Trots att 25 år passerat sedan Tyler Durden’s rippade fysik gav världen en käftsmäll av big bang-stora proportioner drömmer fortfarande tiotusentals människor om att kopiera huvudrollskaraktärens formpeak. Men, shangi-la-formen kostar. Och här stavas valutakursen mjölksyra, svett och maxpuls.
”It was brutal”
I djuplodande intervjuer berättar Pitts tränarteam att varje vecka fylldes med sex maxade träningspass. Här blandades muskulärt isolerande övningar med brinnande mjölksyra och fettförbrännande konditionsblock. Om och om och om igen – i sex månader, utan undantag. Vad skådespelaren själv tyckte?
”It was brutal” The results we’re amazing, but even though my body responded really well to the program I still felt nervous before each and every session”
Träningsupplägget
Träningsupplägget tarvar inget Mensamedlemskap för att förstå, men desto mer pannben för att utstå. Här skall varje övning genomföras i tre tunga arbetsset – med maximalt 60 vilande sekunder däremellan. En strategi som kanske inte låter alltför diabolisk för det otränade örat (pun intended), men tro mig, mjölksyredöden väntar runt hörnet.
I Pitt’s fall kalibrerades dessutom vikterna så att han precis skulle orka blockens sista smärtande repetitioner – aldrig mer, aldrig mindre. Detta samtidigt som tränarna konstant skärskådade Hollywoodhunkens tekniker och helt sonika skippade att räkna allt vad ”halvfuskande cheat-reps” innebar. En metod som knuffar den bäste från psykbrytskanten.
Fyra styrkefokuserade dagar, två konditionskrävande förbränningspass samt en vilodag.
Allt med ständigt ökande belastningar för att undvika stagnerande resultat.
Vill man vara fin – well, då får man (bokstavligt talat) lida pin.
Min hemmasnickrade upplevelse
Givetvis kände jag mig – likt den skjutjärnsjournalist jag är – manad att testa uppläggets samtliga pass och japp, känslan växlar från ”helt okej” till ”skjut mig” imponerande snabbt.
Värst?
Tveklöst den korta vilan som får vikterna att kännas domedagstunga snabbare än kvickt, men det roliga slutar inte där. Här ackompanjeras nämligen de ökande belastningarna med ett hjärta som hamrar loss likt Dave Grohl (under Nirvana-åren) bakom bröstbenet. Från start till slut.
Men, varje moln har en silverkant.
Den ständiga variationen får minutvisaren att snurra fort och när kroppen väl accepterat skärselden den utsätts för blir passen plötsligt ”överkomliga”. Aldrig enkla, aldrig härliga, aldrig roliga – men överkomliga.
Värt att notera är självklart att parametrar som belastningsgrad-, arbetstempo- och vilolängd kan justeras för att passa såväl den nyfikne nybörjaren- som kunnige kamikazeatleten.
Så, kort och koncist, Fight Club-kroppen behöver inte vara evigheter bort.
Allt som krävs är pannben, vilja och hängiven respekt för klubbens första regel: ”You do not talk about Fight Club”. Lycka till!
