Jens Lapidus resa till Darknet – internets undre värld

Darknet – en digital frihetsfront, eller ett tillhåll för den nya generationens värsta brottslingar? Café bad Jens Lapidus berätta om sin digitala resa till nätets dunklaste vrår, bland vapen, knark och beställningsmord.

Jens Lapidus | Illustration Graham Samuels  |  Publicerad 2017-06-21 11:43  |  Lästid: 5 minuter

Jens Lapidus förvånades – och förfärades – av sina upptäckter på Darknet. – Det är en ekonomi i sin mest extrema form. Inga regelverk. Utbud och efterfrågan med ren konkurrens. Här ligger polis och samhälle uppenbarligen långt efter.”Dear Sir, thank you for your inquiry.” Rick är artig, trevlig, snabb att svara. Han är mer serviceminded än en fastighetsmäklare på gång att dra in ett uppdrag. Rick har en lila blomma som profilbild, fantastiska user reviews och fortsätter skriva till mig i sitt meddelande. ”We would love to deliver to you a piece of Hindu kush.”

Rick säljer droger på marknadsplatsen Alphabay på den delen av nätet som populärt kallas darknet.

De senaste dagarna har jag oavbrutet rört mig där nere: Darknet – internets undre värld, den delen av djupwebben som bara nås med olika krypteringstjänster, i mitt fall med hjälp av TOR, ett slags web-browser som sägs göra mig anonym. Jag söker upp de konstiga adresserna som bara består av bokstavskombinationer och slutar med .onion. Jag läser forum och chattrum om hur en vendor måste konstruera om sina dagsrutiner, klippa banden mellan sitt vanliga liv och sin .onion-identitet. Jag mekar med min dator och proxy-inställningarna för att det ska fungera. Det tar några timmar att få allt att rulla men sen är jag hooked. Mitt i natten, alla andra i min familj sover, jag blir kraftigt nervös av någon anledning. Jag skaffar en VPN-tjänst för säkerhets skull, den ser till att det ser ut som att jag surfar från Rumänien. Och sen läser jag – jag läser och läser och surfar och surfar. Och inser att Rick kanske inte ens är en han, Rick kanske är en kvinna eller ett kollektiv av säljare. Rick kanske är en FBI- eller DEA-agent som bedriver brottsprovokation (tillåtet i USA, men inte i Sverige). Risken är också stor att Rick sysslar med en så kallad exit scam, det vill säga att hen säljer varor som hen i själva verket aldrig levererar. Sånt är inte ovanligt på darknet – därav vikten av andra köpares betygsättning.

Ett av mina barn snusar i sömnen. Allt är stilla. Det rasslar lite i elementen. Jag har suttit som försvarare i Sveriges största mål om id-kapningar och narkotika- och dopningsförsäljning på internet. Men först i natt inser jag att mycket av det jag kommit i kontakt med som advokat i tio års tid finns mycket närmare än jag trodde. I vilken dator eller padda som helst, i app-form, paketerat, tillgängligt och klart. Jag tänker att darknet är mytomspunnet, men kanske håller det på att bli mainstream. När en så pass data-illiterat person som jag, själv, efter bara några timmar tillskansat mig tillräckliga kunskaper för att kunna surfa runt som värsta Gavin Orsay i House of cards, är det lite som när taxichaufförer ger aktietips.

Darknet sägs vara ett område där vad som helst kan köpas för bitcoin: droger, vapen, beställningsmord. Det enorma Silk Road var antagligen den största och mest kända marknadsplatsen fram tills att den stängdes ner 2013. Silk Road ansågs ha fler än en miljon användare och omsätta över en miljard dollar. Den påstådde skaparen och förgrundsfiguren Ross Ulbricht – mer känd under sitt alias Dread Pirate Roberts, DPR – var i den kryptoanarkistiska världen så nära en superidol man kan komma. Ett undflyende ideologiskt spöke som slogs för människors rätt att styra över sina egna liv utan statlig inblandning. Men alla dylika historier har ett slut. FBI gillrade en fälla på biblioteket i San Francisco där DPR höll till med sin laptop, två agenter spelade ett grälande par och lyckades distrahera honom tillräckligt länge för att en tredje agent skulle hinna kopiera hans hårddisk med en USB-sticka. 2015 dömdes Ross Ulbricht till livstids fängelse för bland annat grovt narkotikabrott, penningtvätt och dataintrång, utan möjlighet till villkorlig frigivning.

Månaderna efter poppade hundratals nya Silk Road-inspirerade marknadsplatser upp på darknet som om ingenting hade hänt.

I Netflixdokumentären The deep web säger chefsjuristen på Electronic Frontier Foundation, Cindy Cohn, så här: ”Jag tror det handlar om att de vill leva fria liv, och att de erkänner en princip som är äldre än all teknologi, nämligen att ett övervakat liv inte är ett fullständigt liv.”

