Jonas Cramby: Det är dags för en reboot av hemmamiddagen

Personer samlade vid ett matbord

Pandemin var (typ) över och vi kunde äntligen börja träffas hemma hos varandra för middagar, mingel och drinkar igen. Men kommer vi egentligen ihåg hur man gör? Och kanske ännu viktigare: Vill vi verkligen fortsätta som om ingenting har hänt?

Jonas Cramby | Foto: TT  |  Publicerad 2021-12-28 22:29  |  Lästid: 6 minuter

Det finns något med middagsbjudningar som får människor att vilja leka vuxna, hur gamla vi än råkar vara, anser Jonas Cramby, som föreslår en reboot av hemmamiddagen. 

Första gången jag bjöd på middag var en nyårsafton i tonåren. Jag minns att jag lagade urgröpt avokado med räkröra och Flygande Jakob och jag kan ha klingat i glaset samt haft något slags pastellfärgad gördel på mig. Denna livets första parmiddag var en viktig milstolpe i mitt liv, och inte bara för att jag äntligen blivit gammal nog att få använda köksknivarna. Att kunna vara FF, sitta i finrummet och äta en egenlagad trerätters middag och dricka en flaska tyskt lantvin kändes som ett slags initiationsrit, ett sätt att få bekräftat att jag faktiskt var vuxen nu. Och grejen är att nästan alla middagar jag anordnat sedan dess känts precis likadant. Det verkar helt enkelt finnas något med middagsbjudningar som får människor att vilja leka vuxna, hur gamla vi än råkar vara. Vi sätter på oss en metaforisk pastellfärgad gördel, och i stället för att fokusera på att ha trevligt oroar vi oss för att bli bedömda. Vi tror att vi måste imponera genom att laga dyr, avancerad mat, upplagd som på det senaste restaurangbesöket och serverad på matchande porslin och stärkta, vita dukar (trots att vi haft fobi för mangeln ända sedan den där gången morsan visade hur man kunde fastna och dras in). Vi svettas i köket, städar maniskt och oroar oss för att människor som sett oss kräkas på lägenhetsfester ska märka att vi knökat in barnens overaller i städskåpet. När gästerna sedan kommer skålar vi högtidligt, håller tal till värdinnan och pratar med våra äldsta vänner som om vi plötsligt vore butlers i Downton Abbey

Nej, så kan vi faktiskt inte ha det längre. Kanske är det i stället dags att gallra lite bland konventionerna och låta den ofrivilliga pausen bli en sorts reboot för hela genren? 

Det kanske har blivit dags att ifrågasätta …

… vad vi äter

En family style-middag, där maten serveras i grytor och på fat, är alltid att föredra framför en hemmamiddag som serveras direkt på tallrik. 

De bästa hemmamiddagarna är de där man får nåt gott att äta samtidigt som alla känner sig trevligt avslappnade utan att ens behöva dricka en flaska vin först. För att uppnå detta tillstånd av middagsbliss måste värden inse att hemmamatlagning inte är samma sak som restaurangmatlagning och att det är lönlöst att ens försöka. Faktum är att restaurangmatlagning på många sätt är underlägsen hemmamatlagning. Visst, krogar har namngivna morotsodlare och snygga uppläggningar, men det slår sällan ett hemlagat, asmysigt, personligt mål mat som kommer direkt från hjärtat. Så tveka inte att bjuda på något du verkligen älskar – så länge det du älskar inte är en proteinpulversmoothie eller en Hönökakapizza, vill säga. 

