I en intervju med P1 dokumentär berättar han om den där varma eftermiddagen i Timbuktu som förändrar hans liv för alltid. Johan har precis tagit en tupplur på hotellet när han väcks av höga röster utanför sovsalen. Han öppnar dörren för att se vad som pågår och möts då av en maskerad man, beväpnad med en kalashnikov.
– Jag tänker direkt att nu kan det vara slut, säger han.
Tillsammans med sydafrikanen Stephen McGown och holländaren Sjaak Rijke, som också kidnappats, körs han ut i den stekheta öknen. Det blir början på en lång tid i fångenskap.
Efter drygt ett år i terrorgruppens våld bestämmer sig Johan för att rymma, han vill inte mördas i propagandasyfte. Men de andra fångarna säger nej, de vill inte förvärra situationen med ett farligt flyktförsök utan garantier. Johan måste nu genomföra planen helt ensam.
Efter att ha samlat på sig lite proviant flyr han från lägret i skydd av mörkret, rakt ut i öknen. Genom att gå på nätterna och vila på dagarna hoppas han kunna nå lokalbefolkningen – och därmed räddningen.
– Det är en helt otrolig känsla. Ju längre man går desto säkrare blir man. Varje steg framåt var ett steg närmare min frihet. Varje steg blir ett steg närmare hem.
Samtidigt innebär stegen en stor fara, spåren han lämnar efter sig i ökensanden går inte att dölja och kidnapparna är duktiga på att spåra såväl människor som djur.
För att förvirra sina förföljare klättrar han ner i en ravin, men den är brantare än han räknat med. Plötsligt lossnar ett stort stenblock. När Johan handlöst faller bakåt skrapar han upp kroppen och tappar sina glasögon. Utan dem ser han betydligt sämre och att upptäcka bebyggelse – eller någon som jagar honom – blir nu mycket svårare.
– Jag kryper runt ett tag och letar, men hittar dem inte. Jag får en enorm adrenalinkick och måste sätta mig ner och andas ut, för det var väldigt otäckt.
Han samlar sig och fortsätter sin färd i öknen. Än så länge syns kidnapparna inte till.
Under det andra dygnet söker Johan skydd under ett träd och hänger upp en vit turban i en av de högsta grenarna. I sanden skriver han SOS med stora bokstäver innan han lägger sig ner för att vila.
Han slumrar till, men väcks sedan av ett brummande ljud.
– Billjud. Motorljud. Jag vänder mig om och ser en Land Cruiser som kommer rakt emot mig.
Johan förstår direkt att det är över. En av kidnapparna har lyckats spåra honom. Vilket straff väntar honom nu?
Hör resten av den gripande dokumentären på Sveriges Radio.
Läs även Cafés dokument om läget i Mali – vi följer FN-soldaternas blodiga uppdrag >
[newsletter]