Öppna förskolan. Fyra barn kryper runt på varandra på en lekmatta i mitten av rummet.
En pappa bredvid mig: (Skrockar) Visst är de roliga att titta på när de leker sådär? De ser nästan ut som små fyllon!
Jag: (Nickar ivrigt) Jag tänkte säga ”rohypnolapor”, men ”fyllon” går nog också bra.
Han: (Tystnar, tittar chockat på mig)
Jag: (Kliar mig under hakan) Eller…jag menar…ja! ”Små fyllon!” Exakt så ser de ut. Jätte…festligt!
(Tystnad)
Han: (Fortfarande skeptisk) Jaha… vilket barn är ditt då?
Jag: Han i röd tröja där. Och din?
Han: Hon i grön tröja där.
(Flickan i grön tröja krockar med ett annat barn, tittar förvånat upp, och vänder sig sedan mot sin pappa. Han nickar glatt och gör tummen upp. Hon ler, och fortsätter leka.)
Jag: Fa-an vad soft! Har du lärt henne det där själv?
Han: Va?
Jag: Nämen du vet, att när hon hamnar i gruff med en annan unge så kollar hon på dig, och så gör du tummen upp eller tummen ner huruvida hon ska låta den andra ungen leva eller inte. Det är ju sjukt coolt!
(Tystnad)
Jag: Du vet…som kejsaren i Gladiator.
(Tystnad)
Han: (Stirrar på mig med avsmak) Menar du allvar eller?
Jag: (Harklar mig) Naeää. Nänä. Självklart inte.
Flickans pappa: (Med jagskaringasocialenblicken) De är BARN faktiskt!
Jag: Självklart. Självklart. Jättedumt.
(Tystnad, han skakar allvarligt på huvudet och går och hämtar kaffe.)
Jag: (Beslutar mig för att skärpa mig. Vänder mig till en mamma bredvid mig) Sååå…visst är det trevligt det här?
Hon: (Glatt) Visst ÄR det? Det är så MYSIGT att se hur barnen ligger och rullar runt här och busar med varandra! Jag tror verkligen att det är så STIMULERANDE för dem, förstår du hur jag menar?
Jag: Verkligen. Jag håller helt med.
Hon: Och visst ser de tokiga ut när de rullar runt på varandra så här? Som små…hihi…fyllon nästan!
Jag: (Biter mig i läppen, nickar snabbt) Exakt! Exakt så ser de ut! Jättetokigt.
Hon: (Armbågar mig busigt i sidan) Ser nästan ut som miniatyrgyttjebrottning, eller hur?
Jag: Eller hur? Vi kanske bara ska hetsa dem att slåss mot varandra och satsa pengar på vem som vinner, så vi får lite RIKTIG underhållning här? Va? Slänga in lite vapen och bara låta dem battle it out liksom…
(Tystnad)
Jag: (Harklar mig) Du vet…”here’s a knife, do something with the knife…”
(Tystnad. Hon ler ansträngt. Tittar ner i sin kaffekopp. Sveper det som är kvar.)
Hon: Eeeh…nämen om man skulle ta sig lite mer kaffe kanske…
(Hon reser sig och går. Min telefon ringer.)
Jag: (Svarar) Hej älskling. Mmm. Nä, eller jo…jo det går väl bra antar jag. Eller…vafan, finns det nåt som heter ”Öppenförskola-Tourettes”?
Min fru: Va?
Jag: Jag bara undrar. Det känns som att det borde finnas det bara.
