Silvana Imam: Älskar Eminem trots att han säger ”faggot”

I intervjuer låter det som att du är på gränsen att bli utbränd nästan hela tiden. Nu har jag lite dåligt samvete över att jag tar upp din tid. Hur mår du?

– Jag fick vila i somras efter att det hade blivit för mycket. Jag älskar ju att jobba och göra musik och det här är en del av det, men jag är på en bra plats.

I en intervju i DN i januari förra året sa du att ditt mål för 2015 var att krossa patriarkatet. Hur gick det?

– Bra fråga. Ja, nej, vi blev inte av med det. Tyvärr. Jag tror att det kommer att ta många fler år. Men vi är hela tiden i förändring. Vi blir mer och mer medvetna om rasismen och kvinnohatet och machokulturen i Sverige. Det finns en våldtäktskultur som vi måste prata om. Eftersom jag är aktiv och syns så mycket i medier har min kropp fått den platsen. Den är hundra procent politisk fram till den dagen då vi är jämställda. Fram till dess måste alla anstränga sig, mest män. Det är mest deras fel.

Vad är viktigast i livet: konst, kärlek eller politik? 

– Kärlek! Konst och politik är på delad andraplats, för det går hand i hand.

Du säger att du bryr dig om kvalitet och gillar att bränna pengar. Vad är det divigaste du köpt i år?

– Jag har låtit göra tre championshipringar, sådana som de har i NBA, av designern Göran Kling. Det är min logga på ringen och varje år jag släpper en skiva ska jag göra en ring åt mitt crew.

Sedan urminnes tider har Petter fått försvara sig för att han är vit och inte kommer från förorten. Du är andra generationens invandrare men har akademisk bakgrund. Är svensk hiphop förlåtande mot det?

– Det är fortfarande inget privilegium att var lesbisk just inom hiphop. Att ha akademisk bakgrund och kunskap om teorier är väl det… Men det är inte som att jag är uppväxt på Södermalm och har haft det bra ställt. Att vara rap är inte att behöva växa upp fattigt. Alla kommer från olika perspektiv och förutsättningar. Jag har andra än Petter.

Okej, nu tog du upp det själv. Annars undrar jag om det gjorts en enda intervju med dig där det inte påpekas att du är homosexuell?

– Jag blev intervjuad av en tidning i New York och det är nog den enda som inte nämnt att jag är lesbisk! Vi tror att vi är så långt framme i Sverige när det gäller fördomar och jämställdhet. Det är problematiskt att jag ska ta alla de frågorna. Jag tror knappast att Petter får frågor om jämställdheten i branschen. Det är ju ändå de som ska ge plats åt oss.

Vad har du på din rider?

– Vita rosor, Hennessy, en fruktskål, två flaskor champagne, Baileys. Jag ska uppdatera den inför nya turnén med pool och basketplan. Gym och relax-avdelning funkar också. Och fortsatt crème brûlée!

Tar du emot spons?

– Eh… fan då, ja, jag gör samarbeten. Det handlar inte om att jag vill ha kläder för att få och bära dem. Jag vill vara med och bygga långsiktigt. Men vad det är håller jag lite hemligt.

Som feminist får man ibland skarva lite med sina ideal för att man gillar typ Serge Gainsbourg eller Woody Allen jättemycket.
Har du några sådana guilty pleasure-män som du gillar fast du hatar dem också?

– Eminem! Jag älskar honom och har följt honom ända sedan han började. Han har varit så öppen med sig själv; han var mobbad, bytte skola sju gånger om året, blev slagen, dog nästan. Det finns en så stor sorg inom honom och en igenkänningsfaktor… Man känner sympati för honom, fast han använder ord som ”faggot”. Man ska inte acceptera sånt, men det går att se varifrån det kommer. Du vet, jag förstår varför du säger de här sakerna.

Du rappar ”jag är en stjärna – ingen kändis”. Stämmer det?

– Jag tror att jag fortfarande inte är det, kändis. Jag är inte bekväm med det. Det är en märklig situation, en sorts rangordning. Många ser sig som bättre än alla andra, de är diviga, ska gå före i kön. Jag ogillar den attityden. Det är genom min musik jag är en stjärna – det är den man ska lyssna på, det är den som definierar mig.

Snoop Dogg spelade en av dina låtar i ett dj-set. Hur känns det? Han har ju dykt upp med kvinnor i koppel på sina konserter.

– När han gjorde det skrev jag till honom på Instagram: ”Hey Snoop, I heard you played my song last night, good move cuz women run this world.” Det är klart att det är stort att en stor amerikansk artist spelar ens låt, men kampen är alltid där. Män är överallt och har så många höga poster inom varje bransch. Det är viktigt att vara radikal, men det är svårt också.

Vem är Sveriges främsta textförfattare utanför hiphoppen?

– Jocke Berg, Håkan Hellström, Beatrice Eli. Och Little Jinder!

Vilka var dina svenska hiphopförebilder?

– Blues när han gjorde Samhällstjänst. Organismen, han skriver bra. Petters första skiva Mitt sjätte sinne.

Svensk hiphop måste rymma både landets mest sexistiska och mest uttalat feministiska artister. Hur har ni det på era firmafester?

– Jag har egentligen inte något gemensamt med någon, även om jag nu har skaffat allierade. Men branschgemenskap… jag är inte en del av det. Det är över huvud taget väldigt sexistiskt i hela skivbolagsbranschen. Det finns så jävla mycket att göra.

Vad gör du just nu?

– Jag gör en låt ihop med Sebbe Staxx. Vi har samma… kamp och sorg. Båda är utanför samhället, men på olika sätt. Vi är väldigt olika, men har pratat mycket och kommer överens.

Namn: Silvana Angelina Imam.

Född: 19 september 1986.

Familj: Ja, och sambon  Beatrice Eli.

Karriär: För fyra år sedan nominerades hon till Årets nykomling av tidningen Kingsize. Sedan dess har hon släppt albumet Rekviem (2013)och två ep, När du ser mig – Se dig och Jag dör för dig.

Aktuell: Tidigare i år fick Silvana Imam priset för Årets artist på Grammisgalan. Albumet Naturkraft har precis släppts .