Hurula: ”Folk ser ofta ner på banala låtar om kärlek – jag kan lyssna på en enkel låt om kärlek och få gåshud”

Robert Hurula fotad med hård blixt.

Sveriges mest prisade rockartist är aktuell med nya albumet ”Ingen är kär i år och andra sånger”. För Café berättar Robert Hurula om att tonsätta låtar till andras kärlek, hockeyklackskörer på konsert i Luleå och varför han tackar nej till Så mycket bättre.

Joakim Almén | Foto: Per Kristiansen  |  Publicerad 2022-05-17 17:04  |  Lästid: 7 minuter

Hurula är aktuell med sitt femte studioalbum ”Ingen är kär i år och andra sånger” som släpptes fredag 13 maj. Han kan vinna sin femte raka Grammis i kategorin ”Årets rock” för livealbumet ”På en grusbelagd parkeringsplats” på Grammisgalan torsdagen 19 maj.

Förra gången vi träffades inför släppet av albumet Jehova sa du att du redan hade tänkte på och hade låtar till nästa album. Är det låtarna på Ingen är kär i år och andra sånger?

“Definitivt nån av dom, men i lite andra versioner. Jag hade en helt annan skiva i huvudet när jag började. Men den här gången var det speciellt, jag satt hemma och gjorde låtar, spelade in och kände mig ganska klar hur jag ville att nästa skiva skulle låta. Det var ganska mycket ljud, oljud och tjocka gitarrer. När jag började spela med Björn Olsson silades det ner och hela processen med skivan började handla om något helt annat.”

Vad handlade det om?

”Ett sätt att umgås bara. Jag åkte fram och tillbaka från Göteborg, och alla låtar jag hade slängde jag bort eller gjorde om helt – det blev mer avskalat. Den idén jag hade kändes det som att Björn inte hade någon relation till, eller till den typen av musik. Han kände det inte.”

Det blev på Björn Olssons villkor?

”Ja, eller ett sätt att umgås. Jag gillar andra typer av låtar också och det blev andra slags låtar som fastnade i den processen. Om man får en känsla när man börjar spela in, en slags egenpåhittad dogm att följa så ska man följa den. Det kändes kul att bara ’så kan man göra också.’ Det var så längesen man hade spelat vanliga konserter så det kändes som att ha kul i den stunden. Det var ett dokument för där och då.”

”Jag har så jävla bra support i Luleå – hockeyklacken kommer och sjunger och när det är utomhus brukar dom ha med sig bengaler.”

Får du aldrig skrivkramp?

”Så länge det är kul kommer jag på grejer hela tiden, och när det inte är kul går jag och målar en bild. Det hade inte varit kul om jag bara satt och försökte hitta på låtar.”

Förutom att du gör dina egna skivomslag har du även designat Kites och du har släppt bildkonstboken Första kretsen. Hur viktigt är det ha andra typer av utlopp för din kreativitet?

”De brukar avlösa varandra. De är ganska nödvändiga för varandra.”

Finns det någon kreativ gren du skulle vilja ägna dig åt som du inte har gjort?

”Vem vet, jag kanske kommer ägna mig åt något helt galet. Jag åkte ju svinmycket skateboard förut och det var en av mina huvudsakliga utlopp, men det var jag tvungen att trappa ner på när jag började skada mig. Men jag börjar bli sugen igen, även om jag vet att jag kommer få en ny fraktur.”

Många forna tonårsskejtare åker ju faktiskt fast de är 40+?

”Just åkandet är hur lugnt som helst, men det är just ramlandet som är mycket svårare. Förut ramlade man, rullade upp och körde igen. Nu ligger man kvar och känner bara ’va fan hände?!’”

Foto: Per Kristiansen

Vad är temat är på det nya albumet?

”Jag önskar jag kunde vara en kameleont och byta skepnad, men jag är ju bara mig själv. Det är en fortsättning av mina tankar och jag skriver om sånt som är nära tillhands – sånt som jag har pratat om med mina nära. Till största del kommer orden från vad jag känner av melodier och låtar som jag håller på att pyssla med. Texter är inte så genomtänkt egentligen, jag försöker låta det vara naturligt så länge det kan vara det. Jag bekymrar sig sällan över vad jag ska skriva om, det brukar komma ganska lätt. Om jag låter orden falla där dom ska falla så behöver jag inte filosofera om varför.”

