Man kan säga så här: När man är lite stressad, och spiller mjölk över skötväskan, och tänker att ”aj fan, det här kommer börja lukta, då kommer jag verka som värsta dåliga farsan!”. Så istället hugger man första bästa plastpåse att bära blöjor och ombyte till sitt barn i. Slänger den i barvagnen samtidigt som man hugger källsorteringspåsarna på väg ut genom dörren. Och nere vid källsorteringen rinner något ur en av påsarna över hela ens tröjärm. Och man är lite stressad, så man tänker ”äsch, säkert bara lite läsk, det torkar nog”. Och så hugger man det första man kommer åt för att torka av det med. Och det råkar vara en blöja ur påsen man packat sitt barns grejer i. Och sedan slänger man man sig in i en ganska varm bil. Och precis när man gjort det så märker man att ens barn behöver byta blöja. Och man tänker ”vafan, jag har ju en i handen”, och så sätter man på honom den man torkat av det man tror är läsk med. Och sen kör man.
Och 20 minuter senare kommer man in till sångstunden på öppna förskolan. Andfådd och rödflammig. Med en Systembolagspåse full med blöjor. Och bilnycklarna i ena handen. Och ett barn som luktar varm öl i den andra.
Då kan man säga att alternativet med en skötväska med lite mjölkfläckar på ändå ter sig ganska attraktivt som alternativ. Ur ett rent good-parent-bad-parent-perspektiv, alltså.
Så kan man säga.