Även om det alltid är bra att bry sig så behöver man dock inte ta kompledigt och göra upp komplicerade flödesscheman för att laga god mat hemma. En av de viktigaste sakerna att undvika är mat som serveras på tallrik och måste läggas upp snyggt. Förutom att tajmingen är oerhört svår att få till och det kan vara direkt farligt att hantera pincett efter tre drajjor och med chipshala fingrar så kommer du att behöva tillbringa förminglet gömd i köket och gästerna uppleva middagen som kall och formell. Fokusera i stället på mat som serveras, som man säger på krogen, ”family style”. Det vill säga i gryta, i ugnsform eller i en massa småskålar som är enkla att förbereda och mysiga att sträcka sig efter, skicka runt och småprata om. Det är också alltid trevligt med en DIY-bar där dina gäster kan blanda sina egna cocktails eller till och med bygga tacos, wraps och handrolls. Detta sätt att äta är inte bara väldigt socialt, det låter även folk med olika matpreferenser välja bort kött, kolhydrater eller gluten utan att de behöver känna sig som bortskämda douchebags.

De trevligaste ögonblicken i livet sker ju ofta under de där första klunkarna vin, det första trevande småpratet och småätandet, så varför inte låta det sträcka ut sig över en hel kväll och skippa huvudrätten helt? Gör en enorm ostbricka, komplettera med en dipp och något att dippa och ni kan snacksa bort hela kvällen. Hummus är till exempel, vid sidan av guacamole, världens överlägset bästa dipp. Den är god, hälsosam, lätt att variera och tillfredsställande nog för att hjälpa mängder av människor att lyckas återupprätta en vegetarisk livsstil sedan hippiesarna vandrade omkring på jorden i näbbstövlar och hemmavirkade badkläder någon gång på 70-talet.  

Den mer ambitiösa värden investerar i en charkslicer för hemmabruk. De finns för nån tusenlapp på närmaste elbutik, och en nyskivad slice prosciutto är verkligen helt väsensskild från den plastförpackade varianten och ett av livets största ­glädjeämnen. 

… när vi äter

Pannkakor är den perfekta brunchmaten. Billigt och allmän­giltigt gott, men som också kräver både tid och kärlek bakom spisen.

Har du någonsin lagat en överdådig middag, tyckt den var sådär medan du ätit den bara för att flippa ur över hur gott det är medan du käkar resterna till lunch dagen efter? Det händer mig hela tiden och jag tror att det är för att vi har helt andra förväntningar på en fredags- eller lördagskväll än vi har på en måndagslunch (plus att vi är tjuvmätta på chips på lördagen). Faktum är att den allra godaste hemmamatlagningen nästan alltid uppstår när förväntningarna är som lägst, som när man äter en restmacka över diskbänken eller man får till en särskilt lyckad vardagsbolognese. Så varför inte utöka tiderna vi träffar varandra till att även inkludera dagar, morgnar och vardagskvällar? Att äta en lång, såsig söndagsmiddag komplett med en fin liten dagtidsfylla är till exempel en familjeklassiker som lätt kan konverteras till att även inkludera vänner. Oerhört trevligt, och man har kvällen fri för att nyktra till och kolla på BBC-deckare. Eller varför inte träffas ett par timmar på fredagseftermiddagen för en snabb AW? Som Malena Ivarsson brukar säga: Ett snabbt snacks måste inte leda till fullödig middag. Att som våra förfäder på 70-talet träffas en helt vanlig tisdag för kålpudding, lättmjölk och drivor av bävernylonoveraller i hallen är också ett trevligt sätt att avdramatisera den postpandemiska middagen och i stället för att försöka visa oss duktiga fokusera på det som egentligen är viktigt: gemenskapen. En av de absolut trevligaste middagar jag har varit på den senaste tiden var inte ens en middag, utan en brunch. Alla älskar väl att bruncha, men att köa med 200 bakissvettiga människor för en varmhållen buffé av kompakt äggröra, hoptrasslat bacon och seg hallonpannacotta i ett plastglas är inte min grej. Då är det bättre, tycker jag, att äta brunchen hemma. Och så länge vi inte måste återvända till jobbet på heltid behöver det inte ens ske en helg.

