”Bira bira bira, bärs bärs bärs!” skrek ett infanteri av unga, glittriga tjejer på den stackars förvirrade Sabrina Carpenter under hennes torsdagskonsert. Hon skulle bara ta en klunk öl på scenen men little did she know att girliepops i Sverige har blivit de nya ölgrabbarna.
Alla vet mer eller mindre att när suröls-crazen kom till Sverige för många år sen så var många tjejer snabba att hoppa på det tåget för “varför inte?”, det är surt, gott och färgglatt. Boom, vi var sålda! Vi höll i provningar, skapade Facebookgrupper och knarkade öl-appar, men det höll sig ändå på sin kant. Vi var en separat del av ölkulturen och det var exklusivt, dyrt och ansågs “tjejigt”.
Sen såg man den ekonomiska effekten det hade på hantverksöl att inkludera babesen i utbudet. ”Lets friggin go” sa skäggen och började kasta ur sig “triple sour pineapple cupcake DDH ipa” men ”app, app, app”, sa babesen. “Vi kommer främst stötta kvinnliga bryggare”. Attans rackarns för en bransch som gärna tog emot girliepop-pengar men inte kunde backa upp det med girliepop-inkludering.
Jag ska absolut nämna att det vid det här laget visst fanns kvinnliga bryggare och vilka genier de var till exempel på St. Eriks men det hörde ju inte till vanligheterna. Det kändes som att det blev en liten klyfta i branschen för att det gick så fort för kvinnor att bli intresserade och vilja hoppa rakt in i ett sammanhang som varit manligt så länge.
Kvinnorna var otåliga! Gör plats! Vi vill häva! Och jag tror verkligen att män till en viss del ville göra plats, men inte visste hur. Och en del av dem var nog rädda för att släppa in kvinnor, för att man tror att det ska ta ifrån dem något. Att fler betyder sämre, att ”jag och min coola hobby blir mindre relevant”. Lösningen var tid och gediget jävla pushande från Ölgäris och andra föreningar.
Långsamt blev det faktiskt bättre och bättre. Eventen blev roligare, festivalerna festligare och provningarna mer kreativa. Nuförtiden skulle branschen sakna tjejerna så mycket att jag genuint tror att de skulle sitta som ledsna barn om det inte kom kvinnor på tillställningarna. För finns det något vi kan så är det att festa! Det ska gudarna och Sabrina veta.
”Ingen skäms för att beställa det finaste vi har”
Men lore aside, vart är vi nu då?
Jo, nu är det så himla ljuvligt att vi har kommit till punkten där vi kan skörda frukterna av vår initiala inkludering och ha hederligt bärs-kul tillsammans. Jag säger verkligen verkligen inte att allt arbete är gjort och att ölvärlden är magiskt är fixad, utan det är statistiskt sett fortfarande en otroligt ojämställd bransch. Jag säger bara att nu när dammet lagt sig efter den första biten så kan vi passa på att erkänna att vi fan har roligare ihop än isär.
I ölbranschens finrum ser det lite annorlunda ut har jag fått höra (skäggen härjar ännu) men i fulrummen har vi det ganska härligt just nu! Suröl är passé och alla tjejer dricker nu Guinness och stout, vi tävlar med varandra i dumheter som “split the g” och ingen skäms längre för att beställa det finaste vi har – en stor stark.
Killar är inte ens arga på oss längre med sina “ja, men jag drack faktiskt Guinness först innan Tiktok gjorde det stort” för VEM BRYR SIG. Vem bryr sig om vissa tjejer provar en Guinness för att Kim Kardashian drack det? Vi säger välkommen och skål istället, det är det nya.
Det känns som att ett allmäntillstånd av “the more the merrier” krupit sig på ölvärlden och jag är så exalterad över hur kul vi ska ha tillsammans.
Vi ses på ett glittrande sunkhak.
Tre öl from the ladies to the lads:
Omaka: Kallsup
Sellerisalt i en öl? GENI. Gillar du ostron? då är den här för dig.
Snausarve: Silte Saison
Det är snart saison-säsong och om du också är en bonddräng at heart så är det en svalkade saison du ska satsa på.
Nils Oscar: Helles
Vill du säga något coolare än en ljus lager men ändå ha typ en ljus lager? Välj en Helles!
