Håkans stil genom åren, Klas berättar varför han vill ligga sked med producenten Björn Olsson och så kommer fem stycken andra Håkan in i studion och rangordnas efter vem som är mest Håkan Hellström.
Dessutom hade vi tillverkat vår egen bingobricka med 25 olika mer eller mindre väntade saker vi skulle få höra i det nya albumet – och vi fick bingo!
Så här såg det ut!
Efter varje spelad låt gav Emil och Klas varsitt omdöme – här är ett axplock för dig som inte har tid att se hela filmen.
Spår nummer 2: I sprickorna kommer ljuset in.
Emil: Den här är – och ska ju – vara lite svårtillgänglig och det kanske ska nämnas att titeln är en referens till Leonard Cohens berömda textrad "There’s a crack in everything – that’s where the light gets in."
Klas: Väldigt Broder Danielska gitarrljud! Håkans skivor brukar alltid växa ju längre in man kommer, men det här känns väldigt bra så här tidigt.
Spår nummer 4: Öppen genom hela natten.
Emil: Jag älskar den här låten! Håkan skapar en mytologi som man vill vara en del av. Fint att han fortätter att sjunga på det här mörka sättet. Det här är ju en ganska direkt låt, så att de förväntade experimentella låtarna på albumet har vi inte nått fram till ännu känner man ju.
Klas: Oerhört Hellströmsk låt, helt fantastisk! Han skapar sin egen värld med Springsteen och Spanish Johnny och Frankie m.fl. Det är både lite Taube och Springsteen och det är det som är den stora charmen med Hellströms värld. Det är väldigt få artister som lyckas med det.
Spår nummer 5: Jag utan dig.
Emil: Textbok Håkan eller? Väldigt fin.
Klas: Man vill ju ligga sked med Björn Olsson när man hör den här låten. Den hade hållit väldigt bra instrumentellt också.
Spår nummer 8: Din tid kommer.
Emil: Det har snackats om att han rört sig mer mot det här rena rocksoundet och blivit "mer Ullevi än indie" så att säga. Och det här är väl något som symboliserar det.
Klas: Kanske inte hans starkaste text, inget någon kommer tatuera in direkt, men min 6-åring som är ett omåttligt stort Håkan-fan älskar den här låten. Nu när man hör låten i kontexten av en hel skiva förstår man lite mer hur den kom till.
Spår nummer 9: Elefanten & Sparven.
Klas: Rar låt, och visst fick vi in bap-ba-bap till Håkanbingot? Ett klassiskt håkan-inslag
Emil: Ja, det kanske får räcka som betyg?
Spår nummer 10: Hoppas det går bra för de yngre också.
Emil: Den här låten var ganska bra för vår bingobricka men – vad var det precis vi hörde?
Klas: Det du hör är samplat från Christoffer von Platen och Michael Stenbergs 28 år gamla dokumentär Den inre hamnen som jag inte sett och därför har svårt att prata vidare om. Känns inte som en låt som kommer att spelas på Spotify.
Emil: Men det fanns ju ändå en bra låt där i, eller måste man tycka att det är bra för att det är konstnärligt? Är det platt att bara gilla låten?
Spår nummer 11: Ingen oro, Tjabo.
Klas: Till att börja med är det ju en väldigt stark titel.
Emil: Kan man säga att uttrycket om Du gamla du frias experimentlusta är betydligt överdrivet?
Klas: Ja det kan man nog säga, samtidigt som den här låten är väldigt fin och väldigt Hellströmsk.
Emil: Och se där, sista krysset, vi har fått bingo!
Spår nummer 12: Du fria.
Klas: Den var väldigt liten klubbland, han brukar kunna avsluta på ett pampigt sätt på sina plattor men den här känns lite som att den bara rinner ut i sanden lite.
Emil: Antiklimaxisk final på ett annars bra album.
Albumet som helhet:
Klas: Jag ger den 4/5. Jag hade nog väntat mig något mer experimentellt i ordets negativa bemärkelsen men jag tycker det var riktigt bra, och de två EP-låtarna som man hört tidigare tycker jag växte i det här sammantaget.
Emil: Alla som ägnat sig åt recensioner vet att det inte går att betygsätta en platta efter en lyssning men om jag nu ska göra det får det landa i 4/5. Vi kan inte hjälpa att Håkan alltid är så bra!
Under eftermiddagen rapporterade även Svenska Dagbladet om detta.