En långsam, onyttig frukost är oerhört dekadent och lyxigt för oss grötätande nordbor samtidigt som det också ger oss chansen att samtidigt få vara lata och effektiva, eftersom man ju trots allt slår ihop två måltider i en. Att äta brunch är också det enda riktigt socialt accepterade sättet att ta en återställare. Det är mindfulnes med drinkar. Även om en full English breakfast korrekt utförd ger en årsförbrukning av delikata, cancerogena charkisämnen så är min brunchrätt nummer ett pannkakor. Jag har visserligen alltid älskat pannkakor, men det är först sedan jag blev förälder som jag insett vilken genial rätt det egentligen är. Det är billigt och allmängiltigt gott men kräver både tid och omsorg att göra. Det är inte så mycket en maträtt som en kärleks­förklaring. Pannkakor är kärlek på hög med en klick hallonsylt på toppen.

… hur vi äter

Har du koll på vin och kan erbjuda ett par fantastiska flarror till dina gäster så behöver du knappt ens bjuda på mat – det räcker med att vara bra på att köpa snacks. 

Den amerikanska tv-kocken Ina Garten sa en gång att ibland kan den perfekta hemmamiddagen bestå av en hämtpizza och en stor hemgjord caesarsallad. Det ligger nånting i det, för ibland är det inte bara praktiskt att kombinera något omsorgsfullt med något färdigköpt, det kan också öka mysfaktorn dramatiskt. Om du till exempel fixat en hemgjord curry finns det ingen anledning att inte be nån av gästerna att kila ner till den lokala indiern för ett gäng nybakade naanbröd. Folk gillar att hjälpa till, och det är gott och väldigt storstadsromatiskt. Lite Seinfeld nästan. Och vad de än säger på Halv åtta hos mig så ligger det ingen skam i att servera köpt vaniljglass till en slice hemgjord äppelpaj. Har du koll på vin och kan erbjuda ett par fantastiska flarror till dina gäster behöver du knappt ens bjuda på mat – det räcker med att vara bra på att köpa snacks. Och på en av de absolut mest lyckade middagar jag varit på bjöd värden på fantastiska handskakade hantverkscocktails – kombinerade med en buffé bestående av tvåhundra cheeseburgare från McDonald’s. 

Över huvud taget kanske det är dags att låta det sociala samlivets reboot även inkludera hur vi träffas på krogen. Vi har länge pratat om att vi ska se barer och restauranger som förlängda vardagsrum, och nu kanske det äntligen är dags att omsätta det i praktiken. Krogen är ju faktiskt inte bara ett ställe dit man går för att fira födelsedagar, träffa dejten eller ta bilder till Instagram på. Det kan också vara en del av ens vardag, oavsett livssituation och ålder. 

Många föräldrar väljer dock att inte ta med sig barn på krogen över huvud taget. Och jag kan förstå dem. Det är som om de små liven plötsligt kan sniffa sig till svaghet: de blir högljudda, kräver dessert, petar bara i maten men äter upp allt bröd för att sedan avsluta genom att skrika och göra plankan när man står alldeles röd på alla fyra bredvid bordet och försöker sätta på dem nylon­overallen. Inte kul. 

Om vi ska kunna börja umgås lite mer avslappnat med varand­ra är detta dock en obekväm fas som vi måste gå igenom. Och det finns några enkla knep som gör det enklare: Gå tidigt på kvällen, gärna runt fem. Ta med ipad eller ritmaterial. Vill barnen bara gå på Donken, välj ett liknande ställe fast bra. Drick två öl för att slappna av (dock inte mer) och kom ihåg att om allt annat misslyckas kan man alltid muta med en milkshake.


Jonas Cramby är matskribent på Café. Hans favoritpryl i köket är en ugnsplåt med avsvalningsgaller från Kitchenlab. “När jag rensar en massa grönsaker gillar jag att lägga dem organiserat på gallret, då känns för ett ögonblick som om det råder balans och rättvisa i världen”

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2021-12-28 22:31