”Den handlar om när jag hade flyttat från Göteborg till Stockholm. Jag hade inget jobb, ingen tjej, ingenting going. Men så skrev jag den här låten. Och blev väldigt nöjd med den. Plötsligt fanns det något jag var lite stolt över.”
Även om det är humorn man förknippar mest med Marcus är musiken på sätt och vis rötterna han nu går tillbaka till.
”Från det att jag var ungefär 18 satsade jag allt på mitt band: ’Nu lämnar jag samhället’, typ. Men det blev katastrof. Det var som Mötley Crüe–boken The Dirt fast i bonnaversion: bråk, knark, otrohet, misär, nästan hela bandet strök med, ingen tyckte vi var bra. Sen höll jag mig borta från musik ett tag.”
Att ha en stor, befintlig publik när man som musiker släpper sitt första album är inte helt vanligt och skulle möjligen kunna förknippas med viss prestationsångest, men Marcus verkar ta det med relativ ro.
”Det är ett jävla privilegium så klart. Jag inser att bara för att någon gillar min humor är det inte säkert att den personen också gillar mina rocklåtar. Men kanske ger man dem i alla fall en chans?”
Lyssna på singeln här: