1. Vi Lewis Hamilton-gasar
Det mest igenkännande klavertrampet av dem alla.
Att allt eller inget-satsa träningssatsningen är ungefär lika smart som att pensionsspara vid roulettbordet. Långdragna slitageskador för ovana muskelfästen, dumdristiga inflammationsrisker från överbelastade muskler och ökade infektionsrisker till följd av överbelastat immunförsvar. Ja, ni fattar, listan kan göras Krig och fred-lång…
Så, oavsett om du får för dig att dra ett flygplan med tänderna, copypasta John Rambos träningsfilosofie eller betala en smärre förmögenhet för något flashigt ”mirakelpreparat” – tänk om.
Ge istället kroppen en ärlig chans att tillskansa sig signalerna våra nya rutiner sänder ut. Inled lugnt, såväl vikt- som intensitetsmässigt, och skala därefter succesivt upp svårighetsnivårna. Likt Rom kommer drömfysiken inte byggas på en dag, hårt men rättvist.
2. Vi krånglar till allt
För de allra flesta liknar verklighetens träningsstart allt annat än förhoppningarnas dikt.
Detta då nyfrälsta hälsoprioriteringar och drömska målbilder ofta misstas för utmärkta tillfällen att korrigera livets alla övriga parametrar vid. Gärna på volley, helst igår.
Så, det som må ha börjat med en vision om 2–3 modesta träningspass per veckan har plötsligt ersatts med en helvetisk Biggest loser-satsning. Här återfinns plötsligt dubbla pass, sockerförbud, minst åtta timmars sömn och noll gram kolhydraterna. Minst.
Skärpning.
Bordlägg alla ambitioner om för många livsstilsförändringar och skapa istället hållbara rutiner genom att addera rörelse till livspusslet, punkt. Det räcker så.
Succesivt kommer den enstaka pusselbiten matcha livets övriga Tetrisklossar och möjliggöra nästa steg. K.I.S.S (Keep It Simple Stupid).
3. Vi lyssnar mer till omgivningen än oss själva
Träningsbubblan är full med egenutsedda experter. Gymbro’s som tänker att de kan allt, trots en intelligenskvot på 20 vobbliga poäng (adekvat referens: det krävs ett IQ runt 40 för att öppna en vanlig dörr).
Risken att överösas med haranger kring vilka övningar som är ”bäst”, hur mycket protein kroppen är kapabel att ta upp, varför kolhydrater gör oss tjocka och no pain, no gain-föreläsningar är alltså överhängande.
Så, för guds skull. Glöm inte bort att sålla bland dessa fåtöljfilosofers påstådda ”expertis” och skapa en egen väg. En väg där passande träning, balans och lyhördhet gentemot kroppens signaler trumfar nätforum och Schwarzeneggerwannabes.
Sanningen är nämligen att resan – med alla dess små framsteg – mötena, glädjetopparna, kämpaglöden och lärdomarna ÄR målet. Med det sagt, våga lyssna inåt, stanna upp och njut.
