Den perfekta kycklingen blev ju något av ett västgötaklimax – den tog sex timmar att laga men smakade nästan exakt som en som bara tar en timme. Trots detta fortsätter jag tappert att laga mig igenom tre-stjärniga Michelinkocken Heston Blumenthals kokbok In Search of perfection.
Denna vecka hade jag tänkt att jag skulle försöka mig på Hestons perfekt grillade köttbit med grönsallad – en enkel vardagsrätt men som i Hestons lätt maniska händer kräver tre dygns förberedelser, 30 timmars tillagning samt att jag är tvungen att gå ner på Clas Ohlson och köpa en lödbrännare (sant). Allt om detta till helgen.
För att min smakdomare och flickvän skulle ha nånting att jämföra med när jag lagar Hestons perfekta version stekte jag ikväll upp en mer vardaglig referensentrecote från ICA med en sån där färdigblandad sallad, tomater och en enkel vinägrette till.
Min flickväns kommentar: ”Är det fläskkotlett? Skoja bara. Helt okej vardagsmat men om man ska vara petig så är köttet för torrt och fettet för fettigt.”
