”Vad gör vi när kärnfamiljen är i upplösning och mansrollen på svaj?”

I filmen The Lighthouse ska två tystlåtna män, Thomas (Willem Dafoe) och Ephraim (Robert Pattinson), vakta en fyr på en ö mitt ute i ett kallt och dimmigt hav. De är klädda i tidstypiska peacoats i tjock ull med breda slag och djupa fickor. I nya numret av Café (ute i butik nu reds anm) plockar Daniel Lindström upp modet i filmen – den odödliga jackan som passar vårt klimat lika bra som där ute på den ensliga ön. Ett dubbelknäppt skydd mot stormar, regn och rusk.

Filmen har likheter med Tove Janssons bok Pappan och havet från 1965. Historien kretsar kring en kärnfamilj i upplösning och en mansroll på svaj. Muminpappan känner sig överflödig eftersom allt redan är gjort eller så är det någon annan som redan håller på med det. Han gör tafatta försök att bli betydelsefull igen, försöker varna för alla faror som lurar. Men Lilla My, Muminmamman och resten av familjen ignorerar hans prat om skogseldar och annat skrämmande. De håller på med sitt, saker som ska göras i hemmet, de trivs. Oberoende, obekymrade. Och allt mer en pappa som känner sig överflödig. Familjens självständighet blir ett hot, och hans lösning blir att ta med familjen till en enslig fyr mitt ute på havet för att de ska kliva in i hjälplösheten med en stark familjefar längst fram. 

Både i filmen The Lighthouse och boken Pappan och havet slår ensamheten och isolationen till. Och när männen inte ens lyckas tända eller låsa upp fyren på egen hand blir krisen värre. Männen får mardrömmar. Pappan i boken tröstas av mamman. Den äldre i filmen börjar dricka fotogen. De hade ett jobb: fyren. Inte ens det klarar de. Fyren, en känd fallossymbol, fungerar inte.

Det är alltid en svensk lattepappa med skägg som frontar hyllningsartiklarna om den svenska jämställdheten. Bottnade i feminism, medvetna om könsskillnader och inte sällan tillsammans med en mamma som är tillbaka på jobbet. De har inga problem med att hantera en självständig kvinna som sitter i möten, med egen agenda och lön.

Men alla är inte bekväma med utvecklingen. I dag är nästan två tredjedelar av studenterna på svenska högskolor kvinnor och pendeln svänger rätt snabbt. Många män undrar vart Sverige är på väg. De känner inte igen sig i de nya kraven på mannen. Jämställdhet och invandring blir som ett rött skynke. Här någonstans finns syndabocken till att männen tappat sina privilegier. Forskning visar att arbetslöshet och skilsmässa kraftigt ökar oron för invandring.

När Muminpappan i Tove Janssons saga flyttar med sin familj från Mumindalen till fyren på ön vill han återupprätta sin status som familjens överhuvud – kvinnans och barnens beskyddare. Där vill han ägna sig åt stora, starka saker. Exakt vad detta innebär vet han inte riktigt själv men när familjen ber att han ska hjälpa till att rensa fisknäten från skräp och sjögräs eller täta det läckande taket så att de kan fiska, orkar och vill han inte. 

En gissning är att verklighetens mamma hellre skulle begärt skilsmässa än att flytta med familj och en missunnsam man till en öde ö. Verklighetens pappa hade varit illa rustad för en skilsmässa. Mamman stabilare – kanske har hon vårdat sina sociala kontakter bättre, tagit hand om sina relationer utanför äktenskapet. Fler män än kvinnor saknar en nära vän. Pappan, ovan att prata känslor med någon annan än sin partner, hade hamnat i ensamhet.

Fler män än kvinnor faller in i missbruk. Social isolering är farligare än att röka 15 cigaretter om dagen – även farligare än fetma, visar forskning. Pappans misslyckande och ensamhet hade garanterat satt sig på hälsan medan mamman klarat sig betydligt bättre. Bäst hade det gått för verklighetens Lilla My. Den antipluggkultur som finns bland många killar i skolan i dag hade inte drabbat henne. Hon går ut med högre betyg än sina bröder och det är stor chans att hon pluggar vidare. 

I årets sista nummer av Café finns det gott om recept och tips för att lyfta matlagningen. Du behöver inte aspirera på att bli rockstjärnekock men du kan inspireras att laga bättre mat än Muminpappan, vars gädda på matbordet till slut blev så tråkig att Muminfamiljen hellre stod över middagen.