Helgläsning: Tidernas viktigaste tv

 |  Publicerad 2010-06-20 06:07  |  Lästid: 4 minuter
westwing

I Cafés jubileumsnummer (6/2010) listade vår prisbelönte tv-skribent Jan Gradvall de tio viktigaste serierna under de senaste 20 åren. Här är hela artikeln.

(Läs också krönikan Revolutionen i rutan, på samma ämne.)

* * *

1. I mördarens spår
Pophistorien har till stor del varit en pingpongmatch mellan USA och England, där influenser bollats fram och tillbaka. Samma sak med tv-historien. Ibland är England först med något, ibland USA. Det drama som lade grunden till de senaste 20 årens samtliga amerikanska polisserier – ”Homicide”,”The Shield”, ”Closer”, you name them – var engelska ”Prime Suspect”, med Helen Mirren i huvudrollen, som i Sverige sändes under titeln ”I mördarens spår”. Aldrig tidigare hade polisarbete skildras så komplext och så smutsigt. För att parafrasera Raymond Chandler: ”I mördarens spår” tog mordet ur tv-studion och slängde det i gränden.

2. Seinfeld
Humor har alltid handlat om förvecklingar. Man måste därför påminna om hur extremt och experimentellt det var med en serie som deklarerade att den inte handlade om någonting. Konceptet till ”Seinfeld” låter på pappret som modern teater eller avantgardekonst, men den blev den mest inkomstbringande tv-komedin genom tiderna. Läxan från ”Seinfeld” borde tejpas i pannan på alla tv-chefer: ”Underskatta aldrig publiken”. Även om SVT naturligtvis gjorde precis det. Efter att ha suttit på serien i fyra år började man till slut sända den 1993, typ varannan tisdag, i hopp om att ingen skulle hitta den. Taktiken lyckades ända till TV3 tog över och lade ut bombmattor med ”Seinfeld” varje vardagskväll. Då kom genombrottet. Manus till de bästa ”Seinfeld”-avsnitten skrevs av Larry David (”Curb your entusiasm”) och de regisserades av Larry Charles (”Borat”)

3. Cityakuten
”Cikyakuten” hade amerikansk premiär 1994, samma år som Kurt Cobain tog sitt liv. Vad Nirvana hade gjort med rockmusiken gjorde ”Cityakuten” med genren sjukhusserier. Efter att sjukhusserier känts lika desinficerade och förutsägbara som rockmusiken gjorde på 1980-talet tog det bara några minuter in på pilotavsnittet av ”ER” innan allting plötsligt handlade på liv och död igen. Ett ord: adrenalin. Två ord: George Clooney. Fem ord: Välj för fan rätt droppflaska. ”Cityakuten” drogs även den till slut ut till en evighetsföljetong, men den första säsongen var ”Smells like teen spirit”. Och bårarna i ”House” och ”Greys anatomy” rullar i ”Cityakutens” hjulspår.

4. Twin Peaks
SVT var i ett halvt sekel ökänt för att vänta i tre-fyra år på att köpa in amerikanska serier. Ingvar Kamprad-andan: det blev billigare så. Men när ”Twin Peaks” fick svensk premiär i november 1990, endast sju månader efter USA, var det som månlandningen 1969: ett litet steg för SVT med ett jättekliv för den svenska tv-mänskligheten. Sedan dess har svensk populärkultur varit i synk med den amerikanska. David Lynchs serie ”Twin Peaks”, med sin unika gencocktail av byfånar och megababes, var också den första tv-serie som lyckades vara både Ullared-folklig och SoFo-hipp på samma gång.

5. Sopranos
”Sopranos”-signaturen är en pastisch på ”Familjen Flinta”: vi får följa en familjefar på väg hem från jobbet, ända fram till garageinfarten. Även karaktärerna i ”Sopranos” var så tydligt utmejslade att de lika gärna kunde ha varit tecknade. Och konflikterna löstes på samma sätt som på stenåldern. Kanske var det även den nästan tecknade tydligheten – jämför även ”Sopranos” med ”Lady och Lufsen” – som gjorde att en så extrem och mörk serie, där ingen karaktär var helt igenom god, ändå kunde bli så folkkär. I Sverige blev ”Sopranos” lika älskat som hämtpizza, en specialvariant med extramycket tomatsås och den starkaste salami i stada. Ett tag kunde man inte köpa en kvällstidning utan att mötas Paule Walntus nylle eller få en inklämd dvd mellan bilagorna. Glöm inte heller att ”Sopranos” var först med terapitrenden.

