Annons
Annons

Cafés reportagenörd Jonas Terning lägger, i brist på annat liv, alldeles för mycket tid på långa texter om mord, krig, kriminalitet och annat mänskligt elände. Varje helg tipsar han nu om sina bästa berättelser, från Sverige och världen.

********

Klanernas krig i Malmö

Annons

Malmö har under 2011 drabbats av sju gangstermord och Sydsvenskans journalister Joakim Palmkvist och Tobias Barkman har länge bevakat stadens gängproblem (bland annat i boken – Maffiakrig: Nio avrättade män och staden de levde i).

Gilla Cafe.se på Facebook

För Café gick de i höstas in på djupet i en av konflikterna – den mellan K-falangen och M-falangen. Deras kartläggning av kriget som lett till såväl bombdåd som mord är skakande. En knuff på en nattklubb, aggressiva unga män och ett samhälle som aldrig har sagt ifrån är början på en historia vars slut ännu inte har skrivits. I september 2012 släpps en av bröderna som står i centrum ut från fängelset, och många fruktar att nya attentat kommer att följa.

På trottoaren står en ensam man med en pistol – Hadi A. Han får ögonkontakt med Razak M, som stannar sin bil med kopplingen nertryckt och växel i. Han rullar troligen ner passagerarrutan fram. Det går inte att säkert säga om männen pratar med varandra. Men plötsligt bryts fredagslunken i Söderkullaområdet av skottlossning. Hadi skjuter flera kulor mot Razak. De träffar i axeln och huvudet. Trycket på kopplingen släpper, bilen hoppar fram och stannar.

Läs hela artikeln här: Klanernas krig (Café, 2011).

Partypundarna som började langa vapen åt Bush

I Café #3 (ute 21 februari) publiceras Majsan Boströms kartläggning av den ökände ryske vapenhandlaren Viktor Bout (se hennes rapporter från rättegången i New York. I väntan på det kan du läsa den här galna historien om hur två partypundare i Miami snubblar in i George Bushs krig mot terrorn.

Från ett kyffe vid stranden, beväpnade med internet, mobiltelefoner och militär jargong (yes sir!) kommer de över ett kontrakt från Pentagon värt 300 miljoner dollar. Uppdraget består i att beväpna Afghanistans armé. Frågan är bara hur de båda barndomsvännerna – en skjutglad 21-åring och en 25-årig massör – ska få tag i vapen och ammunition? Och hur de ska få in allting i Afghanistan?

Ett fascinerande reportage från vapenhandelns bakgårdar där miljoner byter händer under borden och forna fiendens vapenlager i östeuropa dammas av för att langas vidare till USA:s nya krig.

Packouz was baffled, stoned and way out of his league. ”It was surreal,” he recalls. ”Here I was dealing with matters of international security, and I was half-baked. I didn’t know anything about the situation in that part of the world. But I was a central player in the Afghan war — and if our delivery didn’t make it to Kabul, the entire strategy of building up the Afghanistan army was going to fail. It was totally killing my buzz. There were all these shadowy forces, and I didn’t know what their motives were. But I had to get my shit together and put my best arms-dealer face on.”

Läs hela artikeln här: The Stoner Arms Dealers: How Two American Kids Became Big-Time Weapons Traders (Rolling Stone, 2011).

Tv-pastorns hemlighet: Droger, porr och ett proppfullt kassaskåp

Mike Murdock är en av de där amerikanska tv-pastorerna som står på scen och drar in miljoner med ord om guds storhet och satans ondska. Trey Smith var en av hans lärjungar, och dessutom bäste vän med Murdocks son. Under tonåren tog killarna för vana att smita in i Murdocks kontor och ta för sig av de värdesaker som pastorn köpt för publikens donationer: exklusiva frimärken, svindyra klockor och stora mängder porr. Det enda killarna inte kom åt var det stora, tunga kassaskåpet som stod tyst längst in i rummet. Några år senare har Trey Smith lämnat kristendomen och bryter sig in hos Mike Murdock för att stjäla det där kassaskåpet. Men, som alltid, ska pastorn få sista ordet…

Six months studying at Christ for the Nations to be a good missionary, and yet there I was, drunk, high, and trying to push television evangelist Mike Murdock’s 600-pound safe down a flight of stairs.

It wasn’t that I just wanted to steal the man’s money. I mean, of course I wanted to steal his money. But more than that, I had truly come to hate the man and everything he represents. I had come to hate the lies, the deception, the greed, the backroom deals, the secrets, the sex, and all the pain that comes in pursuit of Christian television’s greatest god—the dollar bill.

Läs hela artikeln här: Why I stole a televangelist´s safe (D Magazine, 2011).

Annons

Dela (1)
Tweeta

Annons


Laddar