Hur har det varit spela live igen?

”Det har varit jävligt kul att känna musiken igen. Bara när man soundcheckade och kände subbasen i fötterna. Man fick tillbaka vad musik är och vad man saknat. Då blev det jävligt kul, fast det var lite skakigt i början. Vi spelade vår första spelning i Skellefteå och då kändes det inte riktigt rätt. Andra spelningen var i Luleå och då var det som att man fattade och kände det igen. Proppen gick ur.”

Du är ju från Luleå, hur är det att spela i sin hemstad?

”Jag har så jävla bra support i Luleå – hockeyklacken kommer och sjunger och när det är utomhus brukar dom ha med sig bengaler. Det brukar vara väldigt speciellt. Tack vare att få spela en sån medvindskonsert så kände jag att vi var tillbaka. Sen har turnén varit superkul faktiskt.”

Nu har Hurula rullat på som Sveriges kanske största rockkraft sedan 2014. Vågade du drömma om det här när du skrev på låtarna till solodebuten för tio år sedan?

”Jag hade ingen tanke på det. Jag minns det som att allt jag gjorde innan min första soloskiva skedde i periferin och under radarn, så pass att jag inte ens gick och tänkte på att vara över radarn. Jag var väldigt inne i min egen värld. Under den perioden hade jag precis fått mitt första barn och fokuserade på det.”

Hur ser du på framtiden, åtta år in i karriären som soloartist? Vill du köra på och turnera och släppa en skiva vartannat år eller drömmer du om något annat?

”Hmm, vad fan skulle det vara? Jag håller på med en ganska stor utställning nu som jag ska ha i Luleå hela sommaren, jag gör bilder och jag tänker på låtar. Jag tänker inte på framtiden så mycket alls faktiskt, förutom det faktum att skriva. För det gör man ju faktiskt för framtiden – jag gör dokumentationer som ska finnas i framtiden, även om det bara är imorgon eller nästa vecka. Jag har inga planer alls faktiskt, förutom att fortsätta göra det jag gör nu. Jag trivs väldigt bra med det.”

Hur känner du inför att skriva på engelska?

“Jag skulle vilja göra en låt på engelska som jag blev jävligt nöjd med. Engelska som musikspråk är egentligen bättre. Jag lyssnar ju mer på engelska låtar än svenska. Men det har blivit viktigt att säga det med mina ord, därför känns det som att jag måste krångla mig fram på svenska. Från och med nu ska jag ha som mål att skriva en låt på engelska som jag blir nöjd med!”

”Jag behöver aldrig tid ifrån min familj. Jag kan inte relatera alls till folk som säger att det är skönt att komma hemifrån en stund och ta några bärs.”

Du är väldigt bra på att beskriva kärlek på ett vackert sätt i dina texter. Hur låter svaret om du får den raka frågan: Hur känns kärlek?

“Låtar om kärlek är nästan de låtar jag gillar mest, eftersom det är det svåraste att beskriva. De låtar som känns bäst är oftast låtar som beskriver hur kärlek känns, även om det är Elvis, Lou Reed, Bob Dylan eller Patti Smith. Men hur det känns? Ja, det är en stor fråga.”

Vilka är de bästa låtarna på temat kärlek?

”Skitmånga såklart. Det är för svårt att svara på på rak arm. Det är så komplext och det är ju lite lustigt att man ofta säger att en låt är ‘en banal kärlekslåt’ och ofta ses ner på. Jag tycker det är tvärtom. Jag kan lyssna på en enkel låt om kärlek och få gåshud. Jag skulle gärna skriva mer om bara kärlek.”

Jag såg ett avsnitt av nya säsongen av Gift vid första ögonkastet där din låt Jag vet tonsatte förväntningarna inför ett bröllop. Hur känns det att skriva låtar som andra tonsätter till sin kärlek?

