Att Peter Jöback gör den officiella låten för Stockholm Pride kan utifrån kännas som det rimligaste någonsin, men relationen med det svenska queercommunityt har länge varit långt ifrån oproblematisk.
– Jag var med om övergrepp när jag var yngre, så jag var inte så bekväm i min sexualitet. Så när jag slog igenom och alla tjejer sprang efter mig upplevde jag att gaykillarna ville trycka ut mig. Tvinga mig att komma ut. Det gjorde mig ännu trotsigare, så under flera år hade jag inga bra vibbar av gaycommunityt.
32 år gammal valde Peter att till slut komma ut, under bästa sändningstid. Hjälpen kom från ett möjligen lite oväntat håll.
– Det är intressant. Ingen kvinna och ingen homosexuell person sträckte ut en hand och erbjöd sig att hjälpa mig komma ut. Det var en straight vit estländare, Kristian Luuk, som under en förintervju för Sen kväll med Luuk sa: ”Jag hjälper dig om du vill. Jag ger dig en öppen fråga, säger du nej så släpper vi det.”
Senare samma år utnämndes du till Årets Homo på QX-galan. Hur upplevde du detta plötsliga välkomnande?
– Det var delade känslor för mig att gå dit, men jag gick dit och sa att jag aldrig känt en skyldighet att berätta, att komma ut, men att jag haft en skyldighet mot mig själv. Att vara sann. En fågel kan inte flyga om den är i en bur.
Jag har förstått att The Spectrum of Love aktivt skrevs med avsikten att den skulle bli en Pridelåt?
– Ja precis. Efter att jag fyllde 50 har jag känt att jag vill stå för någonting. Jag insåg att jag och min man som har två barn är förebilder för andra homosexuella par. Och jag har känt mig mer och mer välkommen av communityt och vill ge något till dem som söker.
Hur skulle du själv beskriva låten?
– För mig är The Spectrum of Love ett paraply till alla som känner sig utsatta, förminskade. Ett skydd mot faror, hat och fördomar. Låten är ett meddelande till alla som känner oro eller vilsenhet: det finns en trygg plats där du får vara dig själv, där du är accepterad och hållen. Där finns hopp.
Musikaliskt kommer inspirationen från en massiv 80-talsklassiker tillika en av Peters absoluta favoritlåtar – Cindi Laupers True Colors. Med avstamp i det har The Spectrum of Love under skapandeprocessen gått från att vara en midtempolåt, till ett ösigt gay-anthem. Drivkraften att göra låten kom dock även från en annan plats.
– Ända sedan jag blev pappa började jag tänka på vad vi lämnar kvar åt våra barn. Nu är det dags att städa lite, så vi inte ger dem en jävla uppförsbacke. Och en sån här grej, att få sjunga om pride, mänskliga rättigheter, att vara den man är… Det tycker jag är viktigt. Jag har faktiskt aldrig gått i Pridetåget, utan bara tittat. Men i år ska vi gå, jag och Oscar.
Genom åren har Peter rört sig musikaliskt i en mängd olika genrer och stilar. Det är svårt att placera honom i ett fack, om man nu skulle känna ett behov av det. Ett av de samarbeten som stuckit ut som mest oväntat var antagligen den magnifika duetten med Markus Krunegårds Laakso från 2007 – Italy vs Helsinki.
– Jag hade gjort Stockholm i natt och då hörde Markus av sig. På demon är det han och Frida Hyvönen som sjunger, det var en kärlekslåt. Jag frågade Markus om han visste att jag är gay, så han inte kände att det blev obekvämt, men han ryckte bara på axlarna. ”Äh, det är väl kul att sjunga en kärlekslåt med nån man inte är kär i.” Så fri. Jag har inte mött det så mycket tidigare.
Få svenska artister har alltså rört sig så obehindrat mellan tidigare ganska strikt avgränsade läger. Detta till trots hintar Peter om ett samarbete som nog skulle resultera i ett och annat höjt ögonbryn.
I början av 2000-talet släppte han sitt första uttalade popalbum, vilket sammanföll med releasen av Håkan Hellströms solodebut Känn ingen sorg för mig Göteborg. Det var inte ovanligt att kritiker märkligt nog ställde de båda extremt olika artisterna mot varandra – nästan aldrig till Peters fördel. Några år senare sprang de båda sångarna på varandra.
– Vi sågs på Victoriadagen när jag jobbade på mitt album Människor som du och jag. Så jag frågade Håkan om han inte kunde skriva en låt till mig. Då sa han att han hade en låt som handlade om Stockholm som hette För sent för Edelweiss. Och jag tyckte det lät skitbra, för jag har varit med i Sound of Music och albumet jag jobbade på var en indieplatta. För sent för Edelweiss kopplade ihop de båda världarna.
Tyvärr blev det ju inte så i slutändan, men finns det en chans att vi ändå kan få ta del av något musikaliskt möte mellan er i framtiden?
– Jag älskar Håkan, han är underbar. Och jag älskar hur han sjunger, för han sjunger på ett annat sätt än jag. Min dröm är att sjunga en duett med honom – det hade varit så jävla kul. Jag skulle verkligen vilja göra någonting med honom, nu när vi båda är över 50.
FAKTA:
Peter Jöbacks kommande låt The Spectrum of Love är skriven tillsammans med Ed Harcourt och Kathryn Williams, produceras av Svidden och släpps officiellt den 25 juli. En smygpremiär sker dock under Victoriakonserten den 14 juli.
