Du firar tio år som partiledare, vilka gamla kollegor i riksdagen saknar du mest?
– Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund, vi jobbade så otroligt nära varandra under många år. Fredrik stod för ett mycket gott ledarskap, han försökte aldrig köra med oss andra på det sättet som Stefan Löfven kör med Miljöpartiet.
Då trivs du mycket sämre med den nuvarande Alliansen?
– Nej, det funkar inte riktigt så. Jo, lite så funkar det kanske. Den stora skillnaden är att då satt vi i regeringen och nu sitter vi i opposition, då umgås man inte lika intensivt.
Du är verkligen avskydd i vissa vänsterkretsar. Vad provocerar så mycket?
– Bland intellektuell vänster finns det ett visst hat mot mig. Jag funderar ibland på om det beror på att jag gjort den där klassresan som de inte har men gärna vill identifiera sig med.
Du har arbetarklassbakgrund, nästan hela din släkt var textilarbetare och stod till vänster politiskt. Det fanns heller ingen studietradition i familjen. Hur lyckades du ta dig hela vägen till toppen?
– Jag har begåvats med en enorm envishet och vilja, egenskaper jag fått av min mamma. Det har inte handlat om viljan att göra en klassresa, sådant ser man inte förrän efteråt.
Hur bittert känns det att se lille Gustav Fridolin på ”din” ministerpost?
– Äh, honom går det ju inte så bra för. Miljöpartiet gick till val på en väldigt stark kritik av de skolreformer som jag genomförde, och nu visar det sig att det är de reformerna som har lyft skolan. Det tror jag regeringen är väldigt frustrerad över.
Din största hit har varit det burriga semesterskägget som dök upp under Almedalsveckan 2015. Hur förvånad blev du över genomslaget?
– Otroligt förvånad, alla var så glada och positiva. Utom min mamma som då fortfarande var i livet och min fru. Men sen läste min fru på sociala medier att det var sexigt och då var skägget accepterat hemma också.
Nu återstår endast lite stubb. Symboliserar denna halvmesyrer mesiga politik?
– Vi har en enorm polarisering i politiken nu och det är klart att i den polariseringen så hamnar ju Liberalerna i mittfältet.
Hur reagerade du i höstas på nyhetsflashen om att du avgår som partiledare?
– Första tanken var ”oj”. Några medarbetare trodde att det var sant och det var lite jobbigt första kvarten, tills dementin kom. KG Bergström hörde av sig direkt och frågade om det är sant att jag ska avgå. ”Nej”, sa jag. ”Hur vet du det?” sa han. Det blev ju komik i det hela.
Trodde du någonstans att det var en del av Birgitta Olssons konspiration mot dig för att själv kunna lägga vantarna på partiledarposten?
– Nej, det gjorde jag inte. Det är nog inte främst hon som velat bli av med mig, mer så att de inom partiet velat byta till henne. Sen vet jag förstås inte alltid vad som händer bakom ryggen.
Du och din fru var länge ofrivilligt barnlösa, hur var det?
– Det var en jobbig period. Vi gifte oss i 30-årsåldern och i tio år så fick vi inga barn. Till slut bestämde vi oss för att adoptera och har nu två små bebisar från Sydkorea. Jag oroade mig mycket för om det skulle gå att knyta an till adoptivbarn, hur lång tid det tar det innan den här lilla bebisen är vår. På plats på hotellrummet i Seoul så skedde det ögonblickligt, det kändes direkt att det där lilla knytet överlever inte länge utan oss, det här är vårt barn.
Du är gammal yrkesmilitär och väldigt mycket man. Hur mycket förändrades din självbild av att inte kunna göra din fru gravid?
– Inte så på det sättet, om jag tolkar din fråga rätt. Tillsammans var vi väldigt ledsna under många år men i dag är vi en mycket lycklig familj.
Varför är det så många fler svenskar som ser sig som liberaler än som röstar på liberalerna?
– Vi är ett land där mycket bygger på liberala värderingar, en stor del av befolkningen har liberala värderingar, även om de inte tänker på det. Men jag är inte nöjd med våra siffror om det är det du är ute efter.
Liberalism innebär bland annat en tro på människans förmåga att fatta egna beslut. Varför ska inte människor själva få avgöra om de vill ta droger?
– När jag var med i ungdomsförbundet ville jag legalisera marijuana, när man är ung är det lätt att tycka vissa saker, när man blir äldre och förälder så tycker man ofta annorlunda.
Du är väldigt slagfärdig verbalt. En typisk Jan Björklundare kan lyda: ”Det finns två saker som saknas på svensk bostadsmarknad, det ena är bostäder, det andra är marknad.”
– Jag tycker att kommunikation är roligt. Utmaningen är att förklara komplexa samhällsproblem så komprimerat att människor som inte är så insatta ändå förstår och kommer ihåg vad man har sagt.
Hur nöjd känner du dig när du har levererat en lyckad oneliner?
– Det känns skönt, då har det lyckats. Men på en sådan som folk kommer ihåg så har man jobbat ihop tio andra som ingen ens märker.
Vem av de andra partiledarna tycker du är den skickligaste debattören?
– Jonas Sjöstedt. Dels är han en bra debattör, dels är det också tacksamt att debattera mot honom för man behöver inte anstränga sig för att visa på de politiska skillnaderna. Alla som lyssnar förstår direkt. 
Fakta/Jan Arne Björklund
Född: 18 april 1962 i Skene, Västergötland.
Familj: Bor i Bromma med fru och två barn.
Karriär: Partiledare för Liberalerna, utbildningsminister mellan 2007 till 2014 samt vice statsminister från år 2010. Förutom sin politiska karriär är Björklund före detta yrkesmilitär, mellan 1991 och 1993 studerade han vid Försvarshögskolan och blev major.
Aktuell med: Firar i september tio år som partiledare för Liberalerna (f d Folkpartiet).