6. The Office
När engelska ”The Office” hade premiär i 2000-talets gryning var det något helt nytt att serien var filmad på samma naturalistriska sätt som en dokusåpa, med ryckiga inzoomningar och osäkra blickar som tittar rätt in i kameran. I dag ser man exempel på det överallt, även i långfilmer. När den amerikanska varianten av ”The Office”, precis som den engelska, beslutade sig att köra utan ”laugh track” skapade det chockrubriker over threre. Återigen: i dag gör alla så. ”The Office” har på många sätt varit tv-mediets motsvarighet till Beatles ”The White Album”.

7. Oz
Serien inleds med att en vanlig oskuldsfull familjefar, dömd för vådlig rattfylla, får dela cell med en nynazist. Första natten blir han våldtagen, får ett hakkors intatuerat på skinkan och blir dömd att vara analslav på heltid. Därefter blir det värre. Fängelsemardrömmen ”Oz” lade grunden för ”Sopranos” (Edie Falco spelar fångvakt i ”Oz”) och alla andra efterföljande HBO-mästerverk. ”Oz” var den första tv-serie där manusförfattaren, inte regissörerna eller producenten, hade 100 procent kontroll på serien. ”Oz” var också den första tv-serie med lika många svarta skådespelare som vita. Halva skådespelarensemblen i ”The Wire” hämtades från ”Oz”.

8. Nakna kocken
Attityden och personligheten är viktigare än maten. Känns det upplägget igen? Alla från Nigella till Mat-Tina, Mat-Leila, Mat-Per Moberg – ja, hela jävla wokpannan med moderna tv-kockar – hade aldrig fått ställa sig fram för en tv-kamera om det inte vore för ”Nakna kocken”. Jamie Oliver var för matlagningsprogram vad Columbus var för Amerika. (Keith Floyd var som indianerna, fanns där innan.) I några sekunder tyckte vi också det var uppriktigt cool med en ung kille bodde i en Residence-lägenhet, körde scooter med salladslök i bakfickan och lyssnade på Brand New Heavies (samma grupp som i signaturen till ”NileCity 105.6”). Flingsalt, so much to answer for. Jamie Oliver var även först med Skavlan-rufset.

9. Expedition: Robinson
Det har bara hänt två gånger att svenskar radikalt förändrat hela den internationella populärkulturen. Den första gången var när ABBA presenterade sig för världen i ”Eurovision Song Contest”. Den andra gången var när Sverige som första land i världen filmade och sände konceptet ”Expedition: Robinson”, alla dokusåpors anfader och urmoder. Båda gången såg vi svenskar även till att uppskatta bedrifterna på hemmaplan. Efter att ABBA vunnit i Brighton stack en Rapport-reporter fram mikrofonen och frågade hur det kändes att göra ytlig pop om ett slag där så många människor dog. När ”Expedition: Robinson” hade premiär stämplades genren som fascist-tv innan premiären och dåvarande nöjeschefen, danska Pia Marquad, doppades i tjära och fjädrar och rullades i en tunna ut ur landet.

10. Vita huset
Medan svenska tv-serier haft som kännetecken att folk både pratade och gick lite långsammare än i verkligheten – tänk ”Hem till gården” – så var allt tvärtom i ”Vita huset”. Här pratade alla mycket snabbare, gick mycket snabbare och, framförallt, var mycket, mycket intelligentare än i verkligheten. Aaron Sorkins genidrag var att göra samtliga lika karaktärer lika välformulerade och Mensa-smarta som han själv. ”Vita huset” påverkade inte bara tv-mediet, utan även det politiska klimatet. Fråga alla politiska engagerade under 35 i Sverige i dag, alla vet vilka Toby Ziegler och C.J. är. ”Vita huset” gjorde politik sexigt igen. Med tanke på de politiska värderingar som serien stod för, kan man till och med fråga sig om Barack Obama hade suttit i det riktiga Vita huset i dag om inte det fiktiva ”Vita huset” först hade röjt vägen.

JAN GRADVALL

Läs även: Revolutionen i rutan - Jan Gradvall om tv-världens metamorfos 1990-2010.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 14:07