Den libertarianska kryptoanarkistiska filosofin som flödar bland många användare av darknet har sina rötter hos de så kallade cypherpunkarna på 1990-talet. Cypherpunkarna (begreppet myntades antagligen i en intervju i tidningen The Wired 1993) var en grupp amerikanska aktivister i internets ungdom som förespråkade användning av kryptografi för att skydda grupper och individer i en värld där personlig information riskerade att bli alltför lättillgänglig.

Men när jag söker runt hittar jag mest kommersiella marknadsplatser, och det jag slås av är graden av professionalisering. Sajterna ser förvisso ut som Ebay anno 2001 och Flash fungerar inte på .onion-nätverken så det blir inga Youtube-filmer, men handeln och servicenivån är i allra högsta grad sofistikerad. Mängden och kvaliteten på preparaten. Vapentyperna som erbjuds. Alla de fejkade kreditkorten, id-korten och personnumren. Konsumenten är verkligen kung. Jag ser till och med en vendor som erbjuder ekologisk free trade-kokain. Home grown från en colombiansk bonde där minst tjugo procent av intäkterna går tillbaka till ett skolprojekt i Colombia.

Det är också en community där användarna lever för att hålla marknaden öppen. Fast inte bara marknaden, vissa ser också hela grejen som en digital front i kriget för rätten till frihet.

Intresset för darknet har exploderat bland kriminella. Cyberbrott är big business och enligt FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott (UNODC) kommer det att omsätta mer än 600 miljarder dollar i år, långt mycket mer än någon annan form av brottslighet, inklusive narkotikahandel.

Det blir tydligt: Internet erbjuder onekligen enorma fördelar för mänskligheten. Vi kan kommunicera, lära oss och mötas på tidigare oanade sätt. Men en allt tydligare baksida är att närheten till våra mörka sidor bara ligger en knapptryckning bort.
Ett av buzzorden i techvärlden är Software as a Service (SaaS), det vill säga olika typer av molntjänster som tillhandahåller programvara över internet. Applikationerna tillhandahålls i molnet och kan användas för en rad olika uppgifter, Google, Twitter, Facebook och Flickr är alla exempel på SaaS. Användningen påminner enligt Wikipedia mer om att hyra programvara än att köpa den.

I Darknet-sammanhang pratar man däremot om CaaS – Crime as a Service. Europol säger i ett uttalande att CaaS redan erbjuds brett till Europas undre värld. De kriminella kan agera effektivare med hjälp av tjänsterna som erbjuds och de kan höja sin tekniska nivå. CaaS möjliggör även för småbuset att utföra skalbara attacker som ligger långt över deras kapacitet eller tekniska kunnande.

Överbelastningsattacker, så kallad DDoS (Distributed Denial of Service), hyra av botnets (infekterade datornätverk och trojaner) och penningtvättstjänster. Malware (sabotageprogram), stulna id-uppgifter, nätverksintrång, lösningar för att komma åt privat hemlig datainformation och immateriella rättigheter, fejkade betalningsmeddelanden och betalkort. Allt finns där. Du behöver inte göra det själv – tjänsterna erbjuds lika professionellt som narkotikan.

Den undre världen har alltid varit snabb med att integrera nya tekniker i sitt modus operandi och bygga affärsmodeller kring dem. CaaS möjliggör för många av världens kriminella att driva storskaliga illegala nätverk utan att ens själva ha den tekniska infrastrukturen. Det är bara att hyra på darknet.

Men vad händer med klassiska kriminella grenar som utpressning och indrivning? Känn ingen oro – CaaS-ekonomin tillhandahåller tjänster inom de områdena också. Det går att leasa professionella darknet-gangstrar för att driva in verkliga eller uppdiktade skulder. De hotar måhända inte med att slå in pannbenet på den påstådda gäldenären, men kanske med att krascha någons dator eller släcka ner någons hemsidor.

Det är en ekonomi i sin mest extrema form. Marknadsliberalismen tagen till det yttersta. Fri från samhällets interventioner. Inga regelverk. Utbud och efterfrågan med ren konkurrens.

Här ligger polis och samhälle uppenbarligen långt efter. Stora illegala verksamheter döljer sig än så länge i mörkret, under ytan.
Det ljusnar ute. Jag stänger av VPN-omkastaren, kliver upp från darknet. Surfar återigen till synes från Sverige. Rick är antagligen kvar därute. Själv ska jag gå med barnen till dagis och skola. Min äldsta son surfar redan själv på sin dator. 

Jens Lapidus är just nu aktuell som manusförfattare för Darknet i P3, en deckarpodd i åtta delar. Den första juni publicerades Lapidus senaste roman Top dogg som är den tredje och avslutande delen i trilogin som även omfattar Vip-rummet (2014) och Sthlm deluxe (2015).

Läs också: Så blev Ross drogbaron på internets bakgård

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 00:20