Bästa låten:
”Musik är egentligen inget för mig. Det är så påträngande. Lyssnar sällan! Det kommer att genomsyra mina svar på musikdelen här. Jag är en idiot när det kommer till musik. Lyssnar uteslutande på fotbollspoddar. Men har trots det golvats av Krunegårds nya låt Etta sitta längst fram. Men det händer någon gång per år att jag hittar en låt jag gillar. Förra låten jag gillade kom 2019. Erik Lundins Euro.”
Beatet:
”Blinding Lights-beatet känns livsbejakande. Och inte så påträngande som andra beat ofta gör. Ligger lite i bakgrunden och kämpar på. Perfekt att köra bil till.”
Balladen:
”Ballader stressar mig något enormt! De vill ingenting. Känns som om jag sitter fastklämd under tre meter snö och att jag försöker gräva mig uppåt för att få luft.”
Introt:
”Jag har inte reflekterat över intron alls. Generellt skulle jag säga att jag gillar när det börjar sjungas inom 5 sekunder. Papa Roachs Last Resort är ett föredöme.”
Gitarrsolot:
”Gitarrer. Det är verkligen det värsta jag vet. Alla kategorier. All musik med gitarr går bort.”
Textraden:
”’Sommartider hej, hej sommartider’. Det var kul att upptäcka kommatecknet i den raden för ett tag sen.”
Covern:
”Cherries Stockholm i natt från SMB i höstas. Grät av den, vet inte om det var för att hennes röst är det finaste vi har i det här jävla landet, eller om det var själva låten. Men den drabbade mig.”
Filmscenen:
”Go fuck yourself-scenen från The Departed.”
Dokumentären:
”Don’t f**k with cats är otroligt fängslande och bra berättad.”
Förtexterna till en film:
”Givetvis aldrig tänkt en sekund på det. Men när du nu frågar: Jag gillar när det står ’Based on a true story’ före första scenen. Då kan man googla på historien samtidigt som man ser filmen.”
Tv-serien:
”Bo Hagströms Solens mat.”
Tv-seriescenen:
”Varje gång Omar coming i The Wire och visslar.”
Tv-serievinjetten:
”På riktigt nu, har haft Tre kronor-vinjetten i huvudet sen 1998. Låten alltså. Visslar den fyra gånger om dagen.”
Skribenten:
”Essy Klingberg har jag läst en del krönikor av, hon är ung och bra. Trött på att läsa alla jävlar mellan 35 och 47. Referensbiblioteket är detsamma hos alla. Samma medelklassreflektioner, om och om igen.”
Karaktären:
”Elaine Benes.”
Tv-seriefinalen:
”När Sten Frisk spränger hela jävla skiten i Tre kronor.”
Youtubeklippet:
”Stockholmaren som springer Göteborgsvarvet och vill ha pepp från publiken. Om någon vet vem han är. Kontakta mig genast på nichlas.niemi@nexiko.com.
Reportaget:
”Att rädda ett barn på SVT för något år sen minns jag som starkt.”
Regissören:
”Bergman … Skoja! Mitt filmintresse är inte stort nog för att ha en ’favoritregissör’.”
Låtskrivaren:
”Krunegård skriver låtar på ett lekfullt och framför allt fritt sätt.”
Konsertupplevelsen:
”Mår inte så bra på konsert. Det är verkligen för hög ljudnivå och ofta en massa gitarrer.”