Jag har hört att du med Wintermanböckerna velat återskapa läsupplevelser från din barndom. Vill du berätta mer om det? Vad läster du helst under din uppväxt och återvänder du ofta till de böckerna?
– När jag ser min tioåriga dotter läsa så minns jag en tid av total och oförfalskad läsglädje. Läsning är fortfarande min favoritaktivitet, men det är något speciellt med den känslan man har i mellanstadiet. Det är den som jag i min fåfänga försöker ge mina läsare. Jag gillade L. Frank Baums böcker om Oz, serietidningar och Enid Blytons mysterieböcker. Olov Svedelid var så klart kingarnas king i min värld. Det är inget jag återvänt till, bortsett från Don Rosas serier som jag läser med mina barn.
Wintermanböckerna har inte den råhet som annars är väldigt vanlig i svensk spänningslitteratur. Är det avsiktligt?
– Det är sant att det saknas råa våldsskildringar i mina böcker. Den råhet som finns är av ett annat slag och märks mest i karaktärernas sätt att tala, tänka och skämta. Något hände när jag fick barn, jag blev allergisk mot allra minsta lilla uns av underhållningsvåld. Ganska töntigt, men vad ska man göra?
Vad är den råaste underhållning du själv konsumerar?
– Det råaste jag själv konsumerar är franska detektivromaner och Kristinehamns stolthet Slaskfittorna som gjort några riktigt fina låtar.
Det känns som att du ända från start varit en väldigt egensinnig komiker och underhållare. Typ definitionen av en alternativkomiker. På senare år har du utan några synliga kompromisser i uttrycket ändå lyckats nå ett brett genomslag. Vad är hemligheten?
– Till viss del handlar det nog om tillvänjning. Det är en liten fördel med att bli äldre, man har funnits så länge att folk hunnit vänja sig. Sen går det inte att komma ifrån att jag blivit bättre med åren och kvalité är allmängiltigt även om uttrycket är udda.
Du har fyra barn, är periodvis turnerande komiker och författare. Vad är dina bästa tips för att få ihop livspusslet?
– Jag får absolut inte ihop det, är hemskt stressad hela tiden, dricker för mycket och sover för lite och är nästan alltid grinig och sur. Just nu håller familjen ihop på grund av att min fru inte kan bestämma sig för om hon vill skilja sig eller döda mig. Det vänder snart, brukar jag skrika.
Du är en skrivande komiker på samma gång som du på scen är väldigt uttrycksfull och agerande. Ofta upplever jag att komiker är antingen det ena eller det andra. Har kombinationen alltid varit självklar för dig? Har du upplevt svårigheter att kombinera de båda ganska olika sidorna?
– När jag började med standup hade jag enklare att skriva än att uppträda. Jag gjorde snabbt dygd av nöden och bestämde att det var finare att låta texten tala för sig själv, utan act outs, röster och grimaser. Därför stod jag still och höll krampaktigt i mickstativet. Efter 20 år har jag äntligen blivit tillräckligt bekväm på scen för att inte hålla tillbaka mig själv med så torra ideal.
För några år sedan gjorde vi en Youtubeserie där du satte som mål att bli bäst i Sverige på standup. Hur viktigt är tydliga resultat i din kreativitet för dig?
– Jag älskar tydliga resultat, helst positiva, men det styr inte. Av princip försöker jag undvika att göra saker som jag inte skulle ha gjort gratis, utan uppskattning. Pengar och applåder är dock hemskt välkomna.
Var känner du att du befinner dig just nu, med standupen?
– Som standup-komiker upplever jag en bottenlös svacka. Jag hamnar längre och längre efter mina kollegor och förstår inte hur jag ska kunna vända denna pinsamma trend.
Under tiden jag känt dig har det slagit mig att du nästan känts som en underhållare från en annan tid. Vad är det allra mest moderna med dig?
– Allt! Antagligen är jag Sveriges modernaste komiker, vilket kan vara en förklaring till mina uteblivna framgångar. Jag har förstås en klassisk humorskolning och ett batteri med gamla dumma skämt och vitsar som längtar efter att användas. Jag blir inte av med dem. Ambitionen är dock att skriva framtidens humor, den vi går runt och saknar utan att veta om det.
Vad ser du allra mest fram emot just nu?
– Nästa bok.
Läs även:
