Sedan jag publicerade förra delen av Sonny Bargers självhjälpsskola har jag fortsatt att konfrontera arslen som om jag vore någon slags maskerad arselhämnare – och jag måste säga att jag faktiskt börjar bli lite, lite bättre på det. Tricket, har jag märkt, är att förbereda med ett gäng snappy comebacks innan situationerna uppstår. I mitt mentala arkiv har jag numera fullt av dessa syrliga kommentarer varav vi slumpvis kan dra fram ett för att se hur det ser ut:
Situation: Jag råkar på ett mediapanikarsle under hundpromenaden
Arslet: Jag fattar inte hur någon kan vilja köpa en sån där hemsk kamphund.
Jag: Och jag fattar inte hur någon kan vilja köpa en sån ful jacka.
BOO-YA!*
Nästa vecka: Sätt ihop din egen familj.
* Förra veckan skrev jag ”Boyaka!” som slutkläm vilket Nöjesguidens Parisa Amiri var så vänlig att upplysa mig inte är något ord. Det heter i så fall ”Boyakasha!” och betyder nåt i stil med ”död åt den vite mannen” (som i detta fall antagligen heter Ove.) Jag har dock valt att gå över till det lite mer gammeldags trevliga, ”BOO-YA!”.