“Det är underbart ju. Jag och bandet skulle åka någonstans och det var flera i bandet som hade sett programmet. Jag fick flera sms i stil med ’Din låt spelades i mitt favoritprogram!’. Jag har inte sett det ännu, måste göra det. Det är alltid kul när folk tycker texterna är viktiga och när de kommer fram och berättar att det har betytt någonting. Det är också kul med låtar som är superpersonliga. Man tänker att det är omöjligt att någon annan kan relatera, för jag sjunger till och med en persons namn. På något sjukt sätt verkar folk kunna göra det ändå. Det är enormt.”

Foto: Per Kristiansen

I intervjuer pratar du ofta om att bli älskad som en drivkraft. När kände du dig första gången älskad av någon?

”Jag var länge ovan att känna mig älskad, det var som ett språk som jag inte behärskade. Jag var rädd för såna starka känslor och dålig på att prata om det. Jag tyckte det var svårt att vara nära någon och jag hade riktiga issues. Men första gången jag kände mig riktigt hemma och älskad – det är ju den personen som jag fortfarande är med idag. Jag tänker dagligen på hur viktigt det var.”

Hur länge har ni varit ihop?

”Extremt länge, första gången var när jag var 16 år. Fast det har varit slut några gånger så jag har mycket material från det. Vi har gått igenom så otroligt mycket ihop och vi har fått barn där vi har fått klura ut allt själva – vi har inte haft någon att fråga. Min familj är där jag är mig själv. Jag känner inget behov att fly från det, mina barn får gärna vara med mig överallt och de är ofta med mig på mina spelningar. Jag behöver aldrig tid ifrån det. Jag kan inte relatera alls till folk som säger att det är skönt att komma hemifrån en stund och ta några bärs.”

Vad tycker du om program som Så mycket bättre?

”Jag vet inte om jag får prata om det? Jag har fått frågan och jag har sagt nej. Får jag säga det?”

Det tror jag verkligen är lugnt?

”Jag vet inte, tänk om det är en skitbra grej? Helt ärligt har jag inte tittat på det på flera år. Jag har sett några avsnitt där folk jag känner har varit med. Jag har inte kollat så mycket så jag kan inte riktigt säga att jag skiter i det, för jag vet inte riktigt vad det är längre. Jag kände bara nu att jag ska släppa skiva, jag spelar mycket och jag håller på med grejer. Det kändes inte rätt just nu att spela andras låtar. Jag har haft så många egna att göra och spela. Fast jag gillar att spela andras låtar så jag kan inte säga att det är en superstark princip heller. Vem fan vet? Det kanske känns rätt nån dag.”

Du är något av en stilikon, inte minst har du varit med på den här tidningens lista över Sveriges bäst klädda män flera gånger varav senast i år. Hur ser du på kläder och stil?

”I början hade jag någon slags tanke om att jag ville ha samma kläder. Det skulle inte vara en grej att klä upp sig och byta framtoning.”

Du kör samma kläder på scen som du har annars?

”Ja, samtidigt är det en tanke som visar att kläder är väldigt viktigt för en ändå på nåt sätt. Jag gillar ju kläder och jag tycker om när folk ser bra ut. Är det så kanske att man tvingas tänka på det mer när man blir äldre? Det blir en balansgång – man vill inte se ut som nån som säger för mycket med kläder, men man vill inte heller se för ung eller för gammal ut. Jag vill bara ha ganska neutrala kläder på mig.”

Tycker du att du lyckas?

”Ingen aning? Jag har ju starka favoritkläder som jag har på mig hela tiden, och jag känner mycket för vad jag inte vill ha på mig. Jag gillar jeans, rockar, tjocktröja och tunga skor, haha.”

Vilket är det märkligaste ryktet du hört om dig själv?

”Att jag inte tycker om intervjuer eller att jag är svår är sånt som ständigt återkommer. Om jag träffar folk på spelningar eller stan så har det hänt att många förvånat säger ‘Men! Vad trevlig du är?!’. Jag försöker i alla lägen att inte hitta på en karaktär att vara. Vad går det för rykten om mig, vad har du hört?

Inget annat än det du precis nämnde.

”Haha, vad bra!”


Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2022-05-17 17:05